Jag tejpade mina bröstvårtor

2012-02-08 13:00 3 kommentarer

Jag trodde jag hade uppnått min mest fåfänga period i livet. Jag trodde att den utspelade sig någonstans mellan badrum och garderob under gymnasieåren.

Sen kom Guldbaggegalan för någon vecka sen och då small det till igen – BANG! Jag gjorde något jag trodde att jag aldrig någonsin skulle göra. Inte ens om jag fick för mig att springa marathon eller intimpierca mig.

Jag tejpade mina bröstvårtor. Japp. Jag. Tejpade. Mina. Bröstvårtor.

Kort bakgrund: Min vän PC har i flera år rekommenderat mig att börja stryka med stärkelse. Rekommendationerna gick så sakteliga över i hets och jag gav med mig. Jag skulle ge stärkelsen en chans. Trots att jag jag stryker som en kung och att resultatet blir därefter så skulle jag ge stärkelsen en chans. Stadgan i bröstet och manschetterna skulle bättras på.

Jag blev nöjd. Det fanns bara en lite hake. Bröstvårtorna började blöda så in i helsike när jag bar stärkta skjortor flera dagar i rad. Brösten läckte som på en ammande moder med en matvägrande bebis.

Med några nersölade skjortor i maskinen och mobilen i handen ringde jag upp min vän PC:

Jag: – Du, mina bröst blöder. Ska det vara så här?

PC: – Ha, ha, ha! Har du inte tejpat dig? Du måste ju tejpa vårtorna. Annars blir det knas om du inte bör T-shirt under skjortan. Ska man vara fin får man lida pin.

Jag: – Okej. Tejpa vårtorna, alltså.

Sagt och gjort. Måndagen den 23 januari tejpade jag pattarna i preventivt syfte. Mycket märklig känsla. Mycket märklig. Men det funkade.

Verda skjortstärkelse – fåfängans blodiga fyrverkeri.

2012-02-08 13:00 3 kommentarer