Boktisdag: Prolog till Jan Guillou

2012-02-21 12:55 0 kommentarer

Om fem minuter följer den intervju jag gjorde med Jan Guillou till det nummer av King som ersattes i butikshyllorna igår. Först några ord om själva upplevelsen.

Att träffa folk som till följd av sitt kändisskap varit en perifer del av ens liv så länge man kan minnas är alltid smått surrealistiskt. Jan Guillou är dessutom en person som man ogärna vill göra bort sig inför, inte minst eftersom jag förmodade att han inte skulle vara blyg att påpeka det. Icke desto mindre begav jag mig till Banérgatan och slog mig ner i den guillouska soffhörnan för kring 90 minuters samspråk. Det var, som mycket annat i yrkeslivet, inte så farligt som förmodat.

De flesta intervjuer kräver en hel del efterarbete. Det sätt som folk i allmänhet talar på behöver gå igenom viss språklig retuschering för att se bra ut och spara utrymme. Exempel:
Ordagrant: – Ja, eh, jag tror inte att… alltså, vad jag menar är att elefanten kanske inte stampade ihjäl alla clownerna för att den var ond av naturen – Lotta, kan du sätta på lite mer kaffe? –  utan för att den blev dragen i snabeln. Eller nåt.
I publicerad text: – Det är fullt möjligt att elefantens handlande motiverades av provokation, snarare än medfödd ondska.

I fallet Jan Guillou behövdes inga omskrivningar av den här typen. Han talar, bokstavligt talat, som en bok: Några veckor innan jag träffade Guillou svängde jag förbi Piratförlaget och plockade upp hela karlns backkatalog (förutom att jag vet ungefär lika mycket om Jan Guillou som alla andra svenskar så hade jag sedan tidigare bara läst Ondskan och böckerna om Arn Magnusson, och intervjun gjordes med anledning av Hamiltonfilmatiseringen). Jag började med att läsa självbiografin Ordets makt och vanmakt från 2009 – en mycket intressant bok inte bara för den som vill veta mer om författaren själv, utan även ett spännande tidsdokument. Många av de frågor jag ville ställa fick svar redan i boken, men behövde icke desto mindre ställas personligen för att ge form åt intervjuns tema.

Det visade sig att många av dessa frågor ledde till monologer* som ord för ord, formulering för formulering, stämde överens med motsvarande stycken i boken, som om han skulle läst innantill. Och samtidigt inte: Jan Guillou återberättar historierna med stor inlevelse och på ett dramaturgiskt överlagt sätt. Jag blev rätt imponerad av detta, inte minst eftersom det stämde väl överens med ett helt annat stycke i Ordets makt och vanmakt som handlar just om författarens inställning till att själv bli intervjuad. Han berättar hur det ligger i hans eget intresse att leverera en intressant intervju, oavsett om det är exakt samma frågor som han fått sig ställda hundra gånger tidigare. Hans metod går ut på att omedelbart försöka glömma bort varje genomförd intervju, och på så sätt återuppleva samma historier i realtid nästa gång en journalist dyker upp. Det verkar fungera alldeles utmärkt. Jag är van vid att sitta med en transkribering och städa upp språk, i Guillous fall blev det paradoxalt nog ännu mer tidskrävande, för att återge hans egna formuleringar exakt.

Kristofer Ahlström kom med liknande betraktelser på sin blogg, i samband med det intervju han gjorde för Café tidigare i fjol.

Själv har jag berört ämnet Guillou tidigare här, här och här.

*Jag klockade en av dem till strax över 20 minuter, utan att tappa stringens en enda gång.

2012-02-21 12:55 0 kommentarer