Filmonsdag: Elam in memoriam

2012-09-26 20:43 1 kommentar

På onsdagar skriver bloggen om film. Och om tv.

Många hiphopartister har, med några markanta undantag, ett visst je ne sais quoi som förhållandevis enkelt låter sig fångas även av filmkameror. Så även den för övrigt mycket sympatiske och allmänt sansade artisten Common, vars enda yrkesmässiga biff uppstod då han retade upp Dre-relaterade hiphoptrion Westside Connection just för att han kritiserade det råa och våldsfixerade kulturklimat som höll på att bli allmängiltigt inom genren. Den uppmärksamme kan ha skymtat Common som skådespelare i enstaka avsnitt av tv-serierna Girlfriends och Scrubs, samt i små biroller i American Gangster, Smokin' Aces, Wanted och Terminator Salvation. Till bloggens uppmärksamhet har han dock kommit för sin roll i vilda västern-serien Hell on Wheels, nu halvvägs inne på sin andra säsong, bredvid huvudrollsinnehavaren Anson Mount (vars utseende är som hämtat ur Dressmans reklambyrås CD:s våta drömmar).

Men det är inte honom vi ska fördjupa oss i. Nej. Common spelar en karaktär vid namn Elam Ferguson. Jag spekulerar fritt här, men det är min hoppfulla övertygelse om att namnet är en hyllning till den legendariske västerskådisen Jack Elam. Vilken karl. Jack Elam var ingen skönhet till att börja med, och värre blev det snabbt: Under ett av uppväxtens scoutmöten blev stämningen upphetsad, tills det hela urartade i vildsint handgemäng. När högen av kortbyxeförsedda barn trasslats ut av tillskyndande personal hittade man den unge Elam på botten, men en penna i vänstra ögat. Läkare kunde inte rädda hans syn. Den oseende pupillen vandrade snabbt iväg bort från händelsernas centrum, och gav Elam det svårt skelande utseende som skulle bli hans signum under resten av hans liv.

Elam lät sig dock inte avskräckas – skådespeleriet var hans dröm, och han var inte rädd att jaga den. Några roller som förste älskare kunde aldrig komma på frågan, men filmindustrin har behov även av den lille mannen, bakgrundsståaren, småskurken, hantlangaren, och ställer sig inte nödvändigt skeptisk till att rollen tillsätts med ett minnesvärt ansikte. Där gjorde Elam ingen besviken: Han vände motgång till varumärke. De lärde tvistar ännu om huruvida det finns någon som blivit nonchalant ihjälskjuten av ordkarga hjältar med grovhuggen attraktionskraft fler gånger än just Elam. Han tackade aldrig nej till en roll, han utvecklade konsten att dramatiskt falla omkull i studiodammet till perfektion. Som birollsbärande revolverman var han oöverträffad, så till den grad att han inom loppet av endast fyra år spelade 14 separata roller i olika episoder av den populära tv-serien Gunsmoke. Fem vardera i The Rifleman och Lawman! Tre i Bröderna Cartwright! Hade du som regissörsassistent sett Jack Elam falla död ner med en imaginär kula i buken dög inga substitut.

Jack Elams kanske största stund finns att beskåda i öppningssekvensen till Sergio Leones spaghettivästernepos Once Upon a Time in the West, där han tillsammans med två andra herrar inväntar ett ankommande tåg på en enslig station ute på prärien. Uttråkad lyckas han fånga en fluga i pipan till sin revolver, och han får rentav avfyra en och en halv replik strax innan Charles Bronson mejar ner honom fem minuter senare.

Mot slutet av sin skådespelarbana hade Elam etablerat en så pass undermedveten igenkänningsfaktor hos allmänheten att han kunde börja parodiera sig själv i ett antal västernkomedier. I ett kort inhopp i en dokumentär om John Wayne-filmen Rio Lobo sammanfattade den då ålderstigne Jack Elam sin karriär i fem steg:
1. "Vem fan är Jack Elam?"
2. "Ge mig Jack Elam!"
3. "Ge mig en Jack Elam-typ!"
4. "Ge mig en yngre Jack Elam!"
5. "Vem fan är Jack Elam?"

Jack Elam lämnade oss den 20 oktober 2003, med 205 rispor i sin filmkarriärs gevärskolv. Han trotsade oddsen. Jag är övertygad om att Quentin Tarantino hade haft en plats för Elam i Django Unchained-ensemblen om han bara hållit ut några år till. Icke desto mindre böjer bloggen sitt huvud i vördnad tillsammans med, hoppas vi, manusförfattarna bakom Hell on Wheels. Till de stupade!