Tv-måndag: Matias Varela och Misterioso

2011-12-26 00:00 2 kommentarer

Matias som Jorge i Snabba cash.

På måndagar skriver bloggen om tv. Denna måndag i form av en intervju med Matias Varela, aktuell i den filmatisering av Arne Dahls böcker om A-gruppen vars första del, Misterioso, sänds i SVT1 på tisdag och onsdag klockan 21.00.

Mötet berördes tidigare i bloggen här.

Matias Varela spårar sina rötter till den lilla spanska autonoma provinsen Galicien, belägen omedelbart norr om Portugal, men det är som chilenare han fått sitt stora genombrott. Utan mer nitisk research än en spontan googling vågar jag sticka ut hakan och häva att Matias Varela är den förste svenske skådespelare som blivit typecastad i roller som chilenare vid namn Jorge. Först som chilenaren Jorge Salinas Barrio i filmatiseringen av Jens Lapidus Snabba cash, och nu som likaledes chilenske Jorge Chavez i SVT:s tv-serie efter Arne Dahls böcker om A-gruppen. Likheterna mellan de båda rollerna slutar dock med namn och etnicitet: Salinas Barrio var den knarkdömde maffiasyndabocken som rymde från Österåker. Chavez är snut, och författaren själv beskriver på sin hemsida karaktären som "min energi när den är som starkast, han är listen och obändigheten, han är Arne Dahl när han vägrar sova för att han måste skriva vidare".
– Jag vill poängtera att jag även spelat en tredje chilenare, i Fröken Sverige. Han hette dock Hector. I manus hette han Holger, tills jag fick rollen. Det här var ju innan Zlatan hade slagit igenom på riktigt och så.

Utifrån betraktat är det lätt att få intrycket av att det bästa som kan hända en svensk skådis är att bli rollbesatt i en långkörande deckarserie. En fast biroll i Beck-serien, i Irene Huss eller i Johan Falk borde väl garantera säkra pengar över överskådlig tid i ett yrke som får projektanställningar på Sveriges Radio att framstå som ren rama livstidskontraktet? Nej. De svenska deckarserierna är i dagens läge ett under av effektivitet: En hel säsong av färdiga manus filmas inom loppet av veckor. När jag träffar Matias är serien redan filmad och klar, endast postproduktionen återstår innan sändning. Själv står han i slutfasen av sin repetition av rollen som Jorge nummer två i den första av två uppföljare till braksuccén Snabba cash.
Berätta om din nya Jorge.
– Chavez, som han heter – det är ju mycket efternamn bland poliser, vet alla vi som sett Beck och Wallander – hoppas jag blir en frisk fläkt. Precis som i fallet med Snabba cash är det ju mitt jobb att gestalta en karaktär med litterär förlaga, och det är både på gott och ont. Alla som läst böckerna har sin egen bild av vem Chavez är och hur han ser ut, och det är förstås en svår utmaning. Jag har valt att försöka bortse från allt det och skapa en trovärdig karaktär, med ett liv även utanför kameran: Vad har han för hobby? Vem var han innan han blev polis? Hur ser han på sitt yrke? Jag åkte ner till mina föräldrars hemstad i Spanien där jag har en vän som är rätt högt uppsatt polis, inom narkotikaspan. Jag fick hänga med honom och hans poliser i några veckor. Helt i onödan, givetvis – vi gör inga sådana scener i Arne Dahl, men det var häftigt att kunna göra den typen av research. Det var min förberedelse inför rollen. I Sverige går det inte att göra den sortens förarbete – här får man inte ens göra en ride-along. På sin höjd kanske kan få prata med en polis i några timmar.

