På fredagar skriver bloggen så långt den vill om vad den känner för.
King's College i Cambridge har anor sedan 1400-talet, och även om man varken är stadens äldsta eller rikaste institution har man det tveklöst mäktigaste kapellet – ett skrytbygge som inleddes 1446 som ett monument till Henry VI:s ära och inte färdigställdes förrän i början av nästa århundrade, efter att Henry VIII skjutit till välbehövliga resurser. Besökare i Cambridge bör inte missa den aftonsång som fortfarande framförs om kvällarna av stipendietjänande gosskör och musikstudenter. Kapellet har varit med om en hel del under sin livstid: Oliver Cromwells trupper inhystes här under 1600-talets inbördeskrig, och deras inristade graffitti syns på väggarna än idag. En av byggnadens imponerande detaljer, utöver världens förnämsta exempel på solfjädervalv, är dess höga spiror: En i rektangelns vardera hörn och ytterligare en samling på var sin sida om taket. Dessa har, lite oväntat, blivit föremål för humor.
Allt började med att en handfull än idag anonyma studenter med intresse för friklättring bestämde sig för att bestiga en av spirorna nattetid. Väl på plats markerade man sin prestation genom att placera en trafikkon högst upp. Det hela påpekades av uppmärksamma morgonvaktmästare för kollegiets administration dagen därpå, som snabbt bestämde sig för att vidta åtgärder. Ingen annan råd fanns än att akut anlita ett byggföretag som snabbt påbörjande uppförandet av en ställning för att nå upp till spirans topp. Man hade kommit tre fjärdedelar upp längs kapellets fasad innan arbetet tvingades avbrytas på grund av mörkrets inbrott. Dagen därpå visade det sig att klätterentusiasterna varit i farten igen, och påpassligt flyttat trafikkonen till en av spirorna på andra sidan kapellet.
Upptåget blev så legendariskt att det upprepats mer än en gång: En toalettsits upptäcktes trädd över en spira anno 2002, och i november 2009 lyckades några ambitiösa studenter placera specialsydda tomtehattar på samtliga fyra hörnspiror. Kollegiet hade dock lärt sig sin läxa, och anlitar numera en flink klätterfirma som specialiserar sig på höghöjdsarbeten och därmed kan avlägsna dylika föremål på kort varsel.
Det råder en märklig outtalad terrorbalans mellan studenter och ledning på många av världens lärosäten, och normen tycks vara att om ett upptåg är tillräckligt roligt, väl genomfört och allmänt begåvat tolereras det utan repressalier. Så var fallet då en budbil av modell Austin Seven återfanns på taknocken till Cambridges senathus sommaren 1958. Uppståndelsen blev stor, i synnerhet då polis, brandkår och övrig inkallad expertis fick enorma problem med att avlägsna det misshagliga föremålet. I vad som allmänt anses vara en stor moralisk förlust tog man i slutänden till skärbrännarna och monterade ner fordonet bit för bit. De ingenjörsstudenter som låg bakom operationen kom ut ur garderoben först 2008, i sjuttioårsåldern, och förklarade hur det hela gått till. Tolv man samarbetade med att montera en A-formad krananordning på senathusets tak, efter att ha genomfört en sägenomspunnen klättring uppför fasaden på det närbelägna Caius College, varifrån man kan göra ett dödsföraktande tvåmetershopp över till senathusets tak. Den Austin som bogserats in till staden och parkerats nedanför manövrerades i position och lyftes av ett fem man starkt dragteam på taket. Kranen stagades fast med stålvajrar i på förhand utvalda skorstenar och arkitekturdetaljer vad som beskrivits som en matematisk triumf, och strax därefter kunde man knuffa bilen på plats högst upp och skingras för natten. Man kan i efterhand konstatera att det hela var en ingenjörsmässig bedrift av rang, och även om Caiuskollegiets dekanus förnekade all kännedom om vilka de skyldiga var betalade han ur egen ficka en låda champagne som levererades till de ansvarigas studentkorridor. De inblandade gick inte helt oväntat vidare till lovande karriärer.
