10 politiska skandaler som skakade Sverige

King listar de tio största politiska skandalerna som skakat landet sedan andra världskriget.

Niklas Natt och Dag  |  Publicerad 2015-06-29 13:30  |  Lästid: 10 minuter
10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

1948: Kejneaffären

I Sverige avkriminaliserades homosexualitet så sent som 1944 (även om det istället för en sorts brottslighet betraktades som en mentalsjukdom fram till 1979). Fortfarande återstod ett stort motstånd mot homosexualitet, och detta kom att yttra sig bland annat i vad som fick namnet Kejneaffären, döpt efter initiativtagaren Karl-Erik Kejne, en pastor som 1950 gick ut i pressen med anklagelser om att det i Stockholm förekom en homosexliga med manlig prostitution på agendan och tentakler långt upp i samhällets översta skikt. När Kejne utsattes för vad som föreföll vara en märkliga fälla arrangerad av polisen, i vilken det skulle framstå som att han själv stämt träff och gått till sängs med en 19-årig sjöman, såg det för många ut som om någon sorts konspiration mot Kejne faktiskt förekom på order av högre ort. Regeringen tillsatte en speciell kommission för att utreda saken, och denna kommissions vidarebefordran av allt annat än bevisliga rykten om kyrkominister Nils Quensel, som levde ensam i sina föräldrars lägenhet tillsammans med sina katter och därmed var sårbar för anklagelser om avvikande sexualitet – tvingade denne att avgå. Man kunde aldrig fastställa förekomsten av någon homosexliga – inte ens efter att Vilhelm Moberg ryckt in på pastor Kejnes sida i vad som knappast kan beskrivas som den celebre författarens största stund – och den stora förloraren blev den gryende medborgarrörelsen för homosexuella lika rättigheter, som fann opinionen starkt mot sig efter affären.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

1952: DC-3:an som försvann

Sverige har alltid värnat om sin neutralitet – eller? Icke. I slutet av 40-talet slöts ett avtal med USA och Storbritannien, där Sverige förband sig att leverera signalspaning mot sovjetiskt luftrum i utbyte mot amerikansk teknisk utrustning. Spaningen bedrevs av två specialutrustade DC-3:or med kodnamnen Hugin och Munin som patrullerade Östersjön med instrumenten lyssnande i östlig riktning. Vid flera tillfällen kränkte man sovjetiskt luftrum, och togs även på bar gärning, vilket skapade en diplomatisk incident där Sverige tvingades be om ursäkt för det inträffade. I juni 1952 försvann Hugin på väg hem från ett spaningsuppdrag, med åtta likaledes spårlöst försvunna besättningsmän ombord. En sönderskjuten räddningsflotte hittades, med splitter från vad som kunde identifieras som ammunition från en sovjetisk MiG-15. Trots detta förnekades det från sovjetiskt håll att man krökt ett hårstrå på spionplanets huvud, och en utomordentligt pinsam politisk skandal seglade upp: Ett hemligt flygplan som stred mot den folkligt förankrade neutraliteten hade skjutits ner av Sovjet, som blånekade, och kvar fanns åtskilliga anhöriga som drabbats av tragedin och som inte tänkte sluta ställa frågor till de ansvariga politikerna. Först 1991 kom ett officiellt erkännande från Sovjet om att planet skjutits ner, och det trots att Hugin inte kränkt sovjetiskt luftrum. En expedition under ledning av Anders Jallai, sedermera firad deckarförfattare, hittade till slut den försvunna DC-3:an på 125 meters djup dryga fem mil öster om Fårö.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