A-gruppen – Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art – är författaren och litteraturvetaren Jan Arnalds pensionsförsäkring, inte olikt det sätt på vilket det högutbildade akademikerparet Ahndoril skapade sin gemensamma pseudonym Lars Kepler. Böckerna räknas förutsägbart nog till de bästa i sin genre. Under pseudonymen Arne Dahl har han Arnald – till vardags litteraturkritiker för Dagens Nyheter, doktorand i litteraturvetenskap och redaktör för den omåttligt seriösa litteraturtidskriften Aiolos – skrivit elva titlar i serien. Det är denna folkkära boksvit, skriven mellan 1999 och 2008, som nu blir Sveriges Televisions stora krimsatsning.
Någon eldsjäl med mycket fritid har satt ihop en YouTube-kavalkad av alla tillfällen då karaktären Johan Falk brister ut i ett "vafaan". Har du något motsvarande signum inom A-gruppen?
– Det är omöjligt att låta Magnus Samuelssons storlek gå okommenterad, så klart. Särskilt eftersom jag själv inte är speciellt lång. Så jag gör en grej som går ut på att jag ofta pratar mat med honom: "Har du käkat?", "Är du hungrig?", typ. Än så länge har jag inte sett det färdigklippta materialet, så det återstår att se hur mycket av det som kommer med, men det är väl det närmsta jag har att sätta emot Jacob Eklunds "vafaan".
Har Magnus underhållit filmteamet genom att rulla ihop stekpannor?
– Nej, men däremot har vi tränat en hel del tillsammans. Det är absurt. Jag brukar försöka mentalt omsätta alla vikter han lyfter till olika föremål: Där flög en Nissa Micra…
Kommer ni väl överens?
– Absolut. Magnus är någon som – rent dramatisk sett – kommer från ingenstans, men som har en enorm karisma och en naturlig fallenhet för skådespeleri, helt enkelt för att han är så bra på att förhålla sig till det som händer i nuet. Han är totalt öppen och naturlig. Dessutom lär han sig väldigt snabbt: Från första provfilmningsdagen hann det gå fyra dagar, sedan började han improvisera. Det finns folk som har hållit på i 20 år utan att komma dit.

Matias egen väg in i den svenska filmindustrin har varit allt annat än spikrak. Först in på ett bananskal i TV4:s såpa Nya tider, en lågbudgetersättare i onsdagstablån för den nedlagda såpan Skilda världar (i sin tur en lågbudgetersättare för succén Tre Kronor). Matias kan, om man ber snällt, fortfarande framföra några av sin gamla rollfigur Miguel "Mischa" Santos repliker. Han gör det mycket bra. Rösten glider upp en halv oktav i tonläge och får en distinkt air av förstoppning, Lidingö och ärvda pengar:
– Henrik ringde – han är nere i marinan! Det brinner!
– Jag var en katastrof. Skällde ut folk under inspelningen. Gav regissören direktiv, hade synpunkter på manus, ville bestämma kameravinklar. Jag gjorde mig snabbt omöjlig – och det var egentligen inte för att jag var en liten kaxig skitstövel, vilket det lär ha sett ut som, utan för att jag var passionerad: Jag ville verkligen att såpan, åtminstone de scener där jag var med, skulle hålla samma kvalitet som alla 70-talsklassiker vars repliker jag brukade stå och repetera framför spegeln – "you talking to me?" – precis som 16-åriga tjejer sjunger Britney Spears. Och jag tyckte på fullt allvar att det var mitt ansvar, när det i själva verket fanns 2 000 andra glada amatörer som kunde tagit min plats med mer samarbetsvilja. Det gick inte. I samförstånd kom jag och övriga inblandade överens om att jag kanske skulle söka mig vidare.