Ett liknande upptåg, om än i mindre skala, ägde rum på fasaden till Trinity College, vars portar kröns av en mäktig staty över kollegiets huvudsaklige finansiär Henry VIII. En morgon kunde man konstatera att det svärd statyn allt sedan installationen burit i sin högra hand avlägsnats och ersatts med ett bordsben. Till avsevärd kostnad bestämde man sig för att ersätta svärdet och samtidigt stärka bevakningen av statyn för att eliminera risken för återfall. Icke desto mindre stod kung Henry strax därefter svärdslös på nytt, med ett nytt bordsben i högsta hugg. Kollegieledningen var vis nog att inse sig slagna, och än idag står kungen mitt på fasaden, stoltserades med sitt numera tämligen väderbitna bordsben.
Studenthumor är inte begränsad till de brittiska öarna – inte minst USA:s stora lärosäten har en lång tradition av upptåg. Den organisationsmässigt krävande prestationen att skapa en imaginär student är en sedvänja som inleddes vid Princeton 1917, då den inskrivne, uppenbarligen mycket begåvade men existentiellt handikappade Adelbert L'Hommedieu X Hormone satt igenom 20 tentor med imponerande resultat – någon som kan åstadkommas genom att antingen bilda ett konglomerat av samarbetande studenter, eller genom ett omsorgsfullt förfalskande av handlingar. Ingen vet säkert. Adelbert – Bert, för vännerna – fortsatte korrespondensen med sina före detta klasskamrater under många år, under vilka han bland annat tjänstgjorde i Främlingslegionen, blev kapten på ett holländskt fartyg, drev en krog på Java och gifte sig med en pärlfiskande drömkvinna på Tahiti. Ett långt telegram från Bert beklagade hans frånvaro på klassåterträffen då han hade fullt upp med sitt nya projekt: Hajdressyr. 1939 års icke-existerande Princetonstudent Ephraim di Kable lämnade efter sig en mycket meriterande insats i universitetets längdskidelag, och Joseph David Oznot fick hisnande högt resultat på inskrivningsprovet, intervjuades personligen av entusiastisk universitetspersonal och skrevs in år 1968 innan det visade sig att han inte fanns på riktigt. "Han hade varit mycket välkommen", kommenterade en resignerad inskrivningschef i retrospektiv.
Ivy League-universitetet Cornell i delstaten New York har en likaledes anrik humortradition: Generationer av anonyma studenter har exempelvis testamenterat vidare ansvaret för The Rock of Shame, ett litet men mycket tungt stenblock i vilket en kätting och fotboja fästs, och som olyckliga berusade studenter som tuppat av på offentlig plats i campusområdet ofta vaknar bredvid. Det mest legendariska upptåget ägde dock rum 1998, då en pumpa befanns nedtryckt över spetsen på det femtio meter höga McGraw-tornet lagom till Halloween. Det fanns inga naturliga sätt att ta sig upp på taket, och universitetet bestämde sig därför för att avvakta i hopp om att pumpan skulle ruttna och falla ner av sig själv, i väntan på vilket man spärrade av området under tornet. Biologiska fakulteten vägde dock in, och informerade ledningen om att en urgröpt pumpa inte löses upp, utan snarare blir läderartad och därmed skulle kunna bli kvar ovanpå tornet på obestämd tid. Fyra månader in i pumpans upphöjda tillvaro skickade några studenter upp en finurligt konstruerad ballong i avsikt att ta vävnadsprov på pumpan, och kunde konstatera att det mycket riktigt rörde sig om en helt vanlig pumpa. Slutsatsen bekräftades av sittande biologiprofessor efter att Cornell till slut anlitat en kran för att avlägsna pumpan några veckor senare. Hur pumpan kom dit och vem som bar ansvaret är ännu höljt i dunkel.
