Jan Guillou del III: Läsarsamverkan

2012-01-28 14:05 1 kommentar

Som skribent ska man aldrig göra misstaget att underskatta läsekretsens kunskap. Själv utför man en arbetsuppgift på begränsad tid, och hur mycket tid och energi man än avsätter till research kan man aldrig tävla med folk som haft specialintresse av ämnet under längre tid, eller som rätt och slätt levt längre, varit uppmärksamma på vad som pågått och har god minneskapacitet (eller är smartare och mer insiktsfulla än man själv).

Ett skolexempel på hur begränsat ett redaktionellt arbete är jämfört med organiserad privatspaning är fjolårets gräsrotsavslöjande av naturfotografen Terje Hellesøs manipulerade bilder. Flashbacktråden där det hela nystades upp utgör fascinerande läsning: Först kommer misstankarna, därefter försvararnas repliker, sedan några dussin kamera- och naturfotoentusiasters gemensamma analys av källmaterialet, där hundratusentals timmar av samlad kameraerfarenhet riktas med brännglasfokus mot en och samma sak. Det dröjer inte länge innan någon konstaterar att en bild innehåller för mycket data jämfört med kapaciteten hos den kameramodell den påstås vara tagen med; ytterligare några timmar senare hittar någon via idog googling originalbilden av den mårdhund som spegelvänts och ympats in i en av fotografens egna bilder och allt tvivel undanröjs. Det finns ingen redaktion som kan konkurrera med dylika resurser.

I min intervju med Jan Guillou, som ligger ute i butik nu, finns en passage där jag beskriver ett inkommande samtal mitt i pågående meningsutbyte: Björn Ranelid hade precis tillkännagjort sin medverkan i den kommande Melodifestivalen, och Aftonbladet kastade sig kvickt på luren för att få en kommentar från Guillou och diverse andra författarkollegor. Den resulterande artikeln finns att läsa här, och innehåller citat som:
– Han gör sig till en driftkucku i stället för att bli en intressant författare. Han borde ha insett att det inte går att fortsätta på det här spåret, säger Jan Guillou.
Du kan inte tycka att det är modigt av honom?
– Nej, det är oklokt. Han har missförstått metoden en författare bör använda för att utöka sin läsekrets, säger Guillou.

Själv följde jag upp det avslutande samtalet – som jag alltså oartigt nog tjuvlyssnade på – med följande meningsutbyte:
Ingen guillousk medverkan i Melodifestivalen i faggorna, tolkar jag det som?
– Nej. Inte i Let's dance eller Fångarna på slottet* heller.
Alla har hört av sig?
– Ja. Jag har tackat nej till dem alla.

I fredags upplyste en mejlande läsare mig om att Jan Guillou i själva verket talar vis av egen erfarenhet. Han medverkade själv i Melodifestvalen anno 1986, visserligen inte som artist, men dock som birollsvampyr i Git Perssons bidrag Du förför mig. Under det aktuella årets schlagerfestival visades samtliga tio bidrag upp i form av förinspelade videor, varav de fem som efter röstning gick vidare framfördes live. Gits låt kom på sjätte plats och hörde dessvärre inte till dessa.

Min okunskap om Melodifestivalstrivia berövade mig alltså en relevant och potentiellt mycket rolig följdfråga. Mitt enda försvar är att jag var sju år då det bedrog sig och inte kunde förutspått att intervjun skulle få ett plötsligt schlagertema.