På tisdagar skriver bloggen om böcker. Fast idag mer om deras innehåll; språk.
För att ett i sig inte speciellt nytt fenomen ska få uppleva en nyrenässans i Sverige krävs korrekt marknadsföring. Detta innebär i regel att det byter namn till ett utländskt sådant, oftast men inte nödvändigtvis en anglicism. Varför? Jag antar att vi som folk, i takt med globaliseringen, långsamt blivit varse att vi trots den sansade neutraliteten, välfärden, Nobelprisutdelningarna och den förnämliga kommunala musikskolans skapande av det svenska musikundret, etc, är och förblir en fjärran utkyld, glesbebyggd och myggplågad provins i världens utkanter. Att referera till något med främmande ord antyder att fenomenet ifråga är sanktionerat av aktörer med långt större trovärdighet – kanske från New York, Los Angeles, Tokyo – samtidigt som dess nyhetsvärde betonas genom att termen inledningsvis inte är allmänt förstådd.
Minns senapskålet, denna ätbara växt som sedan urminnes tider växt vilt på våra breddgrader och tidvis använts för att krydda maten, tills allmän konsensus om tristess förvisade den från skafferi och grönsaksland. Senapskålet försvann länge från våra tallrikar, för att i och med det italienska kökets växande popularitet återintroduceras triumfartat under namnet ruccola.
Själv upplevde jag språkförbistring då jag för våra falubördiga grannar i förbigående nämnde att familjen gärna åt levainbröd. Jag gjorde mig inte förstådd och tvingades försöka igen.
– Surdeg, alltså.
– Varför säger du inte surdeg?
Betänketiden pågår fortfarande. I samma veva uppdagades att cupcakes fortfarande heter muffins i Siljansbygden*.
För cykelburen ungdom 30+ i storstad har det länge varit en rådande trend att skala ner fordonets utrustning i så hög utsträckning som möjligt, för att strömlinjeforma och lätta ekipaget, till priset av att detsamma blir tungtrampat och att bromsmöjligheterna begränsas, kanhända för att spegla förarens äventyrliga och därmed även ungdomliga natur. Enväxlad? Nej: Single speed. Fixed gear.
Inom affärsspråk, som ju oftast formas av folk vars fallenhet kanske snarare handlar om siffor, är låneorden en självklar del av maktutövning och retorik. Främmande ord – committa, mainstreama, pinpointa – antyder att talaren har internationell erfarenhet och kanske rentav utländska investerares välsignelse. Funkar även för att höja statusen i mer formella sammanhang: Personalavdelningen – menar du human resources? Det får du ta med vår CIO.
Även som arbetande för modemagasin konfronteras man tidvis med intressanta lingvistiska krumbukter. Att outfit alltid är att föredra framför mundering eller ställ är en vedertagen självklarhet i branschen. Dressat hellre än uppklätt. Det finns spännande förvanskningar även av mer konventionell svenska också: Ordet exklusiv används oftast som ett allmänt förstärkande adjektiv av positivt laddad betydelse, trots att meningen är att utesluta, exkludera. Jag har under flera års tid fascinerats över den pågående rebrandingen (se där ett låneord som sitter på rätt plats) av handväskor för män. Låt mig förtydliga att jag inte har någonting emot handväskor för män. Jag bär själv ofta och gärna handväska för män. Praktiskt och funktionellt. Har man tillbringat tid i Japan och vant sig vid japanska mäns sorglösa handväskebärande försvinner också många av betänkligheterna: "Jonte, vill du vara snäll att räcka mig min handväska?", kan jag rak i ryggen fråga min skrivbordsgranne på Kingredaktionen utan att befara att få min status ifrågasatt. Jag är dock fascinerad av att majoriteten av män i min omgivning inte klarar av att bära handväska utan att den har döpts om till något mindre inbillat förklenande. Det är en tote bag. En mailbag. Allra mest förtjust är jag i termen messenger bag, då denna till form och storlek bär de mest uppenbara likheterna till den klassiska handväskan. Men nej: Det är en messenger bag. Jag bär depescher till skyttegravarna i den.
Är jag kategoriskt negativ till låneord, i egenskap av reaktionär, konservativ och trångsynt? Absolut inte. Jag gillar svenskans fantastiska förmåga att assimilera och verbifiera. Jag tycker inte att televisionen borde döpas om till fjärrsyn. Det fascinerar mig dock hur sakers värde i grunden kan förändras genom omdöpning, som genom en sorts magi. Det om något bekräftar hur stor del av begreppet kvalitet som ligger i betraktarens ögon. Å andra sidan har jag svårt för folk som hellre säger diskrepans än skillnad, prioriterar akademiskt skimmer framför begriplighet och därmed ofrivilligt antyder att argumentet blir svagare ju fler som förstår det.