1973: IB-affären

Med hjälp av en före detta anställd avslöjade Jan Guillou och Peter Bratt i en serie artiklar i Folket i Bild förekomsten av en hemlig underrättelsetjänst under Försvarsstaben, hemlighållen till och med för riksdagen och verksam ända sedan slutet av 50-talet, vid namn IB och med åsiktsregistrering av vänstersympatisörer – kalla kriget pågick och misstankarna mot kommunistisk infiltration var stora – och spionverksamhet utomlands som huvudsyften. Guillou, Bratt och källan själv, Håkan Isacson, dömdes alla för spioneri som belöning för sin grävande journalistik, och i retrospektiv var det detta som mer än något annat bidrog till att göra affären till den skandal den blev. I synnerhet Jan Guillou gavs en välförtjänt martyrkrona för sin insats, blev omslagspojke för den grävande journalistiken i decennier efteråt, och bilden av honom triumferande med skrivmaskinen i högst hugg vid sin muck från Långholmen fick ikonstatus. IB utläses normalt Informationsbyrån, men har även påståtts stå för Inhämtning Birger (efter dess chef Birger Elmén). Faktum är att det aldrig slutgiltigt avslöjats exakt var IB står för, och åtminstone i detta fall måste man betrakta den hemliga underrättelsetjänsten som framgångsrik.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

1977: Bordellhärvan

Under första halvan av 1970-talet drevs ett nätverk av prostituerade i Stockholm av en viss Doris Hopp, sedermera känd i pressen som Bordellmamman. Verksamheten fick pågå oantastad tills det uppdagades att Hopp förmedlade kontakt mellan diverse torskar och ett antal polska prostituerade, som dels var minderåriga, och dels hade haft kontakt med den polska ambassaden i Stockholm och de KGB-agenter som där fanns. Lägg till detta misstankar om att högt stående politiker fanns bland Hopps kunder, och man satt på en politisk bomb i vardande: Farhågan var att sexköpare bland politikerna skulle bli sårbara för utpressningsförsök orkestrerade av Sovjetunionen, och vips skulle allsköns statshemligheter försvinna över gränsen österut. I en hemlig promemoria 1976, skickad av dåvarande rikspolischefen Carl Persson till sittande statsminister Olof Palme, pekades justitieministern Lennart Geijer ut som en möjlig sexköpare, med rekommendationen att hans eventuella inblandning skulle utredas vidare för att fastställa huruvida ministern var en säkerhetsrisk eller ej. Kriminologen Leif GW Persson – ja, samme Leif GW Persson: Det finns bara en, och faktum är att de karaktäristiska mitteninitialerna sattes på plats just för att undvika förväxling med en annan Leif Persson – som vid tillfället samarbetade med rikspolisstyrelsen i egenskap av expert, läckte uppgifterna om promemorian till journalisten Peter Bratt – ja, samme Peter Bratt som i IB-affären – som skrev en artikel om det hela i Dagens Nyheter året därpå. Palme, nu oppositionsledare efter att ha förlorat valet 1976 på frågan om kärnkraft, blånekade till det hela tillsammans med Geijer, efter att ha dragit slutsatsen att Bratt aldrig kunnat lägga vantarna på själva dokumentet utan bara informerats om dess innehåll. Bratt misskrediterades, Dagens Nyheter tvingades till skadestånd och offentlig ursäkt. I slutändan blev det en grävande reporter på Expressen som genom ett domstolsbeslut lyckades lägga beslag på den förnekade promemorian, som helt och hållet bekräftade Bratts uppgifter och därmed avslöjade den vanligtvis teflonhudade Palme som lögnare. När promemorian kom i dagen, publicerad i sin helhet i Expressen, tolkade många det felaktigt som en bekräftelse av Geijer skuld som sexköpare, vilket aldrig fastställts i handlingen – man ville bara utreda några rykten närmare. År 2007 klev två av de prostituerade fram – 14 år gamla då det hela begav sig – och krävde staten på en miljon vardera i skadestånd, i samma veva som de utöver Geijer pekade ut även Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson som sexköpare. Ingen utredning kom till stånd eftersom brotten, om de alls ägt rum – vilket många, inte minst uppgiftslämnaren Leif GW Persson själv, ifrågasatt starkt – vid det laget var preskriberade.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

