Långfredag: Studenthumor

2012-10-19 13:47 23 kommentarer

På fredagar skriver bloggen så långt den vill om vad den känner för.

King's College i Cambridge har anor sedan 1400-talet, och även om man varken är stadens äldsta eller rikaste institution har man det tveklöst mäktigaste kapellet – ett skrytbygge som inleddes 1446 som ett monument till Henry VI:s ära och inte färdigställdes förrän i början av nästa århundrade, efter att Henry VIII skjutit till välbehövliga resurser. Besökare i Cambridge bör inte missa den aftonsång som fortfarande framförs om kvällarna av stipendietjänande gosskör och musikstudenter. Kapellet har varit med om en hel del under sin livstid: Oliver Cromwells trupper inhystes här under 1600-talets inbördeskrig, och deras inristade graffitti syns på väggarna än idag. En av byggnadens imponerande detaljer, utöver världens förnämsta exempel på solfjädervalv, är dess höga spiror: En i rektangelns vardera hörn och ytterligare en samling på var sin sida om taket. Dessa har, lite oväntat, blivit föremål för humor.

Allt började med att en handfull än idag anonyma studenter med intresse för friklättring bestämde sig för att bestiga en av spirorna nattetid. Väl på plats markerade man sin prestation genom att placera en trafikkon högst upp. Det hela påpekades av uppmärksamma morgonvaktmästare för kollegiets administration dagen därpå, som snabbt bestämde sig för att vidta åtgärder. Ingen annan råd fanns än att akut anlita ett byggföretag som snabbt påbörjande uppförandet av en ställning för att nå upp till spirans topp. Man hade kommit tre fjärdedelar upp längs kapellets fasad innan arbetet tvingades avbrytas på grund av mörkrets inbrott. Dagen därpå visade det sig att klätterentusiasterna varit i farten igen, och påpassligt flyttat trafikkonen till en av spirorna på andra sidan kapellet.

Upptåget blev så legendariskt att det upprepats mer än en gång: En toalettsits upptäcktes trädd över en spira anno 2002, och i november 2009 lyckades några ambitiösa studenter placera specialsydda tomtehattar på samtliga fyra hörnspiror. Kollegiet hade dock lärt sig sin läxa, och anlitar numera en flink klätterfirma som specialiserar sig på höghöjdsarbeten och därmed kan avlägsna dylika föremål på kort varsel.

Det råder en märklig outtalad terrorbalans mellan studenter och ledning på många av världens lärosäten, och normen tycks vara att om ett upptåg är tillräckligt roligt, väl genomfört och allmänt begåvat tolereras det utan repressalier. Så var fallet då en budbil av modell Austin Seven återfanns på taknocken till Cambridges senathus sommaren 1958. Uppståndelsen blev stor, i synnerhet då polis, brandkår och övrig inkallad expertis fick enorma problem med att avlägsna det misshagliga föremålet. I vad som allmänt anses vara en stor moralisk förlust tog man i slutänden till skärbrännarna och monterade ner fordonet bit för bit. De ingenjörsstudenter som låg bakom operationen kom ut ur garderoben först 2008, i sjuttioårsåldern, och förklarade hur det hela gått till. Tolv man samarbetade med att montera en A-formad krananordning på senathusets tak, efter att ha genomfört en sägenomspunnen klättring uppför fasaden på det närbelägna Caius College, varifrån man kan göra ett dödsföraktande tvåmetershopp över till senathusets tak. Den Austin som bogserats in till staden och parkerats nedanför manövrerades i position och lyftes av ett fem man starkt dragteam på taket. Kranen stagades fast med stålvajrar i på förhand utvalda skorstenar och arkitekturdetaljer vad som beskrivits som en matematisk triumf, och strax därefter kunde man knuffa bilen på plats högst upp och skingras för natten. Man kan i efterhand konstatera att det hela var en ingenjörsmässig bedrift av rang, och även om Caiuskollegiets dekanus förnekade all kännedom om vilka de skyldiga var betalade han ur egen ficka en låda champagne som levererades till de ansvarigas studentkorridor. De inblandade gick inte helt oväntat vidare till lovande karriärer.

Ett liknande upptåg, om än i mindre skala, ägde rum på fasaden till Trinity College, vars portar kröns av en mäktig staty över kollegiets huvudsaklige finansiär Henry VIII. En morgon kunde man konstatera att det svärd statyn allt sedan installationen burit i sin högra hand avlägsnats och ersatts med ett bordsben. Till avsevärd kostnad bestämde man sig för att ersätta svärdet och samtidigt stärka bevakningen av statyn för att eliminera risken för återfall. Icke desto mindre stod kung Henry strax därefter svärdslös på nytt, med ett nytt bordsben i högsta hugg. Kollegieledningen var vis nog att inse sig slagna, och än idag står kungen mitt på fasaden, stoltserades med sitt numera tämligen väderbitna bordsben.

Studenthumor är inte begränsad till de brittiska öarna – inte minst USA:s stora lärosäten har en lång tradition av upptåg. Den organisationsmässigt krävande prestationen att skapa en imaginär student är en sedvänja som inleddes vid Princeton 1917, då den inskrivne, uppenbarligen mycket begåvade men existentiellt handikappade Adelbert L'Hommedieu X Hormone satt igenom 20 tentor med imponerande resultat – någon som kan åstadkommas genom att antingen bilda ett konglomerat av samarbetande studenter, eller genom ett omsorgsfullt förfalskande av handlingar. Ingen vet säkert. Adelbert – Bert, för vännerna – fortsatte korrespondensen med sina före detta klasskamrater under många år, under vilka han bland annat tjänstgjorde i Främlingslegionen, blev kapten på ett holländskt fartyg, drev en krog på Java och gifte sig med en pärlfiskande drömkvinna på Tahiti. Ett långt telegram från Bert beklagade hans frånvaro på klassåterträffen då han hade fullt upp med sitt nya projekt: Hajdressyr. 1939 års icke-existerande Princetonstudent Ephraim di Kable lämnade efter sig en mycket meriterande insats i universitetets längdskidelag, och Joseph David Oznot fick hisnande högt resultat på inskrivningsprovet, intervjuades personligen av entusiastisk universitetspersonal och skrevs in år 1968 innan det visade sig att han inte fanns på riktigt. "Han hade varit mycket välkommen", kommenterade en resignerad inskrivningschef i retrospektiv.

