Hög status

2012-10-22 18:46 18 kommentarer

På måndagar skriver bloggen om tv. Dock inte idag, då inlägget ifråga blev för långt för att låta sig krystas ut i tid och därmed får avvakta till på fredag.

I förra numret av King fick jag i uppdrag att försöka skildra statustänk av idag, och gjorde mitt bästa med understöd av redaktionell hjärnstorm. Jag trampade ganska hårt åtminstone på flera av mina egna tår, men välkomnar en diskussion om tillägg och fördjupning.

Vintagemöbler
Innan begreppet hipster hann bli för brett för att enkelt låta sig definieras och urartade till ett skällsord mellan folk som det otränade ögat har svårt att se skillnad på var fenomenet en bohemisk subkultur centrerad kring det gentrifierade Williamsburg i New Yorks Brooklyn under 1900-talets sista år. Som ett avståndstagande mot föräldragenerationens idoga konsumtionshets vände man sig till second hand: Förment klassiska plagg inköpta i andra hand. Trenden spred sig pandemiskt bland i-länderna, där begagnade kläder med god stamtavla plötsligt fick ett nytt skimmer av exklusivitet. Lumpbodar förvandlades till vintageaffärer med hög svansföring och medföljande prispåslag. Vad kan vara mer naturligt än att motsvarande värderingar skulle smitta av sig även på möblemang och inredning, i synnerhet i Sverige, ett land känt för sin nationella besatthet vid det egna hemmet? Klassiska möbler som kasserades ur grälla 50-talshem är högsta mode, bredvid läderfåtöljer vars fläckar och slitage nu uppgraderats till patina. Komplettera med en kurbitsmålad allmogeskänk från Siljansbygden och en kvartett Arne Jacobsens Myran.

Allmänbildning
Att kunna uttala sig med kännarmin om precis vad som helst var för bara något decennium sedan förbehållet den sorts sociala paria som i folkmun fått dras med det nedvärderande tillmälet besserwisser, men i det öppna informationssamhället har färdigheten raskt uppgraderats till en tydlig statusmarkör. Geografi, historia, lingvistik, de sköna konsterna – inom varje given disciplin bör man åtminstone ha en passande schablonåsikt i beredskap, förslagsvis garnerad med relevant namedrop. Sällan kommer allmänbildningen bättre till hands än då den tyglas i det djupt banalas tjänst: Visst var The Dark Knight Rises en utmärkt film på många sätt och vis, men vad har den att säga om vår postmoderna samtid? Hur står den sig med Noam Chomskys medieteorier i åtanke? Och hur stor är egentligen Christopher Nolans tacksamhetsskuld till Fritz Langs bildspråk?

Staycation i glesbygd
Så sent som på 90-talet styrde varje medelklasshushåll med självrespekt sin kosa antingen mot resmål i utlandet eller mot svenska semesterorter vars rykte stod över all kritik enligt nationell överenskommelse: Om inte franska rivieran så åtminstone Båstad, Visby, Öland, Österlen, Torekov. Åren gick, och mer exotiska resmål kom på modet: Segling i kroatiska skärgårdar, storstadssemestrar i Tokyo eller New York, besök på ett soligt Venice Beach. Allting går i cirklar, och dagens unga vuxna återvänder nu till farföräldrarnas urhem med nostalgifilter över Instagramlinsen: Faluröda hus med vita knutar, gistna hälsingegårdar, stugor med hundraåriga planklager över stampat jordgolv. Blodtörstiga myggsvärmar, algblommiga coca-colasjöar, getingbon i stuprännan och innertak som durkslag – kom tillbaka, allt är förlåtet!

Triathlon
Det mansideal som en gång utgjordes av en välpumpad kroppsbyggare med nyvaxat bröst har ersatts av ett skäggigt konditionsfenomen vars perfekta muskeldefinition träder fram tydligt under nioprocentigt kroppsfett och lurvig kroppsbehåring. Medan antal kilo som pressats i bänk för inte alls länge sedan var konsensusmåttet på fysisk förmåga är nu ett avslutat triathlon kvitto på övermannaskap – en karl som varken låter sig kuvas av mark eller vatten, även om cykeln för en gångs skull tillåts ha fler växlar än en.