Sökandet förlades till utlandet: En coming-of-age-resa med ryggsäck och gott humör till Sydostasien, Brasilien. Och något år senare tillbaka hem till Sverige.
– Hej, vem vill ha en avdankad, outbildad före detta såpaskådis? Jo, byggbranschen! Välkommen! Så fick det bli. Det blev aldrig någon vidare formell skådespelarutbildning för mig. Men yrkeslivet har gett mig ett väldigt rikt material att hämta från. Jag jobbade inom hemtjänsten under en period, och satt och lyssnade på gamla människor när de berättade om hela sina liv – man blir på sätt och vis deras bästa vän. Erfarenheter från den typen av verklighet känner jag att jag har kunnat tillgodogöra mig som skådespelare. Och med facit i hand tror jag att det var bra att min karriär som ungdomsskådespelare fick en ände med förskräckelse. Om jag inte hade åkt ut på arslet när jag var 19 hade jag aldrig blivit den person jag är idag.

Under en temporär respit från byggställningen sträckläste Matias Snabba cash, strax efter att boken kommit, och drog omedelbart slutsatsen att någon inte bara borde filma storyn, utan även ge honom rollen som Jorge Salinas Barrio. Han tog reda på vem som säkrat filmrättigheterna, ringde produktionsbolaget Tre Vänner och började pitcha sig själv.
– Inte nog med att de tyckte att det var lite underligt, jag var dessutom ganska tidigt ute. "Tack för visat intresse, hör av dig om något år", var väl ungefär vad jag fick för svar.
Matias är inte den som ger upp, och när valet av regissör föll på Daniel Espinosa började uppvakningen. Den som drar slutsatsen att Matias borde haft vissa fördelar i och med att både han och Espinosa delar spanskan som modersmål tror fel. Espinosas rötter, i likhet med Jorge och i motsats mot Matias, är i Chile, och hans åsikt om rollbesättningen var glasklar: Jorge Salinas Barrio skulle spelas av en chilenare, inte av en spanjor.
– Daniel var skeptisk, men lät mig provfilma. Han var inte speciellt entusiastisk. Efter några veckor hörde han av sig igen, och jag fick komma in och provfilma lite mer. Han visade fortfarande inga positiva tecken – men ringde tillbaka någon vecka senare för nästa möte och lite mer provfilmning. Och så fortsatte det. Jag började känna att jag blev blåst, la ner massa tid och arbete på att söka ett jobb som jag inte fick några indikationer på att jag faktiskt skulle få. Samtidigt knegade jag vidare på bygget, och förhoppningen om att ändå få rollen var det bästa inom räckhåll. Under alla timmar av möten mellan Daniel och mig jobbade vi med karaktären Jorge, snackade igenom hans bakgrund, hans motivation och hans liv. Mellan oss växte det fram en tydlig bild av Jorge, och när rollen till slut skulle spikas hade det närmast varit underligt att ge den till någon annan.

Matias blev Jorge. Daniel Espinosas förtroende visade sig vara allt annat är malplacerat: Rolltolkningen blev kritikerrosad, filmen en framgångssaga och när jag träffar Matias är han fullt uppe i inspelningen av Snabba cash II. Den som aldrig har varit på en filminspelning slås av hur långsamt arbetet går: Personal ska omdirigeras, en mängd teknologiska komponenter ska samarbeta, kameraoptiken ska skiftas mellan tagningar, kontinuiteten kontrolleras, och ovanpå allt ska regissören vara tillfreds med skådespelarinsatserna. Som betraktare slås man av hur påfrestande det måste vara för en skådespelare att hålla fokus och koncentration uppe medan de sammanlagda uppehållen börjar kunna räknas i timmar.
– Vissa scener är mer krävande än andra: Min första scen för Arne Dahl var en sexscen. Första arbetsdagen på nya jobbet: Hej, Matias – det här är Vera, ni kommer att vara nakna tillsammans i sju-åtta timmar, i ett rum fullt men människor och med kameran på… Film är väldigt utelämnande. Vetskapen om att det som filmas kommer att överleva dig och vara kvar för alltid gör att man, som skådespelare, verkligen är motiverad att göra sitt bästa i varje enskilt ögonblick.

Matias som Jorge i Misterioso (näst längst till vänster).

2011-12-26 00:00 2 kommentarer