Tv-måndag: Sommartorka

2012-07-16 15:02 14 kommentarer

På måndagar skriver bloggen om tv.

Solen är uppe om nätterna, dygnsrytmen ändras, tv-sändningarnas vårsäsong ebbar ut. För den pessimistiskt lagde framstår högsommaren lätt som en högst destruktiv period för tv-mediet. Vi som hellre ser glaset som halvfullt hittar istället tillfällen att titta ikapp sådant som fallit mellan stolarna av olika skäl. För min del innebar detta första säsongen av The Wire, ursprungligen sänd 2002, kanoniserad av en enig kritikerkår (trots konsekvent dåliga tittarsiffror) som något av det bästa som producerats för tv.

Jag vet inte varför jag aldrig såg The Wire då det bedrog sig*. Säkert en kombination av olyckliga omständigheter: Jag jobbade mycket övertid utan att få speciellt bra betalt för det, varför mitt fritidssurfande huvudsakligen sköttes via grannens trådlösa nätverk, vars avsaknad av lösenord kompenserades i negativ bemärkelse genom att lämna mycket övrigt att önska ur signalstyrke- och hastighetsperspektiv. Hushållet har förvisso gjort ett tidigare försök att engagera sig i The Wire, men detta saboterades av seriens behov av undertextning till fördel för den som inte är fullt införstådd med Baltimores urbana slang, i kombination med att de altruister som lägger ner vad som förefaller vara stora mängder av sin fritid på att översätta tv-serier på amatörbasis ofta har mer entusiasm än kapacitet. Den som frågat om vägen i kultursfärer där det anses komprometterande att inte kunna ge fullständiga svar hittar många paralleller i översättarnas grundpolicy: Att bidra med information som är uppenbart felaktig anses bättre än ingen alls.

Situationen räddades dock av att Buylando på St Eriksplan under innevarande månad visade sig realisera samtliga säsonger av The Wire för 199 kr styck**. Pengar bytte ägare, dvd-spelare plockades fram ur vindskontor och dammades av, Macböcker vändes upp-och-ner i sökandet efter springor avsedda för obsoleta fasta format. Första säsongens sista avsnitt avverkades under gårdagskvällen, och nostalgin över att ha gjort rätt för sig i kulturkonsumtionssammanhang kastade ett positivt skimmer över hela aktiviteten redan från första början.

Inom modern populärkulturell diskurs är The Wire något man tämligen riskfritt kan hänvisa till med superlativer, en televisionens motsvarighet till de litteraturklassiker som avhandlades i tisdags. Men är serien bra på riktigt? Hur står den sig inför den moderna tv-tittarens kritiska ögon, post-Game of Thrones? Väldigt bra. Jag är säker på att jag jämfört med gängse bloggläsare är sist på bollen med denna insikt, men nedan inbäddade scen får stå som en vattendelare för det exakta tillfälle då man inser att det man ser inte bara är bra, utan mycket bättre än så. En fantastisk scen av många skäl: I samma avsnitt har vi redan fått det aktuella dådet beskrivet för oss ur gärningsmannens perspektiv, vilket innebär att manusförfattarna kunnat ta sig dialogmässiga friheter med materialet utan att riskera att det sker på bekostnad av tittarens förståelse. Den visar hur känslor och nyanser kan uttryckas och te sig fullt begripliga bara med hjälp av det sätt på vilket ett och samma ord, i sammanhanget allt mer betydelselöst, uttalas. Hur kommunikation mellan två samspelta individer blir näst intill telepatisk. Hur länge den tillåts hålla på. Hur mycket större kraven blir på att skådespelarna förstår innebörden i varje utbyte – det är en sak att påpeka en rikoschett i fönsterblecket, det är en annan att säga "fuuuuck" på ett sätt som åskådliggör för publiken att det är just detta man menar. Jämfört med faktoiden om inuiters många olika termer för snö ter det sig desto mer imponerande att jänkare hittat ett oändligt antal innebörder för det enda ordet fuck.

En transkription följer.

Bunk: Aw… fuck.
McNulty: Motherfucker.
Bunk: Fuck, fuck, fucking fuck. Fuck. Mmm… fuck. Fuck, fuck, fuck.
McNulty: The fuck?
Bunk: Fuck.
McNulty: Fuck!
Bunk: Ah, fuck!
McNulty: Fuck it. Ah, fuck.
Bunk: Motherfuck! Ah fuck. Ah fuck. Fucketi-fuck-fuck-fuck-fuck.
McNulty: Fucker. Oh, fuck. Fuck fuck fuck.
Bunk: Fuuuck fuck fuck fuck. Motherfucker!
McNulty: Fuckin' A. Fuck! Motherfucker.
Bunk: Fuck me.

*Ja, Kristina2, jag kollar bara att du är vaken.

**Framtida tävlingsvinst, med stor sannolikhet.

2012-07-16 15:02 14 kommentarer