1983: Raineraffären

Med tanke på den långa socialdemokratiska regeringstraditionen i Sverige har ett klassiskt och ofta upprepat skandalrecept haft ingredienserna att en politiker i maktposition som själv förespråkar höga skatter visar sig ha gått omvägar för att i sin privatekonomi undgå desamma, och därmed lämnar sig själv blottad för anklagelser om ideologiskt hyckleri. Ingen utgör ett bättre exempel på detta än justitieminister Ove Rainer, som bara dagar efter ett socialdemokratiskt utspel om höjning av inkomstskatten avslöjades med en mycket innovativ skatteplanering. Aftonbladets Göran Skytte kunde påvisa hur en inkomst på 2,4 miljoner och en förmögenhet på 1,5 dito genom mycket fiffiga transaktioner bara ledde till en skattesats på tio procent. Ramaskri följde, inte minst från kritiska partivänner som gick till storms med minnesvärda onliners som “löss i den röda fanan!” Då den hela pudeln ännu inte uppfunnits – se Jan O Karlsson nedan – valde Rainer att anlägga moteld, klev ut i offentlighetens ljus och hävdade att hans ekonomi var hans ensak. Detta fick inte önskvärt effekt, utan bidrog starkt till den allmänna indignation som eldade på skandalen. Vidare granskningar avslöjade ett tiodagarslån från PK-banken (där Rainer själv satt i styrelsen) på 19 miljoner kronor, listigt förlagda över ett årsskifte av skattetekniska skäl, för vilka Rainer genomfört en kvick och påpassligt stats- och premieobligationsaffär och tjänat en bra hacka. Detta tycktes ha utförts med högerhanden, samtidigt som vänsterhanden skrev en inlaga om att slippa betala ut underhåll till Rainers frånskilda fru, då Rainer inte hade råd. Denna pikanta detalj gjorde honom politiskt omöjlig, och han fick kliva ned från posten som det första statsrådet sedan 1949.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

1988: Ebbe Carlsson-affären

Hösten 1987 beställde statsminister Ingvar Carlsson en utredning av hur SÄPO skött sina uppdrag dels i samband med storspionen Stig Berglings rymning, dels angående utredningen av mordet på Olof Palme. I toppen för denna kommitté placerades Carl Lidbom, vid tillfället ambassadör i Paris. Kommitténs arbete kom att urarta i något helt annat: En bekant till Lidbom från gemensamma tjänsteår på justitiedepartementet, en bokförläggare vid namn Ebbe Carlsson, hade kontakter på SÄPO och egna teorier kring Palmemordet, vilka gjorde gällande att mordet beställs av Kurdistans arbetarparti, PKK. PKK hade stämplats som terroristorganisation av regeringen Palme, och påstods vara hämndgiriga efter att Olof Palme bidragit till att förhindra smugglingen av vapen från Bofors över gränsen till Iran. Istället för att utreda SÄPO:s agerande inleddes en märklig privatutredning av Palmemordet, där Ebbe Carlsson gavs speciella befogenheter via ett rekommendationsbrev från sittande justitieminister Anna-Greta Leijon. Expressen fick omsider nys om vad som pågick, och via tidningens avslöjanden kom denna märkliga historia i ljuset. Många hade frågor om hur en civil bokförläggare getts i pseudoofficiellt uppdrag att utreda mordet på statsministern å justitieministerns vägnar, och dessa frågor kom alla att ställas i förhör inför Konstitutionsutskottet som alla tv-sändes. De gavs extra högt underhållningsvärde tack vare den minnesvärda konfrontationen mellan Anders Björk och den mycket tjurige Carl Lidbom:

– Trams!

– Du ska veta hut!