Rose Bowl-kuppen 1961 är för evigt salig i åminnelse i Caltechs – California Insitute of Technology – annaler. Denna final i den amerikanska collegefotbollsligan avgjordes mellan Washington Huskies och Minnesota Golden Gophers, men då själva arenan formellt sett var hemmaplan för Caltechs eget lag planerade man att stjäla lite välbehövlig uppmärksamhet. Man fick nys om att ett omfattande tifo – där publiken bildar gemensamma mönster över läktaren genom att hålla upp varsin liten skylt – planerades. Man lyckades luska ut var de förtryckta skyltarna förvarades inför matchen genom att en av konspiratörerna utgav sig för att vara en reporter, och intervjuade en hejaklacksansvarig från Washington. Man ersatte därefter medelst list och inbrott de 2 232 skyltarna med egenhändigt producerade dito. Resultatet blev att det intet ont anande publiken först höll upp en bild av Caltech maskotbäver, därpå Washington Huskies lagnamn stavat baklänges, och avslutningsvis Caltechs logotyp. Till andra legendariska skämt hör redesignen av den ikoniska Hollywoodskylten, som efter att ha svärtats på väl valda platser istället bar budskapet "Caltech", samt den gång då några driftiga studenter blev varse en tävling hållen av McDonald's, där det finstilta välkomnade varje deltagare att skicka in så många medverkandekuponger som vederbörande kände för. Man konstruerade ett rudimentärt dataprogram som med hjälp av ett anlitat tryckeri genererade 1,2 miljoner bidrag från en och samma studentkorridor. Även upptåg i mindre skala förtjänar hedersomnämnande: En student som oklokt nog lämnat sitt korridorsrum obevakat över en helg 1972 återvände bara för att upptäcka att rummet inte länge existerade: Det hade tömts, fyllts med ett halvt ton hopknycklat papper som "isoleringsmaterial", varpå dörren avlägsnats, öppningen byggts igen, ytan spacklats och korridorväggen omtapetserats. Det ska i rättvisans namn nämnas att arvfienden MIT, Massachusetts Institute of Technology, har en minst lika uppfinningsrik gycklarbakgrund att skryta med, exempelvis monteringen av ett upp-och-nedvänt rum, komplett med biljardbord, på tjugo meters höjd utanför Wiesnerbyggnaden så sent som för två år sedan.
Inte heller engelska Oxford, världens äldsta ännu verksamma universitet, står sig slätt när det gäller humortradition: Innan den bemärkte 1800-talsromantikern Percy Bysshe Shelley relegerades för sin magnifika trollpamflett Vikten av att vara ateist gav han en jourhavande vaktmästare en svår elchock genom att galvanisera ett dörrhandtag i sin studentkorridor, en händelse som eventuellt kan ha tjänat som inspirationskälla för hans hustru Mary, mest känd som författare till Frankenstein, några år senare.
Egna erfarenheter av practical jokes eller studentikosa upptåg? Dela!
Två vänner till mig noterade för något decennium sedan att en bekant föreföll intresserad av en nyinflyttad kvinnlig granne, varpå de på veckovis basis började inköpa en samling utvalda fetischmagasin av pornografisk natur, försedde dem med omsorgsfullt påklistrade små prenumerationslappar bärande vännens namn och stoppade dem i den kvinnliga grannen postlåda, som om brevbäraren varit lite tankspridd vid utdelningen.
Tack för en underhållande paus från Kvale.
Är inte universitetet i Bologna äldre än det i Oxford?
Anna-Karin: Därom tvistar de lärde, bokstavligt talat. TEAM OXFORD!
I Uppsala finns ett studentboende för teologstudenter som heter Norrbyska Studenthemmet. I detta hus finns det upphängt ett examensbevis för en teologie kandidat vid namn Elof Sundin. Elof existerade aldrig på riktigt, men lyckades genom studenthemmets förenade krafter ta sig igenom hela kandidatutbildningen på 1960-talet. Huruvida han faktiskt doktorerade vet jag inte, men det ska finnas ett doktorsdiplom som kompletterar Elofs kandidatexamen.
