Boktisdag: Biografier

2012-09-12 17:27 21 kommentarer
Kategori: Mitt grymma öde, Carl-Michael Edenborg

På tisdagar skriver bloggen om böcker.

Många jag känner börjar i ett visst skede av livet överge fiktion till fördel för biografier. Jag har alltid i hemlighet tyckt att det är lite synd, och sett det som ett symptom på att vuxenvärldens atrofi har börjat förlama den livsviktiga fantasinerven. Förmodligen har jag fel: Det är nog snarare så att många i medelåldern har fått så höga krav på verkshöjden i sin eskapism att endast den dramatiserade verkligheten är god nog. Man vinkar därmed farväl till talande träd och skygga skogsalver och väljer att förkovra sig i rockstjärneskildringar och luntor om nyckelpersoner i tredje riket.

För några veckor sedan landade ett recensionsexemplar av Carl-Michael Edenborgs biografiska roman Mitt grymma öde i brevlådan. Doktor (i idéhistoria) Edenborg är annars mest känd som förläggare och eldsjäl bakom det kulturbärande förlaget Vertigo, vars fokus ligger på utgivningen av diverse litteratur som förmodligen annars inte skulle få någon större spridning på svenska till följd av sin utmanande natur – både klassiska verk av de Sade, Guillaume Appollinaire, Louis Aragon och översättningar av den tidigare i år tragiskt framlidne Stig Saetterbakkens alster, men även nyutgivet av författare som Martin Tistedt, Nikanor Teratologen och Gunnar Blå. Vad gäller förhållandet mellan Carl-Michael Edenborg och den sistnämnde vet vi att Blå är en pseudonym, och att Edenborg själv, genom en överenskommelse med författaren, själv uppträder som denne i offentliga sammanhang då tillfälle bjuds. Låt var och en forska vidare i ämnet och dra sina egna slutsatser om hur det hela hänger ihop. Mycket av ton och tema hos Gunnar Blås författarskap visar sig hur som helst gå igen även i Mitt grymma öde.

Det ska påpekas att Mitt grymma öde inte är utgiven genom det egna förlaget Vertigo, utan via Natur & Kultur. Det rör sig om en fiktiv version av 1700-talstonsättaren Georg Friedrich Händels liv. Händel hann komponera en hiskelig repertoar under sin livstid, inte minst ett sextiotal operor, men har rönt sina största framgångar i mittfåran med schlagerrefrängen "HAAA-leluja! Halleluja! Halleluja! Ha-LEEEE-lu-ja!", som ekat genom seklerna via Messiasoratoriet från 1750. Händel kom till världen i Tyskland i slutet av det glada 1600-talet, förstfödd son till en konservativ fader vars förståelse för avkommans konstnärliga ådra lämnade mycket att önska. I likhet med många andra som gått in i evigheten för mer än 300 år sedan finns det gränser för hur mycket som är känt om Händels liv, men vissa punkter råder det enighet kring: Han var ett musikaliskt geni, han rönte stora framgångar, han föreföll vara en mycket självtillräcklig individ som hade begränsat utbyte av umgänge med andra.

Att ge en rättvisande bild av Händel (i den mån det alls vore möjligt) förefaller heller inte vara författarens huvudsakliga motivation, även om jag har fullt förtroende för att bokens övergripande händelseförlopp är baserat på noggrann forskning – kompositörens liv utgör snarare en duk att måla fritt på, liksom hela den omgivande tidsperioden. Edenborgs 1700-tal är en feberdröm befolkat av idel monster i människohamn, drivna av perversioner, motiverade av egoism, libido, skadeglädje och misantropi. Inga försonande drag finns inom räckhåll, allt är utnyttjande och förnedring, inte ens de som har allt tycks någonsin få vad de vill ha. Händel själv ser sig som höjd över mänsklighetens träck i och med sin begåvning, förmågan att skapa musik stor och mäktig nog att förinta världen. Romanens huvudpersons asexualitet - att känna ett konsekvent begär till omvärlden vore liksom att tillskriva de motbjudande medmänniskorna alltför stort värde, även om det finns utrymme att diskutera om det var hönan eller ägget som kom först - gör honom attraherad av operavärldens klarast lysande stjärnor, kastraterna, korgossar som snöpts i syfte att låta dem hålla barndomens klara röster utom räckhåll för det destruktiva målbrottet. Den piedestal på vilken vår fiktive Händel placerar dessa upplevt änglalika varelser visar sig typiskt nog inte vara mycket värd. Den mänskliga naturen överlever även testiklarna.

Det är egentligen inte min mening att recensera boken. Jag läste den från början till slut, jag gjorde det snabbt, jag fann den uppenbarligen fascinerande. Jag kände igen min reaktion väl från min första konfrontation med Gunnar Blå, Gå ner för trappan, en annan bok där manlig könsstympning och destruktiv sexualitet är centrala. Mitt grymma öde är en kompromisslös skildring av den egna visionen, den är mycket egen och har som sådan stort värde åtminstone där jag kommer ifrån.

Sammanfattningsvis: Om man vill skriva ett inlägg om biografier är Carl-Michael Edenborgs Mitt grymma öde inte alls en bra startpunkt, kan vi enas om. Vad var ämnet igen? Hursa? Biografier? Jag läser sällan biografier. Jag är dock säker på att ni gör det, och lämnar med varm hand över ansvaret för inläggets fortsatta läsvärde åt kommentarfältet: Var snälla att rekommendera bra biografer! Statistiskt sett har flera av er läst åtminstone Jag är Zlatan.

2012-09-12 17:27 21 kommentarer
Kategori: Mitt grymma öde, Carl-Michael Edenborg