Häromdagen fick jag se den här bilden på Lars-Johan Jarnheimer. Är det inte...
...jodå!
Polaren R har köpt ett av de senaste årens mest populära entusiastprojekt - att pyssla ihop Omegas gamla Seamaster 300 från sextiotalet med hjälp av reservdelar och ett donatorverk. Rätt så tjusigt, det måste sägas...även om jag fortfarande är kluven i frågan om det är så vettigt av företag att låta marknaden själva bygga klockor som aldrig funnits...
Jag får ofta frågan om fina klockor kan göra mig eller någon annan lyckligare. Nej, så är det förstås inte - är man inte glad och köper en fin klocka är man sorgsen men med en fin klocka (och enligt den gamla devisen "jag gråter hellre i en Porsche än en buss" så är det kanske gott nog). Vad som däremot gör mig glad med klockor är människor som verkligen fascineras, attraheras och motiveras av tanken på att äga en klocka man tycker om och till sist lyckas göra slag i saken. Ett exempel är polaren L, som i fem års tid gått och trånat efter en Aqua Terra, som är hans idé om den perfekta pjäsen. Nu var det dags, och ingen är gladare än jag för hans skull.
Det här faktiskt den klocka som hängt med mig längst av de jag köpt - en lagom sliten klassiker som råkar vara precis jämgammal med mig...
Jag åt lunch med kompisen L idag - han bar som brukligt sin trogna följeslagare och kanske min absoluta favorit i segmentet "varenda dag, vad man än gör";
(jaja, lite sent...)
En modell som får oförtjänt lite uppmärkhet av mig är Cartier Pasha, en läcker modell med hög glidarkänsla och inte minst en tung doft av åttiotal. Bästdansken Kristian Haagen har skrivit en bit om modellen här och det gör mig riktigt sugen på en av världens mest klassiska rosévinsklockor...
Mycket John Mayer ibland - inte så konstigt; som levnadglad skit och klockapa extraordinaire förtjänar han en plats i bloggen då och då. Nedan en bild från Grammy Awards häromsistens, där inte ens gentlemannen i Willy Wonkas smokingjacka och med en riktigt dräpar-Patek kan tygla sig och hålla blicken i ögonhöjd...
(och jag tackar redan nu för avsaknaden av höhö i kommentarsfältet, tack)
Till och med dubbla handleder, dubbelt guld och dubbelt Rolex. Extraallt-bloggpost!
Namn: Mikael Englund
Gör på King: Klockredaktör
Vilket innebär: Krystat om stil i allmänhet och armbandsur i synnerhet
Född: 1984
CV i korthet: Student vid ekonomisk sektion, kontorsråtta, egenföretagare och skribent med mer vilja än vett.
E-post: klockbloggen@egmont.se
AKTUELLT NUMMER
King / maj / 2013