Här står lite mer om Elof: http://sv.wikipedia.org/wiki/Elof_Sundin
Gåvor till Naturvetenskapliga Föreningen på Stockholms Universitet i form av den extra stora 90-skylt som fanns uppsatt ved motorvägspåfarten vid Bergshamra bleknar lite i jämförelse med de där hyssen. Likaså tillfälliga förvaringar av THS kårflaggor i ett av SUS klubbrum.
Jag har hört om ett par stora hyss från Chalmers vars sanningshalt kan ifrågasättas, men tydligen har man någon gång oljat spårvägsspåren så att spårvagnen stanande och inte kunde förflytta sig från platsen precis samtidigt som en stor grupp n0llor var kallade till hemlig uppgift. Uppgiften blev givetvis att knuffa igång spårvagnen så den inte blockerade trafiken.
Eller för den delen när Elektros n0llor skyltade om samtliga E6 skyltar inom en mil från Chalmers till att visa E0.
Love: Fantastiskt text om Elof Sundin. Önskar att jag kunde brodera ut den ytterligare i bloggform, men det finns inte mycket att tillägga. Tack!
Min favorit är den om parkbänkarna i Göteborg.
Några Chalmerister köpte en parkbänk av Göteborgs Stad och bar omkring den på stan en längre tid. Titt som tätt blev de stoppade av polisen. På svar på polisens fråga var de fått bänken ifrån, så visades ett helt äkta kvitto upp. Ganska snart gick det ut ett memo till alla poliser att de skulle strunta i Chalmeristerna med parkbänken.
Några veckor senare, en lördagmorgon, så stod plötsligt varenda parkbänk från hela Göteborgs innerstad uppstaplade (enligt vissa som en pyramid) på Götaplatsen. Polisen hade ju inte brytt sig om Chalmeristerna som bar på parkbänkar.
Företagsledaren och styrelseproffset Rune Andersson gick på Chalmers och kom på ett riktigt bra hyss. När Tingstadstunneln invigdes så skulle någon prominent person få vara den första att köra igenom. Dock kom Rune med tre vänner utcyklandes på den berömda Chalmers-kvartetten (tandemcykel för fyra) precis innan.
Det blev en lång näsa för ganska många.
Jag älskar studenthumor och ångrar att jag inte han med att göra något mer bestående under min tid på SU annat än att stjäla: Kårflaggor från KHS, Q Arne Valén (maskoten till Quarnevalen), Maskinsektionen på KTHs ordförandeklubba (som de fick tillbaka i våras efter elva års saknad)
Det största var nog att stjäla Naturvetenskapliga Föreningens heliga groda några veckor innan den årliga användningen som kanske har med en traditionell rit med nobelpristagare inblandade att göra. Upptäcktes inte tills vi gav till den Juridiska Föreningen precis innan den skulle användas. Paniken blev total, grodan fick köpas tillbaka rätt dyrt ifrån JF.
När det gäller att placera saker högt så fick Halmstads invånare en anledning att titta högt en morgon under mitten av nittiotalet. Runt den mittersta kulan på tonspiran satt det ett stort rött hjärta.
Teorierna var många om hur hjärtat hade hamnat där, luftballong, alkisen Pelle Sjöman som var känd för att springa på kyrkans tak m.m.
Hjärtat (tror jag) finns än idag att se på kyrkans museum.
Sanningen kan skyllas på en medlem i den lokala klätterklubben.. (Tror faktiskt att det var under hans tid på Halmstad Högskola, så det var ju helt inom ämnet..)
Knät: Om du har tid och lust är jag intresserad av mer information om den heliga grodan.
Det kan vi ordna!
Jag drar mig osökt till minnes detta, vilket känns relevant i sammanhanget: http://fredrik.cafe.se/min-van-n-tar-den-arga-lappen-till-en-helt-ny-niva/
Nåja, du har ju bytt team förr... ![]()
http://www.kingmagazine.se/bloggar/kulturkrock/20120829/filmonsdag-hungerspelen#anchorComments
Min far brukade berätta att Chalmers hade sin egen existentiellt handikappade student, självklart döpt till Emil Oförvägen. Han skall ha pluggat maskin nån gång på femtiotalet och blev upptentad ända till årskurs tre. Men sen stöp det på några labbkurser med obligatorisk närvaro, så Emil tog aldrig ut sin examen. Ett litet guldkorn runt Emil är att han skall ha varit inneboende hos den högst levande professor "Bult-gustav" på instutitionen för Mekanik.