Fler imagehöjande låneord efterfrågas, kom?
*Man undrar vad muffins hette innan de hette muffins, förresten. Liten sockerkaka?
Kan det ha varit Madeleinekaka?
Att recycla får väl återvinning att kännas lite häftigare
Promenera? Tacka vet jag att power-walk:a.
Jojje: Cirkelträning? Nä, tacka vet jag crossfit.
Niclas, i så fall hoppas jag verkligen att kommande nyöversättningar av Proust använder sig av cupcake istället.
Nej, madeleinekaka är en mindre kaka, mindre mjöl och med honung i vill jag minnas. Påminner lite om drömmar vill jag minnas, luftigare och lättare typ..
När jag, lagom stolt, gick runt med min, nu borttappade - frid över dess minne, handväska för en del år sedan vill jag minnas att det kallades "bögslunga". Tror man kunde ana värderingar av både det ena och det andra slaget i detta. Men så har jag ju aldrig heller varit i Japan.
Sigtunas OFFICIELLA slogan (som används inhemskt), "Sigtuna – where Sweden begins" är ju rätt lustig. Även "Fête de la Musique" som översattes till "Make Music STHLM!", trots att originalnamnet behölls i USA.
Golfens greenfee-avgift är ett härligt exempel. Eftersom fee inte är tillräckligt tydligt läggs ofta -avgift till vilket blir lite extra muffins på cupcaken.
Weekendbagen, ej att förväxla med hockeytrunken.
Sneakers hette för inte alltför länge sedan gympaskor.
Jag motsätter mig det vulgära "brat" och förespråkar det mer välljudande och nedsättande 1800-talsuttrycket "grilljanne" ("tillgjorda unga sprättar och klädsnobbar i Stockholm").
Åh gud vad jag kan relatera till låneord hos affärsfolk. Vi hade en Leankonsult på mitt förra jobb (en kille som var inhyrd och jobbade med att säga saker som personalen sagt i 10 år, med skillnaden att när han sa det så var det viktigt och visionärt och värt 400'000), och att höra honom och cheferna prata fick det att krypa i skinnet på mig.
"... är låneorden en självklar del av maktutövning och retorik. Främmande ord – committa, mainstreama, pinpointa – antyder att talaren har internationell erfarenhet och kanske rentav utländska investerares välsignelse."
Jag tror även låneorden används i rent filler-syfte (sedär) av folk (chefer/konsulter) som inte har den blekaste aning om vad dom snackar om eller vad dom vill säga, men ändå vill låta viktiga och häftiga. Att peka ut att dom bara pratade luft och använde 7 olika lustiga ord utan att säga något var naturligtvis inte uppskattat. 
Corporate bullshit är förstås ett ämne som förtjänar en helt egen blogg – men handen på hjärtat, Aphexan, inte kan väl ni basister kommunicera inbördes enbart med hjälp av svenska glosor ni heller?
Rucola känns väl kanske lite sexigare att lägga på hemgjorda pizzan än vad det skulle göra med tidigare svenska benämning "senapskål".
Jag gillar namnet Senapskål, bara undrar när första hipsterkrogen kommer skriva ut det i menyn. Dock föredrar jag Sandsenap smakmässigt. Bägge säljs under namnet Rucola i Sverige. I Italien är skiljer man på dom, Senapskål är odlad Rucola medans Sandsenap är vild Rucola. Sandsenapen har smalare flikar på bladen och smakar klart kraftigare. Bägge finns i butik i Sverige, det gäller bara att titta på dom eller läsa de latinska namnen: Eruca Sativa är Senapskål och den vanligaste. Diplotaxis tenuifolia är Sandsenap och ovanligare, men brukar dock hittas titt som tätt. Tror dock inte ens personalen i de flesta butiker har en aning om att det är olika växter.
Nånting annat som berör (jag skrev först ett engelskt ord där, typiskt) detta området, är varför i hela friden personer som har en iPhone måste säga "Kan du ge mig min iPhone?" istället för "Kan du mig min mobil/telefon?"
Har aldrig hört nån säga "Kan du ge mig min Sony/Samsung/Nokia?" om det inte råkar vara så att dom har fler än en telefon.
Tack för botaniskt mervärde!
Finns alltså ett (lånat) uttryck för det med, sedär! 
Men jag måste faktiskt erkänna att det gick ganska bra ändå. Dels för att jag inte kände så många basister att prata med, och dels för att jag lärde mig nästan allt jag kan genom att helt enkelt sitta i replokalen och nöta som en idiot. Man lär sig inte många facktermer då, det var mer "åså en såndärfidlidutt *spelar* fast du hoppar till tersen istället för en oktav", och det var nog ungefär så avancerat det blev. Jag tycker inte ters och oktav är avancerat nog för att kvalificera, haha. 