Självförsörjning
Kanhända kom självförsörjningsidealet som ett resultat av 70- och 80-talisternas vallfärd mot den svenska landsbygden och den omfattande brist på förströelse som mötte dem där, kanske är det en naturlig följd av det tidiga 2000-talets miljömedvetenhet och ekologiska tänkande: Det är status att göra själv. Varför köpa korv i charkdisken när den är så rolig att stoppa egenhändigt? Brödet ska bakas i det egna köket med kummin från kryddlandet. Fenomen som vi inte behövt befatta oss med sedan bondesamhället gick under tas åter till nåder: I farmors saftmaja ångas nyplockade vinbär, i ett hörn av den gamla åkern sätts rovor och rödbetor, allt enligt logiken att det som görs själv av en amatör för första gången garanterat måste bli godare än det proffsen tillhandahållit i generationer. Den hemliga ingrediensen stavas tillfredsställelse. Eller, för cynikern, självgodhet.

Gastronomi
Det har sagts att svenska män är ett släkte av latenta nördar, som gärna snöar in på ett ämne åt gången och omedelbart börjar sätta orimligt stort värde på detaljer som befinns viktigare ju mer apokryfa de är. Detta egenartade karaktärsdrag kan ta sig i princip vilka uttryck som helst: Armbandsur, whiskysorter, golf, flugfiske, bilar, sport, kaffe. I skrivande stund är det enkelt att anföra fakta i målet genom att rikta juryns uppmärksamhet mot bevisföremål A: Matintresset. Att besitta en encyklopedisk kunskap om såväl praktiskt som teoretisk matlagning är ett måste för den förfinade mannen av idag. Den bearnaisesås som en gång i tiden medförde ett litet men välkommet klirr i kassan hos den lokale pizzabagaren ska numera tillredas i det egna köket. Köttet ska vara välhängt, inhandlat av en slaktare som varit personligt bekant med kossan och uppskuret med knivar som kostat en månadslön. Det ska confiteras, flamberas, pocheras och långkokas. Inte ens de gamla hederliga bruksgrillarna har undkommit trenden med hedern i behåll: Det går inte längre an att kremera flintastek utan att denna preparerats i dygn med obskyra marinader eller masserats med kryddblandningar. Hobbyn är en tacksam sådan ur feedbackperspektiv, eftersom den svårligen kan ignoreras av den som får resultatet serverad på en tallrik.

Osynlig teknik
Någonstans blev det för mycket – sannolikt ungefär då digital-tv tvångsinfördes och mängden boxar plötsligt översteg antalet medlemmar även i behövande familjer med en ratio på 2:1. Prestige kunde inte längre utvinnas av att stapla konsoler, subwoofers, blurayspelare och multimediacenter till ett Babels torn på hedersplats i hemmanet, och låta deras pulserande dioder förvandla ett i övrigt nedsläckt vardagsrum till privat VIP-avdelning. En kovändning skedde: Medan gemene man nu tvingas vada genom kabelsallader och famla förvirrat i fjärrkontrollsdrivan väljer den medvetne att betala för det trådlösa och diskreta, för att kunna njuta av alla teknikens fördelar utan att behöva se hårdvaran.

Hobby
Att ha en hobby signalerar för omvärlden att du är mer än ditt yrke, att din fritid bereder plats åt ett rikt inre själsliv, att du till på köpet har kontanta resurser nog att spendera på självförverkligande och därmed står fast förankrad på översta plattformen i Maslows behovstrappa. Hobbyn ifråga får hemskt gärna inkludera en snabbt växande samling av något slag, men viktigast är att den är tidskrävande och ger utrymme för stor fördjupning och anal besatthet. Rök ditt eget kött i hemmabyggda åbäken! Bygg om cykelchassin från 80-talet till trafikfarliga fixed gear-cyklar! Bygg autentiska miniatyrer av militärhistoriens viktigaste fullriggare i tidsenliga butejer! Renovera mopeder!