En helt existerande student vid Chalmers, vid namn Rikard Wilson, skrev 1956 ett examensarbete i ämnet Fatilarkalkyl. Jag har läst arbetet och det är en fantastisk stapling av ord som ytligt ser helt trovärdiga ut, men som inte betyder ett jota. Det verkar handla om någon kemisk-elektrisk effekt med självgenererande kristaller, och den såkallde "splurisatorn" spelar en stor roll i processen. Arbetet är fullt med fina bilder, gjorda med dåtidens svar på photoshop dvs. sax och lim, på splurisatorer i olika storlekar.
Arbetet presenterades som ett riktigt arbete med en riktig disputation, och som försvarare hade man lyckats få tag i en riktig professor. Mycket riktigt, Bult-gustav nu igen. Det sägs att disputationen drog en publik, nyfiken på det okända ämnet, som var större än normalt. Disputationen började mycket seriöst utan något ifrågasättande, men när Bult-gustav liknande en viss grafs kurvatur med "underbacken i Holmenkollen" började man, som det heter, ana oråd. Trots det berättas det att man valde att godkänna arbetet.
Bland min fars goda vänner var det något av en sport att, när man befann sig på nåt universitetsbibliotek nånstans i världen, beställa in ett exemplar av Fatilarkalkyl.
Ett Rikard Wilson-sällskap visade sig finnas här: http://fatilar.se
Och själva avhandlingen finns tillgänglig i PDF form här: http://user.it.uu.se/~zeitler/seminars/fatilar.pdf
På Kulturen i Lund (Skansen på skånska för boendes norr om Hallandsåsen) ställde några teknologer en mörk natt en runsten fylld med tidsenliga runor. Historien säger att museiledningen var så övertygad om dess autenticitet att det var problem när skämtet avslöjades att få tillbaka stenen. När jag gick där fanns den att beskåda på tekniska högskolans område utanför mattehuset.
När man invigde Högevallsbadet på 80-talet i Lund så förfalskade några teknologer brevpapper från Bahreins konsulat om att höga potentater ville närvara vilket givetvis togs emot med öppna armar av kommunen. När dagen kom så kom de givetvis i en stor svart limosin klädda i kaftan och fick värsta VIP-behandlingen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Krafts_torg
Det bör nämnas att originalstatyn restes med godkännande från gatukontoret...
Anna-Karin: Jag får be att återkomma efter närmare besiktning av Bologna.
Gottwolf: Det där är ett av mänsklighetens stora dokument. Tack för det!
Haha, det där med "spluritatorn" var ju det bästa!
Åh! Åh! Jag har en till!
I slutet av åttio-talet så satt det digitala skyltar på strategiska ställen utmed motorlederna genom Göteborg. Dom mätte hastigheten hos bilarna som passerade förbi och visade passande budskap. Skylten var uppbyggd med två-tre rader om ett fåtal tecken. Dom byggde på en kul teknik där varje bildpunkt var en liten platta, svart på ena sidan och neongul på andra, som vändes med hjälp av en styrbar elektromagnet, men det är inte viktigt nu.
Körde man lagligt så visade skyltarna nåt käckt budskap, ungefär "DU SPARAR MILJÖN", medan fartsyndare möttes av ett torrt "DU KÖR FÖR FORT".
