Sci-fi III

2012-07-19 12:56 5 kommentarer

Listan fortsätter.

3. Starship Troopers av Robert Heinlein (1959)
Godwins lag, som diskvalificerar den förste debattdeltagare som hemfaller åt att dra paralleller mellan sin motståndare och Adolf Hitler, har en speciell underklausul som befattar sig med Starship Troopers: Enligt denna, känd som Sircans Korrelation, kommer någon att ta upp Hitler och/eller nazismen inom tre dagar från det att Robert Heinleins namn nämnts i ett internetforum. Starship Troopers anklagas regelbundet för att vara en tunt förklädd programförklaring avsedd att indoktrinera läsaren med Heinleins egen politiska agenda, som står till höger om mitten. Inte olikt Ayn Rands samlade verk, och inte utan fog.

På ytan bär Starship Troopers stora likheter till den värld i vilken den senare Ender's Game utspelar sig: Mänskligheten befinner sig i ett krig med en insektsliknande utomjordisk ras, arachnoiderna. Den kvarvarande mänskliga civilisationen, ännu med hemplaneten jorden som högkvarter, har militariserats avsevärt av den långdragna konflikten, så till den grad att endast den som är beredd att ta personligt ansvar för samhällets fortlevnad genom att mönstra till militären åtnjuter full status som röstberättigad medborgare. I Starship Troopers återberättar soldaten och sedermera officeren Juan Rico minnen från sin karriär inom det mobila rymdinfanteriet, med tillbakablickar till hans lektioner i moralisk filosofi där en pensionerad krigveteran undervisar (och anses allmänt vara Heinleins egen röst).

Heinleins egen militära bakgrund – som utspelade sig under mellankrigstiden och inte inkluderade några skarpa lägen, vilket kritikerna inte brukar vara sena att påpeka – förefaller ha påverkat boken i allra högsta grad, på gott och på ont. Beskrivningen av det militära livet och de tankegångar som uppmuntras lär kännas igen hos den läsare som själv har erfarenheter av värnplikten, och kan lätt te sig både idiotisk och omänsklig i empatens ögon. Starship Troopers är för övrigt en av få science fiction-böcker som finns med på den rekommenderade läslistan för amerikanska marinkårssoldater och flottister. Bokens inflytande är stort, och märks lite överallt, från Games Workshops äventyr inom rymdmilitaria till den amerikanska försvarsmaktens mångåriga kamp för att producera användbara exoskelett.

Paul Verhoevens film baserad på boken* är inte en bokstavlig tolkning, utan gör satir av det som Heinlein menade blodigt allvar med. Personligen tycker jag att filmen är utmärkt. Detsamma gäller boken, vilket säger en del om den höga kvaliteten på det som båda versionerna har gemensamt efter att politiken lämnats därhän.

4. Pattern Recognition av William Gibson (2003)
Jag läste nyligen om Gibsons The Sprawl-trilogi – bestående av Neuromancer, Count Zero och Mona Lisa Overdrive – som jag först konfronterades med i mitten av 90-talet, då utlånade av min styvbror, som var engagerad i det som skulle bli internet på den tid då det bara bestod av BBS-entusiaster som kommunicerade via telefonmodem. Böckerna hade flera år på nacken redan då, och när jag härom året läste igenom dem på nytt slog de mig än idag som absurt visionära angående den underliga digitala kultur som växt fram runt oss under det senaste decenniet. Dessa böcker är fantastiskt läsvärda, men Gibsons författarskap pågår fortfarande, och inkluderar en hel del som är minst lika läsvärt. Han har arbetat sig bakåt längs sin egen imaginära tidslinje: Medan Sprawlböckerna utspelar sig i en ospecificerad framtid handlar den följande Bridgetrilogin (Virtual Light, Idoru, All Tomorrow's Parties) om olika aktörers kamp om makt och inflytande över den gryende cyberrymden i början av ett alternativt 2000-tal. Pattern Recognition beskriver inte en framtid, utan en parallell till den nutid i vilken den skrevs, 2002. Cayce Pollard är en 32-årig kvinna som hyr ut sin unika begåvning på konsultbasis: Hon reagerar instinktivt på företags varumärken, och kan med stor exakthet förutspå deras kommersiella gångbarhet.

Gibson är en för mig märklig bekantskap i bokhyllan då jag sällan engageras i hans handlingar, som ofta följer thrillerns konventioner med tre sammanflätade narrativ mot ett slut som luktar deus ex machina. Det är i miljöerna, detaljerna, karaktärerna, kulisserna, framtidsvisionerna och språket som författarens genialitet blir uppenbar, och det räcker gott och väl**.

5. Foundation av Isaac Asimov (1951)
Foundation (Stiftelsen, på svenska, tror jag) satte tonen för den skala på vilken episk science fiction kan utspela sig, med flertusenåriga perspektiv och en övergripande handling som går i arv mellan olika huvudkaraktärer med bibehållet läsvärde. De fem kortare historier som tillsammans kom att bli den första boken i Foundation-serien, växte under de följande två åren till en trilogi. Trettio år senare bestämde sig Asimov för att serien hade mer att ge, och skrev ytterligare två böcker, samt strax därefter två till som utspelar sig före den första.

Premissen: Det galaktiska imperiet har 12 000 år på nacken då en vetenskapsman vid namn Hari Seldon lanserar psykohistoriken, en tvärvetenskaplig lära där en otrolig mängd information kan sammanfattas i en matematisk algoritm som förutspår mänsklighetens framtid. Han träder inför den styrande galaktiska kommittén och avslöjar till allmän bestörtning att hans nyfunna kunskap gör gällande att imperiet obönhörligen kommer att gå under inom loppet av de kommande 300 åren, varpå en 30 000 år lång kulturell, ekonomisk och social recession kommer att ta sig början. Dessa mörka år kan dock minimeras till ett ynka millennium om rätt åtgärder vidtas i tid: Upprättandet av en autonom stiftelse med uppgiften att förvalta hela vår arts ackumulerade kunskap för eftervärlden. Den första boken i serien berättar historien om Stiftelsens grundande, och dess snabba utveckling från perifer arkivarietjänst till en betydande politisk maktfaktor i galaxen. Byråkrati har sällan gjorts så här spännande.

*Kuriosa: Regissörskollegan Takashi Miike uppger den ofta som sin favoritfilm alla kategorier.

**Av princip kan jag inte nämna Gibsons namn utan att även nämna filmen Johnny Mnemonic, baserad på en kort historia som utspelar sig i samma universum som Sprawlböckerna, och förenar så aparta begåvningar som Keanu Reeves, Ice-T, Henry Rollins, Takeshi Kitano och Dolph Lundgren. Telepatiska delfiner i alldeles för små akvarier! Galna kampsportspräster! Behovet att radera minnena av sin barndom för att få plats med 320 gigabyte! "I want room service!"

2012-07-19 12:56 5 kommentarer