Ivy League-universitetet Cornell i delstaten New York har en likaledes anrik humortradition: Generationer av anonyma studenter har exempelvis testamenterat vidare ansvaret för The Rock of Shame, ett litet men mycket tungt stenblock i vilket en kätting och fotboja fästs, och som olyckliga berusade studenter som tuppat av på offentlig plats i campusområdet ofta vaknar bredvid. Det mest legendariska upptåget ägde dock rum 1998, då en pumpa befanns nedtryckt över spetsen på det femtio meter höga McGraw-tornet lagom till Halloween. Det fanns inga naturliga sätt att ta sig upp på taket, och universitetet bestämde sig därför för att avvakta i hopp om att pumpan skulle ruttna och falla ner av sig själv, i väntan på vilket man spärrade av området under tornet. Biologiska fakulteten vägde dock in, och informerade ledningen om att en urgröpt pumpa inte löses upp, utan snarare blir läderartad och därmed skulle kunna bli kvar ovanpå tornet på obestämd tid. Fyra månader in i pumpans upphöjda tillvaro skickade några studenter upp en finurligt konstruerad ballong i avsikt att ta vävnadsprov på pumpan, och kunde konstatera att det mycket riktigt rörde sig om en helt vanlig pumpa. Slutsatsen bekräftades av sittande biologiprofessor efter att Cornell till slut anlitat en kran för att avlägsna pumpan några veckor senare. Hur pumpan kom dit och vem som bar ansvaret är ännu höljt i dunkel.

Rose Bowl-kuppen 1961 är för evigt salig i åminnelse i Caltechs – California Insitute of Technology – annaler. Denna final i den amerikanska collegefotbollsligan avgjordes mellan Washington Huskies och Minnesota Golden Gophers, men då själva arenan formellt sett var hemmaplan för Caltechs eget lag planerade man att stjäla lite välbehövlig uppmärksamhet. Man fick nys om att ett omfattande tifo – där publiken bildar gemensamma mönster över läktaren genom att hålla upp varsin liten skylt – planerades. Man lyckades luska ut var de förtryckta skyltarna förvarades inför matchen genom att en av konspiratörerna utgav sig för att vara en reporter, och intervjuade en hejaklacksansvarig från Washington. Man ersatte därefter medelst list och inbrott de 2 232 skyltarna med egenhändigt producerade dito. Resultatet blev att det intet ont anande publiken först höll upp en bild av Caltech maskotbäver, därpå Washington Huskies lagnamn stavat baklänges, och avslutningsvis Caltechs logotyp. Till andra legendariska skämt hör redesignen av den ikoniska Hollywoodskylten, som efter att ha svärtats på väl valda platser istället bar budskapet "Caltech", samt den gång då några driftiga studenter blev varse en tävling hållen av McDonald's, där det finstilta välkomnade varje deltagare att skicka in så många medverkandekuponger som vederbörande kände för. Man konstruerade ett rudimentärt dataprogram som med hjälp av ett anlitat tryckeri genererade 1,2 miljoner bidrag från en och samma studentkorridor. Även upptåg i mindre skala förtjänar hedersomnämnande: En student som oklokt nog lämnat sitt korridorsrum obevakat över en helg 1972 återvände bara för att upptäcka att rummet inte länge existerade: Det hade tömts, fyllts med ett halvt ton hopknycklat papper som "isoleringsmaterial", varpå dörren avlägsnats, öppningen byggts igen, ytan spacklats och korridorväggen omtapetserats. Det ska i rättvisans namn nämnas att arvfienden MIT, Massachusetts Institute of Technology, har en minst lika uppfinningsrik gycklarbakgrund att skryta med, exempelvis monteringen av ett upp-och-nedvänt rum, komplett med biljardbord, på tjugo meters höjd utanför Wiesnerbyggnaden så sent som för två år sedan.

Inte heller engelska Oxford, världens äldsta ännu verksamma universitet, står sig slätt när det gäller humortradition: Innan den bemärkte 1800-talsromantikern Percy Bysshe Shelley relegerades för sin magnifika trollpamflett Vikten av att vara ateist gav han en jourhavande vaktmästare en svår elchock genom att galvanisera ett dörrhandtag i sin studentkorridor, en händelse som eventuellt kan ha tjänat som inspirationskälla för hans hustru Mary, mest känd som författare till Frankenstein, några år senare.

Egna erfarenheter av practical jokes eller studentikosa upptåg? Dela!

Två vänner till mig noterade för något decennium sedan att en bekant föreföll intresserad av en nyinflyttad kvinnlig granne, varpå de på veckovis basis började inköpa en samling utvalda fetischmagasin av pornografisk natur, försedde dem med omsorgsfullt påklistrade små prenumerationslappar bärande vännens namn och stoppade dem i den kvinnliga grannen postlåda, som om brevbäraren varit lite tankspridd vid utdelningen.

2012-10-19 13:47 23 kommentarer