Filmonsdag: Om en scen VI

2012-08-08 15:29 1 kommentar

På onsdagar skriver bloggen om film.

I. Scenen: "Bread makes you fat*", Scott Pilgrim vs the World, 2010.

II.
I ett sidospår om Frank Herberts roman Dune härom veckan nämndes den olycksaliga film som David Lynch spelade in med denna som förlaga, en film som är helt ohanterlig som helhet men utmärkt i sina beståndsdelar. Jag har en liknande inställning till Scott Pilgrim vs the World från 2010, skriven och regisserad av Edgar Wright, som tidigare gått från klarhet till klarhet bredvid Simon Pegg och Nick Frost i först Shaun of the Dead och därpå Hot Fuzz.

Filmen är baserad på kanadensaren Bryan Lee O'Malleys serie om titelns 23-årige slacker, som lever en sorglös och underpresterande tillvaro i Toronto, där han spelar undermålig bas i den misslyckade rockorkestern Sex Bob-omb, tills den dag då han blir blixtförälskad i det från söder om gränsen inflyttade inlinesbudet Ramona. Sex stycken seriealbum blev det allt som allt, i en osannolik framgångssaga som började i minsta möjliga skala men slutade med försäljningssiffror mätta i miljoner. O'Malley ville skapa en serie någonstans mellan manga och västerland, inspirerades av den satiriska instruktionsboken Even a Monkey Can Draw Manga, och bestämde sig för en väldigt naivistisk stil. Personligen älskar jag Scott Pilgrim-serien och rekommenderar den varmt. Kan med fördel läsas på Ipad.

Filmen, då? Ja, det rör sig om en svårfilmad förlaga på många sätt och vis, och resultatet kan inte rekommenderas till vem som helst utan förbehåll. Att var obrottsligt lojal till ursprunget hjälper säkert. Mest överraskande är den korrekta tonträffen, liksom den utmärkta rollbesättningen. Stora delar av handlingen har kondenserats ner till knappa 112 minuters speltid, och allra sämst funkar de referenser till 8- och 16-bitsspel som O'Malley använder som metaforer för handlingen (Scotts huvuduppgift består i att bekämpa Ramonas sju onda ex-pojkvänner i tv-spelsliknande uppgörelser). Icke desto mindre: Scen för scen har mycket av det som var bra i serien tagits tillvara med stor omsorg.

En intressant detalj med filmer som baseras på serier är när man använt sig av själva serien som storyboard för tagningarna. En storyboard kan se ut så här (exemplet kommer från Hiro Nakamuras faktiska storybord till Peter Jacksons första Sagan om Ringen-film):

Vänligen lägg till egna mentala ljudeffekter, förslagsvis ”YOU… SHALL NOT… PASS!”

Den uppmärksamme läsaren förväntas notera det serieliknande formatet. Har man tur (och lyhördhet) som seriefilmatiserande regissör är förlagan tillräckligt filmiskt berättad för att bygga storyboards som efterliknar originalen så nära som möjligt, inte minst till mervärde för publik som är väl förtrogen med förlagan. I Japan, där animé, spelfilm och manga har en lång historia av korsbefruktningar i alla tänkbara riktningar kan man ibland se bilder som känns väldigt bekanta. I Baby Cart Assassin-filmerna, inte minst, har man lagt stor heder i att återskapa vissa sekvenser ur Goseki Kojimas bildrutor i princip identiskt, inklusive folktomma miljöbilder.

Så hur såg scenen ovan ut i originalform? Sålunda:

Snarare än mer spelfilmsmaterial skulle jag gärna se en utökning av Scott Pilgrim vs The Animation, korta tecknade snuttar som baserades på tillvaratagna ljudupptagningar från scener som klippts bort ur filmen.

*Blir man tjock av bröd, förresten? Svaret är ja, enligt ett inte speciellt exklusivt tips som Kulturkrock hittat hos onlinelivsstilsmagasinet Woman's Day, postat som svar på en läsarfråga i april 2006: Försök begränsa intaget av vitt bröd, och var framför allt nog med vad du använder för pålägg, i synnerhet om du uppskattar kombinationen jordnötssmör och sylt.

2012-08-08 15:29 1 kommentar