Välgörenhet
I alla tider har de välbeställda kunnat kosta på sig att ha ett samvete, och vår konstant stigande levnadsstandard har gett upphov till en trend som de flesta av oss nog kan ställa sig bakom åtminstone på det filosofiska planet: Det är inne att vara en god människa, om det så bara blir genom att stoltsera med senaste Situation Stockholm på väg till kontoret – de riktigt duktiga bygger upp en liten hög av samma utgåvor på iögonfallande plats, för att undanröja varje misstanke omgivningen kan tänkas ha om att tidningen ifråga faktiskt innehåller något köparen är intresserad av och därmed köptes av egoistiska skäl. Om du mot förmodan inte hittar en hjälporganisation att sympatisera med kan du alltid vända dig till crowdfundingprojekt och i samma andetag kalla dig kulturmecenat. Glöm inte att välgörenhet är avdragsgillt upp till ett visst tröskelbelopp, och att pengarna annars ändå bara gått åt i skatt och slösats bort av staten i det allmänna godas tjänst, för vilket du inte kan förvänta dig ett tack från någon.

Miljömedvetenhet
Isarna i Arktis smälter, medeltemperaturen får kvicksilvret att skjuta i höjden, pingvinerna drunknar och den som vill vara en man av sin tid gör vad han kan för att avhjälpa situationen, i synnerhet om någon tittar på. Ett utmärkt tillfälle att kombinera parametrarna uppmärksamhet och miljömedvetenhet är i valet av fortskaffningsmedel: Den som inte doppar underkroppen i flytande latex och cykelpendlar till jobbet för miljöns skull kan åtminstone se till att firman leasar en Prius, eller åtminstone en tydligt märkt hybrid.

Glöm ej
Hörs ljudet av ett träd som faller i en skog där inga öron finns, lyder den urgamla gåtan. Därom kan endast zenmästarna uttala sig, men en likartad frågeställning om status kan vi besvara: Den existerar inte utan kommunikation. Status uppstår mellan bärare och betraktare, och överlever inte utan detta konstanta samarbete. I 2010-talets strama verklighet måste vi alla fråga oss om det alls finns någon poäng att göra något om det inte kan förmedlas till omvärlden via twitter, instagram, facebookstatus eller gammal hederlig blogguppdatering.

Då: Bang & Olufsen
Under det sena 80-talet och tidiga 90-talet hade danskarna Peter Bang och Svend Olufsens audioinriktade elektronikföretag en position på marknaden jämförbar med Apples under tidigt 2000-tal: Man var det självklara livsstilsvalet för den medvetne konsument som inte hade några bekymmer att betala dubbla marknadspriset för att försäkra sig om rätt framtoning. Design var B&O:s adelsmärke: Kompakta cd-spelare byggdes för att hängas på väggen i allas åsyn, kopplad till likaledes iögonfallande högtalare med formspråk från rymdåldern. Diverse okonventionella lösningar basunerade ut det faktum att en musikmaskin signerad B&O var något alldeles i särklass: Fotocellförsedda glasportar gled ljudlöst och inbjudande isär när användarens hand nalkades för att växla skiva. Liksom ofta är fallet med exklusiv teknik kunde den olycklige förvänta sig välsaltade reparationsfakturor den dag känsliga komponenter fallerade (vilket inte var sällan).

Då: Biceps
Det fanns en tid innan holistiska träningsformer som crossfit, boxjumps och kettlebells, då kön till hantelcurlmaskinerna ringlade långa på gymmen: Träningens resultat mättes enkom i bicepsens omkrets. Upp och ner gick koncentrationsövningarna i friviktsrummen medan atropin spred sig i vader och bål. Ingen vertikal asymmetri blev någonsin så svår att den inte kunde motverkas med säckig japansk rådenim med nymålad bänk-tryck över gluteus.

Då: Porsche
En gång i tiden fanns det ingenting som vrålade framgång som bullret från cylindrarna under huven till en 911 eller en Carrera. En motor som med flit byggts för att störa friden i så hög utsträckning som möjligt garanterade att föraren inte ignorerades i brådrasket. Själva ordet Porsche blev synonymt med framgång. Bakom ratten på varsin dylik satte 80-talets sorglösa yuppieskrå högsta fart mot 90-talets ekonomiska kris.

2012-10-22 18:46 18 kommentarer