Veckans Vintage

2012-05-06 17:56 2 kommentarer
Kategori: Veckans Vintage

Det är sannolikt ingen nyhet att jag gillar det lite udda, det tidstypiska och det ibland något indiskreta – en otäck kombination av egenskaper som gör att man gärna landar i sjuttiotalets svängiga stuk med massor av kurvor, färger och guld.

Ett exempel på detta finner vi nedan, men med lite extra krydda – det är en bilförarklocka. Inte på det sätt som gör Heuerkronografer, Daytona och Speedmaster lite kryddiga (som allihopa ska ta tiden på racerbanan) utan utvecklad för att kunna läsas av under tiden som man rattar sin (eleganta och svindyra, förutsättningsvis) bil och historien är full av mer eller mindre obskyra alternativ; allt ifrån den extrastora och -tydliga variant med snedställd krona som Vacheron Constantin utvecklade på tjugotalet (och som häromåret kom tillbaka som Historiques American 1921)...

...till en mängd klockor specialiserade för att inte läsas av med handleden vinklad mot bäraren på klassiskt manër utan 90° uppåt (dvs som det blir när man håller i en ratt – testa!) för att på ett smidigare sätt visa tiden när man kör bil; först ut var olika curvex-modeller med formverk monterade i kraftigt böjda boetter som bärs på handledens kortsida...

men framförallt olika digitala varianter som ska läsas på boettens kortsida. Den kanske allra mest kända är Amida Digitrend som var en snikvariant (med boett i pläterad fulmetall och dåtidens billigverk – ett manuellt mekaniskt...) erbjöd looken hos några av dåtidens ballaste klockor; LED-bilklockorna.

Digitalklockor var it-klockan i mitten av sjuttiotalet. Efter att japanerna hade skakat om den schweiziska klockindustrin ordentligt var goda råd dyra och en av nyheterna som skulle konkurrera för framtiden var det elektroniska digitaluret. De första varianterna (med LED-teknik) kom ut i början av sjuttiotalet och kostade som en helt OK bil, men led av samma problem som senare skulle göra dem hopplöst omoderna jämfört med LCD-klockor (som vi har än idag); de drog ström som ett villakvarter på vintern, och därför har LED-klockor praktiskt taget alltid en knapp som under ett par sekunder lyser upp siffrorna i all sin röda prakt. Modellen nedan är en Bulova Computron och är inte bara ljuvligt sjuttiotalsfulsnygg utan även en ett utmärkt exempel på hur snabbt tekniken och estetiken i LED-klockorna daterades; idag känns den som en (om än mycket charmig) dinosaurie – vilket gör den än mer lockande att bära på blankt krokoband som en riktigt badass smokingklocka...

På fredag presenterar jag mina två bilförarfavoriter, tills dess får läsarna njuta av söndagskvällen och lite sjuttiotalsmullimull.

2012-05-06 17:56 2 kommentarer
Kategori: Veckans Vintage