Långfredag: Öm punkt

2012-09-07 16:00 12 kommentarer

På fredagar skriver bloggen så långt den vill om vad den känner för.

Många blogginlägg som produceras för Kulturkrock har en lång historia. Planerade ämnen förs in i en styrande Excelfil, där de tålmodigt väntar på att bli omskrivna. Vissa har legat där sedan bloggens begynnelse utan att deras tur kommit, och åtskilliga härstammar från funderingar som hemsökt skribenten i åratal. Ett av dessa har länge dolt sig bakom den sporadiska anteckningen Våld mot pungen – en kulturell översikt. Tanken har uppstått på förekommen anledning: Under många upptäcktsresor genom historiens annaler har just detta fenomen befunnits vara lite av en vit fläck i kultursammanhang, trots – eller mer sannolikt för att, om vi ska tillåta oss själva att genuskonspirationsteoretisera – detta är manlighetens största fysiska svaghet. Mycket lite går att hitta i ämnet, detta medan jämförelsevis stor sak görs av till exempel Akilles pedikyriska tillkortakommanden.

Faktum är att varje man har en akilleshäl, och denna är belägen i en exponerad liten säck ungefär mitt på kroppen, utan naturligt försvar och inom räckhåll för allsköns angrepp. Om du som kvinna, som förr eller senare under din livstid riskerar att hamna i en situation där du i självförsvarssyfte behöver avvärja en aggressiv man, läser detta vill jag inskärpa följande: Glöm alla former av självförsvar som syftar till något annat än slag mot pungen. Inget annat kommer rendera totalt oskadliggörande för så liten ansträngning. Tänk på det som en strömbrytare i en läderpåse.

Smärtan i att få ett slag mot skrotum kan lika lite förklaras för en kvinna som förlossningssmärtor kan förstås av en man. Det är egentligen missvisande att alls beskriva känslan som en smärta, eftersom den inte är det minsta besläktad med mer konventionella tillbud som att slå sig på tummen med hammaren eller att råka skära sig i fingret. Det är som om en stor, svart, förlamande malström av ondska uppstår i kroppens mest centrala chakra och suger bort all livsvilja. En av de mest subtilt vidriga sakerna med den är att den har en liten fördröjning, under vilken den drabbade i panik hinner begrunda den katastrof som håller på att fortplanta sig genom nervbanorna innan vederbörande faller ihop i fosterställning.

Låt oss för att inse vidden av hur tabu det är med våld mot pungen titta på MMA, mixed martial arts, denna snabbt växande och i regel synnerligen underhållande kampsportssynergi vars ambition är att samla all världens kampkonst under sitt paraply. Här hör det inte till ovanligheterna att den ene kämpen gränslar den andra och levererar armbåge efter armbåge mot vederbörandes värnlösa okben tills blodpölen blir så stor att domaren tvingas backa från platsen och först därifrån dömer tekniskt knockout. Om ett slag så mycket som nuddar pungen – en pung som för övrigt sitter i någorlunda säkert förvar bakom ett för ändamålet utformat skydd i hårdplast – avbryts matchen omedelbart, varpå den drabbade brukar lägga sig platt på rygg och liksom cykla i luften med benen tills den olidliga smärtan dämpats tillräckligt mycket för att fortsätta, medan den motståndare som förvisats till neutral oktagonhörna oroligt och ångerfullt betraktar det inträffade med en min av intensiv empati. Slagen behöver ingalunda vara hårda: I Eddie Murphys klassiska stand-up-föreställning Raw avslutas en lång harang om det biologiska imperativ som påstås göra män notoriskt otrogna med en kort utläggning om slag mot pungen. Eddies devis här är att försmådda kvinnors hot om vedergällning ofta riktas mot genitalierna, och lika ofta tar sig uttryck i form av en hypotetisk spark eller ett slag.
– Det finns ingen anledning att hota en man med att sparka honom på ballarna*. Det räcker med att bara daska till dem lite lätt.

I Edoperiodens Japan fanns det en pacifistiskt inriktad skola av svärdsfäktning som lärde ut tekniker endast syftande till att skära av motståndaren båda tummarna, vilket gjorde denne oförmögen att hålla i sitt svärd och därmed avslutade duellen utan att liv behövde gå till spillo. Med tanke på hur många dödliga tekniker som återfinns inom världens organiserade kampkonster är det anmärkningsvärt att pungen, det manliga nervsystemets nödbroms, blivit så lindrigt behandlad: Finger i ögat, strypgrepp, spark mot adamsäpplet, slag syftande till att knäcka näsben och driva in dem i hjärnbarken med döden som följd – men testiklarna, där har vi minsann gått för långt. Inte ens James Bond eller Jason Bourne sparkar mot pung, deras hjältegloria hade tagit alltför stor skada av det. Till och med en ärkesadist som Steven Seagal håller sig för god för dylikt. Faktum är att thaiboxning är den enda kampsport samvetslös nog att tillåta dylika skamgrepp: Fram till 80-talet var det fullt acceptabelt att sätta sin antagonist ur spel på detta sätt även i internationell tävlan, och är så än i dag i inhemska tävlingssammanhang. Icke desto mindre efterlyser jag en kampsport vars tekniker helt fokuserar på snabba, effektiva testikulära utfall. Namnet pung fu kommer osökt på tanke.

Trots att kulturen på ett enhälligt och globalt vis valt att helt ignorera skrevslag finns det undantag, i vilka man kan skönja situationens allvar. Vi citerar det gamla testamentets Femte Mosebok, vers 25, rad 11 och 12:
– Om två män träter med varandra, och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre, när denne slår honom, och hon därvid räcker ut sin hand och fattar i hans blygd, så skall du hugga av henne handen utan att visa nåd.

I takt med informationssamhällets eskalerande utbredning har dock röster som annars skulle fortsatt vara tysta hittat sätt att utrycka sig, och därigenom har en rörelse uppstått nedifrån, för vilka våld mot pungen är ett lika centralt som avdramatiserat koncept. Vad hade ett långkörande program som America's Funniest Home Videos varit om man valt att blunda för dråpliga filmer i vilka intet ont anande småbarnsfäder faller offer för vilt fäktande födelsedagsbarn i jakt på en svårnådd pinata? Utan skejtare som fatalt missbedömer glidandet på trappräcket? Utan publikfavoritavdelningen Head, Gut or Groin? Denna uppskattade folkrörelse började ana morgonluft, bars vidare på axlar tillhörande personal ur Jackass, Dirty Sanchez och The Dudesons, och man kan argumentera för att någon form av konstnärligt apex uppnåddes i och med bröderna Mike och Patrick Henrys virala kortfilm Kicked in the Nuts. Enligt nedan. Kulturkrock bevakar fortsatta utvecklingar.

*Förlåt, vördade skåningar, men er definition av ordet är rätt och slätt fel.

2012-09-07 16:00 12 kommentarer