Söndagskrönika: För min egen skull

Vet inte hur många gånger jag genom åren har fått följande klädråd från vänner, familj och flickvänner: "Det behövs absolut ingen kavaj, det räcker med jeans och T-shirt." Och varje gång blir jag lika förvånad, men mest irriterad. Det är ett uselt, fullkomligt värdelöst råd, som utgår ifrån att jag ser det som en belastning, en ansträngning, att bära kavaj. I själva verket förhåller det sig precis tvärtom. 

Låt mig en gång för alla klargöra följande: För mig är det en belastning, en plåga, att bära t-shirt. Jag trivs inte i T-shirt, tycker att det känns oklätt, till och med naket. Passformen är omöjlig, det är antingen för tajt eller för löst. T-shirt med tryck förstår jag över huvud taget inte. Det känns som ett så stort "statement" (för att inte tala om fult) att gå omkring med budskap, rockbandsnamn och varumärken på bröstet. Det finns ingen som jag är beredd att ge det erkännandet. De enda tillfällena som jag bär T-shirt är under joggingrundan eller om natten inbäddad under täcket. Jag önskar att fler följde mitt goda exempel, för hur många klär egentligen i T-shirt? Få har kroppen som krävs för att bära upp t-shirten med beröm godkänt. Skyl dig, människa! Det är mitt råd.

Kavaj, däremot! Ett plagg som min kropp trivs i – och vice versa. Kavajen är det ultimata herrplagget: axlarna blir bredare, midjan smalare och det finns gott om fickor för mobiltelefon, nycklar och plånbok. Passar också i alla sammanhang... jo, även i sammanhangen när bekvämlighets-polisen påminner om att "det absolut inte behövs någon kavaj". Bekvämt klädd är inte för alla synonymt med nedklädd – kan det verkligen vara så komplicerat att förstå?

Det finns ytterligare en aspekt i detta och det är inställningen att kläderna väljs för att tillfredsställa andra. Min rustning har ett enda syfte: att bäraren, det vill säga jag själv, ska vara så bekväm som möjligt, och nio gånger av tio innefattar det en kavaj och en skjorta. Min kropp känner inga andra kläder och så ska det förbli.

Att välja kavaj framför t-shirt innebär ofta komplikationer. Människor blir provocerade om man bär kostym när alla andra har t-shirt. Vem tror han att han är? Vad är det för fel på honom? Och så det värsta av allt: "Varför är du så uppklädd?" Fem ord: STÄLL. ALDRIG. DEN. FRÅGAN. IGEN! Capice?

Alla välklädda män som jag känner har en sak gemensamt, och det är att kläderna väljs för egen skull. Inte för att tillfredsställa eller provocera omgivningen. Vi borde stötta dessa modiga män som vågar trotsa lagen om t-shirtens förträfflighet. Rebellerna finns inte på barrikaderna. Ingen blir längre provocerad av ett Che Guevara-tryck. Det är i provhytten hos närmaste herrekipering som du hittar nutidens utmanare och provokatör. Ge honom ett varmt välkomnande när han kommer ut, kanske en uppmuntrande klapp på axeln. Men vad du än gör: Säg inte att "ingen kavaj behövs". Den behövs mer än du tror.