Marcus Allbäck om fulspel, festnotor och nye förbundskaptenen

Många trodde nog att du skulle fortsätta tränarkarriären efter att du och Erik Hamrén slutade i landslaget. Varför blev det inte så?

– De drygt sex åren jag jobbade med Hamrén var jättekul och det var en fantastisk roll att få fungera som en assisterande tränare i landslaget. Men jag brann inte tillräckligt mycket för allt som det innebär att vara tränare: planeringen, vilka spelare som ska lämna, vilka spelare som ska komma och spelare som är missnöjda. Tränaryrket var inte mitt kall.

Du blev fotbollsagent i stället. Brinner lågan där? 

– Ja. Jag ville jobba med den bästa fotbollsagenten med det bästa ryktet, och det var Martin Dahlin. Vi kände varandra sen innan så jag tog kontakt med Martin, och som tur var var känslorna ömsesidiga. 

Det känns som om du är den mjuka i förhandlingar och Dahlin den tuffa?

– Martin är lite tuffare, han är en killer i förhandlingarna. I förhandlingar med utländska klubbar är det oftast han som drar det tyngsta lasset. Martin har hållit på så länge och har störst kontaktnät bland europeiska klubbar. Han är inte lika mycket och tittar på P-17- och P-19-matcher som jag. Det har han redan bockat av.

Det har varit mycket skriverier om ohederliga arbets­metoder bland fotbollsagenter. Märker du av de smutsiga delarna av branschen? 

– Ja, tyvärr. Man hoppas att spelare, och kanske framför allt yngre spelares föräldrar, förstår värdet i att arbeta med oss ­kontra vissa andra. Det finns några agenter som använder sig av metoder som är något oerhört ledsamt och tråkigt för branschen. Både unga spelare och föräldrar blir lockade av fel anledningar och det är ledsamt att de inte genomskådar det och inte förstår värdet av ett renare samarbete.

Vad kan det vara för metoder?

– Agenter som ger spelare saker som fina väskor, klockor och cash i ett kuvert, även om det sistnämnda inte är så vanligt längre. De kan bli lovade saker i framtiden och ersättning om de skriver på ett representationsavtal. Jag brukar säga till föräldrar att det är deras ansvar att se till att deras barn jobbar med reko människor. Det är inte så svårt att kontrollera, det är bara att googla namnet på agenten. 

Hur känner du kring Jon Dahl Tomasson som ny förbundskapten?

– Jag är extremt positiv till Jon. För första gången testar vi en utländsk förbundskapten – why not? Vi har kört på samma sätt de senaste decennierna – från Tommy Svensson till Janne Andersson – och alla förbundskaptener har gjort fantastiska saker för svensk fotboll. Men alla är lika i hur de arbetat sig upp inom svensk fotboll och blivit förbundskapten. Nu får vi något helt annat. Jon är en av Danmarks största fotbollsspelare genom tiderna och har stor erfarenhet av internationell fotboll – både som spelare och tränare. Han har dessutom varit assisterande till Åge Hareide i Danmarks landslag och har kännedom om svensk fotboll sedan han tränade Malmö FF. Så länge vi vinner matcher kan du sätta vem som helst på det jobbet. För det är det vi behöver göra nu, vi måste tillbaka.

Har vi för höga förväntningar på svenska herrlandslaget?

– Jag lyssnade nyligen på Hasse Backe i en podd där han sa att Sverige som nation har kapaciteten att kvalificera sig till typ vartannat mästerskap, och det är en ganska sund inställning. Jag hade otrolig tur att jag spelade i en era där vi kvalificerade oss till fem raka mästerskap. Det var ett makalöst flyt för min del personligen – men också för svensk fotboll. Det blev en standard. Sen har vi sett att det inte varit så lätt att ta sig till mästerskap. Nu är vi på en låg nivå och det är ett tacksamt läge för Jon, för det kan knappast bli sämre.

Tittar man på Superstars och följer dig och femmils­kungen Johan Olsson på Instagram får man bilden av en ­bromance. Bekräftar du?

– Haha, det får jag nog fan bekräfta. Det var intensiva veckor, vi umgicks från att vi vaknade till att vi gick och la oss, och vi hittade varandra allihop och hade en väldigt fin tid tillsammans. Johan och jag hamnade bredvid varandra på planet ner och redan där började vi skratta. Sen skrattade vi större delen av varje dag under några veckor. Johan är en väldigt härlig ­person som numera är en fin vän.

Vad har du fått för reaktioner på din medverkan? 

– Det är många som hört av sig och undrat hur man inte kunde vinna där och ”vad klen du var där”, men också att man varit stark – att det finns lite pannben kvar. Det var roligt att tävla på det sättet igen och man kopplade verkligen på under tävlingarna. Att få känna adrenalinet igen som man hade som aktiv, det upplever jag sällan nuförtiden.

Hur mycket dricks det egentligen under produktioner som Superstars och Mästarnas mästare?

– Haha! Nu var det inte det som var poängen med att vi åkte dit. Ofta åt vi en tidig middag för att den skulle filmas, och när inspelningarna var över för kvällen vid 20-snåret så var vi hungriga igen. Det låg en del restauranger i området och ibland gick vi från deltagarhuset dit tillsammans. Men det var absolut inte så att det söps eller att vi var ute och snurrade på stan. Vi njöt av några bärs eller några glas vin och av att få umgås utan kameror och mikrofoner. Vi skulle ju upp tidigt varje dag, och när man är så gammal som en annan fick man verkligen tänka sig för.

Många blev påminda om vilken fantastisk spelare du var när din karriärvideo visades i programmet. Grämer du dig över att din landslagskarriär hade kunnat vara ännu bättre om du inte råkat vara samtida med Zlatan? 

– Jag har aldrig tänkt så. Jag skulle snarare säga att det var en ynnest att få se honom på nära håll och spela så många landskamper med honom. Jag älskade alltid att vara med landslaget och jag älskade alltid att ta på mig tröjan. För mig var det en fantastisk stolthet i att få representera landslaget och känna att man hade landet bakom sig.

Namn: Marcus Allbäck
Född: 5 juli 1973 i Göteborg.
Aktuell: Som en av deltagarna i åttonde säsongen av sport- och underhållningsprogrammet Superstars som sänds på Discovery+ och Kanal 5.
Bakgrund: Föddes bokstavligen in i Örgryte IS-familjen, där pappa Stefan Allbäck varit A-lagsspelare. Debuterade som 19-åring i A-laget, men det stora genombrottet lät dröja till 1999 då han tog hem skytteligan i Allsvenskan. Flyttade därefter utomlands och har spelat i klubbar som Heerenveen, Aston Villa och FC Köpenhamn. Under nästan ett decennium var han en pålitlig målskytt i landslaget med sina totalt 30 landslagsmål. Har efter spelarkarriären varit players manager för landslaget under Erik Hamréns tid som förbundskapten. I dag jobbar han som fotbollsagent för Martin Dahlins agentfirma MD Management.
Familj: Gift med Suzanne Allbäck och bor tillsammans med barnen Philippa och Rasmus i villa utanför Stockholm.