På våren 1991 så var det en nollgrupp på den unga datorteknik-sektionen som fick i nolluppdrag att hitta på nåt bus med just en sån där skylt. Utrustad med kofot och bultsax tog man sig en sen kväll till platsen och öppnade raskt och geschwint styrskåpet. Där drar man slutsatsen att ett tydligt markerat datorchip av standardmodell borde innehålla styr-programmet. Man rycker ut det och tar med sig hem till labbet på skolan, läser ut innehållet och analyserar, och hittar ganska snart meddelandena i klartext. Sen bränner man ett nytt chip med nya texter, åker tillbaka till skylten och sätter i det nya chipet i styrboxen. Skylten vaknar till liv igen och visar nu nya, glada meddelandena för alla trafikanter.
Fram på morgonen när rusningstrafiken började, kunde förare som passerade Olskroksmotet i riktning söderut läsa "HACKE KÖR FORTARE" om man höll för hög hastighet (Hacke var Datortekniks skyddshelgon), samt det lite spydigare "NÅR DU INTE GASEN?" om man var mer laglydig.
Det blev lite uppståndelse runt det här, och ortens snusförnuftiga morgontidning GöteborgsPosten försökte bringa klarhet i ansvarsfrågan. En tjänsteman på gatukontoret intervjuades, men han verkade av någon anledning ta ganska lugnt på det inträffade, till reporterns förvåning. Jagmenar, inbrott är ju faktiskt inbrott.
Jag pratade en dag med en andrahandskälla till händelsen, som berättade att gatukontoret faktiskt tagit kontakt med sektionen, men dom hade solidariskt nekat att avslöja de ansvariga. "Det var synd, det" sa gatukontoret och plirade illmarigt (föreställer jag mig). "Ingenjörsfirman som byggt den där tar trettio tusen varje gång vi vill byta texterna, men det verkar som om ni skulle kunna ha hjälpt oss sänka den kostnaden".
Man kan inte annat än att gilla studenthumor. Teknologerna i Lund brukar vara påhittiga men ett av de roligaste som jag stött på är inte teknologerna ansvariga för.
I Lund våren 2006 dök bokstäverna R Ö V upp mitt i Lundagård i form av gula krokusar, och de blommar fint varje år sedan dess. Tidningarna brukar uppmärksamma det och parkförvaltningen säger varje år att de ska ta bort dem, men ändå blommar de varje år.
Våren 2007 dök dessutom bokstäverna T U T upp i lila krokusar strax bredvid de andra tre, även dessa lever och frodas varje år.
Ett par hjältar på University of Wisconsin eller motsvarande släppte ut 3 grisar i huvudbyggnaden på natten. genidraget var att märka dem med 1,2 och 4...
Ack dessa tider av nollning. Oftast tråkiga upptåg men ibland lysande. Själv var jag under sent 90-tal med om att kidnappa ett får för att plocka in det på matematiska institutionen i Uppsala utklätt till en myra. Småtråkigt, men fåret var sött med sina extra ben och antenner.
Niklas: Tackar ödmjukast.
Knät: Det där med grodan låter bekant. Detta ägde möjligtvis inte rum för cirka sju-åtta år sedan? Jag minns att vissa i mästerikretsar var duktigt lacka på JF ang något maskotrelaterat. Det var lite Team "väl genomfört bus" och Team "så gör man faktiskt inte".
En gång vid terminens början ska KTH ha murat igen porten till Handelshögskolan och skrivit:
I år är det extra svårt att komma in på Handels.
Munchkin, det var 2002 om jag inte minns fel, men fejden mellan NF och JF fortsatte ett rätt bra tag efter det.. Fast det var SUS QM som var ansvarig för stölden. VI stal förövrigt grodan en gång till, men det slutade med att NF hade mig som gisslan på deras balkong, i -10 grader, min enda beklädnad var ett par elefantkalsonger..
Gör på King: Redaktör.
Vilket innebär: Skriver, intervjuar, redigerar.
Född: 1979.
CV i korthet: Värnpliktig fänrik, filosofie kandidat, kuverteringsmaskinsoperatör (nattskift), reporter, redaktör, seniorredaktör, chefredaktör, frilans, konsult.
E-post: niklas.nattochdag@gmail.com
AKTUELLT NUMMER
King / juni / 2013
23 kommentarer | Skriv kommentar