Men när jag skulle sätta ord på mitt spelande och min vision om ljud däremot så blev det faktiskt otroligt krångligt måste erkännas, oavsett vem jag pratade med! En kille i musikaffären jag handlade hos förstod mig dock perfekt! (om någon ska förstå var ju han faktiskt bästa möjliga.)
Oj, nu läste jag om ditt svar och märkte hur grovt jag missförstod dig vid första turen... Nej, du har såklart rätt! Det var både ett och tolv låneord som figurerade i de diskussionerna.
Glömde en underbar i matriket. Nån som är sugen på lite Mjölmålla?? Låter inte sådär lockande kanske. Quinoa kanske låter trevligare?
Jag måste påpeka en sak om fixed gear-cyklar.
Skillnaden mellan en "normal" enväxlad cykel och en fixed gear är att en enväxlad cykel ("single speed") låter dig rulla utan att trampa ("coasta")och har en bakåtbroms ("coaster brake").
En fixed gear kan inte "coasta" och saknar bakåtbroms. Cyklisten måste trampa hela tiden eller flytta fötterna från pedalerna. Bakåttrampande innebär visserligen att man bromsar, men då genom att man försöker tvinga cykeln att rulla bakåt.
Kika här under "Single speed vs. fixed gear" - http://sheldonbrown.com/singlespeed.html
(Ursäkta alla fåniga engelska termer. Jag lärde mig det lilla jag kan om cyklar under ett utbytesår i USA.)
Jag håller med dig om senapskålen (även om det verkar vara oklart om man ska skilja på Eruca vesicaria (vild senapskål) och E. sativa (odlad) som olika arter eller som underart av samma. Jag har många gånger funderat på att börja sälja kirskål under dess italienska namn, "Girardina" för att tjäna storkovan. Den smakar i mitt tycke betydligt bättre än senapskålen i vilket fall.
Jag vill också påpeka att senapskål är en införd växt och har alltså inte kunnat påträffats vild "sen urminnes tider" på våra breddgrader (norr om Dalälven är jag mycket tveksam till om den klarar sig överhuvudtaget i det vilda), och särskilt vanlig är den inte heller.
Men i sak håller jag givetvis med dig.
Ah, kommentarsfältets andre stambotanist! Jag reviderar min uppfattning om senapskålens förflutna och tackar för lektionen.
Börja sälja Girardina!! Jag kommer tyvärr inte att köpa, har landet fullt av att vare sig jag vill eller inte.. Klart mer än vad jag gör av med iallafall.
Jag ställer givetvis upp och skriver copy (om det skulle behövas) när vi lanserar girardinan på bred front.
Åh, kommer osökt att tänka på citatet ""Man bör inte använda utländska låneord i de fall det finns en adekvat inhemsk vokabulär disponibel." -Gunnar Sträng vill jag minnas. Jag vill också tipsa om Stephen Potters något parodiska bok Livsmannaskap, som mest handlar om... Konsten att bullshitta sig genom livet, kanske man kan säga...
På tal om affärsvärldens bullshit-vokabulär så är Bullshit Bingo ett trevligt tidsfördriv på allehanda seminarier/sales-events/etc. Svensk variant finns bland annat här: http://www.avigsidan.com/avigsidan/bb_bingo_sv.html
Jag har svårt för folk som använder engelska ord när det finns alldeles utmärkta svenska ord som betyder samma sak. Det första jag minns som jag hängde upp mig något alldeles vansinnigt på är när "generisk" började användas vitt och brett, en försvenskning av "generic" som i de flesta fall kan översättas alldeles utmärkt med "allmängiltig".
Och jag använder ordet diskrepans rätt ofta, helt enkelt för att jag uppfattar det som att ha en smalare betydelse än skillnad, när det är just diskrepans jag menar.
Och från och med nu tänker jag använda "grilljanne" så ofta jag bara kan.
Gör på King: Redaktör.
Vilket innebär: Skriver, intervjuar, redigerar.
Född: 1979.
CV i korthet: Värnpliktig fänrik, filosofie kandidat, kuverteringsmaskinsoperatör (nattskift), reporter, redaktör, seniorredaktör, chefredaktör, frilans, konsult.
E-post: niklas.nattochdag@gmail.com
AKTUELLT NUMMER
King / juni / 2013
Chefredaktör & ansvarig utgivare:
Per Nilsson
Redaktör Kingmagazine.se:
Gustaf Sjöholm
Marknadschef:Sara Svederman
Annonser:Alexander Ringström
Post: King of Sweden, Egmont Tidskrifter, 169 91 Solna
Besöksadress: Pyramidvägen 7, Solna
Telefon kundservice: +46 799 63 20
Telefon växel: +46 8 692 01 00
28 kommentarer | Skriv kommentar