Rikspolischefen, SÄPO:s chef samt Anna-Greta Leijon själv fick lämna sin poster.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

1995: Tobleroneaffären

Anno 1995 delgavs svenska folket att en generation socialdemokrati stod i begrepp att avslutas, då Ingvar Carlsson avslöjade sin önskan om att avgå som partiledare och inte kandidera till nästa mandatperiod som statsminister. Kronprinsessan Mona Sahlin, vid tillfället jämställdhetsminister och vice statsminister, blev därmed extra lovligt byte för den grävande journalistiken. Expressens politiske reporter Leif Brännström satte sig för att nagelfara bokföringen, och oegentligheterna lät inte vänta på sig: Utöver obetalade tv-licenser och en dagmamma för vars tjänster Sahlin uppenbarligen inte tyckt att det var speciellt häftigt att betala skatt – en känsla hon i ett mer eller mindre klassiskt uttalande torgfört året dessförinnan – uppdagades även att det kontokort hon haft tillgång till i tjänsten belastats med privata utgifter till ett värde av 53 174 kronor. Som galjonsfigur för denna påstådda ekonomiska nonchalans utsågs en matkasse för 266 kronor inhandlad på Konsum i Ektorp, innehållandes mat, cigarretter, blöjor samt två chockladkakor av märket Toblerone. Bara dagar efter ett celebert försvarstal innehållande enradingen “jag är baske mig ingen fifflare” samt myntandet av termen “förskott på lön” valde hon att ta politisk time-out, sannolikt inte utan övertalning från partikamrater som tagit del av den opinionsundersökning som Göteborgs-Posten begärt av Sifo, och enligt vilken två tredjedelar av svenska folket över en natt kommit till slutsatsen att Sahlin var olämplig som statsministerkandidat. In på scenen klev istället finansminister Göran Persson.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

2002: Jan O Karlsson

Biträdande utrikesministern i regeringen Persson, Jan O Karlsson, var en man som ofta gjorde som han plär: I ett inkallat möte fick en förbluffad kvintett journalister lyssna till hur den amerikanske presidenten George W Bush hänvisades till med termer som “galning” och “den där jävla Texas-gubben”. Åhörare på ett Sida-seminarium förvånades över ministerns äskande av ändrad fokus i fråga om spörsmål från publiken, med orden “nu får det väl vara slut på alla bögfrågor”. En beryktad kräftskiva i hans eget hem fick skattebetalarna ta notan för såsom “representationsmiddag”, men måttet ansågs rågat då det visade sig att Karlsson fick ut dubbel lön, dels som statsråd och dels som avgångsvederlag för sitt arbete inom ramarna för den europeiska revisionsrätten. Jan O Karlssons bemötande av kritiken gav upphov till den sedermera omhuldade politiska termen att göra en pudel – i Jan O:s fall närmare bestämt att göra en hel pudel. Definitionen kommer från den norskbördige kommunikationsstrategen Pål Jebsen, som uttalade sig om det tal Karlsson hållit i vilket denne förbehållslöst tagit på sig ansvaret för det inträffade, bett alla inblandade ödmjukast om ursäkt och lovat bot och bättring. Jebsen var själv husse till flera hundar av den aktuella rasen, och använde orden för att illustrera det sätt på vilket dessa betedde sig vid skarp tillrättavisning: Genom att lägga sig på rygg och sprattla underdånigt med benen. Uttryckets popularitet har bibehållits inte minst av att Jan O Karlssons strategi visade sig bli så framgångsrik att den sedermera blivit ett standardgrepp för politiker i korseld.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

2006: Sjöslaget

Anna Sjödin valdes till ny ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund 2005, och blev en handlingskraftig sådan som inte drog sig för att kritisera det egna partiet. Hennes ledarskap lyckades på kort tid ena ett sargat förbund som i åratal lidit under diverse stridigheter mellan olika falanger, och hon spåddes en lysande politiskt karriär. Denna tog dessvärre en ände med förskräckelse under en blöt kväll på det inte speciellt välrenommerade etablissemanget Crazy Horse, då beläget på Sturegatan i Stockholm, men som förlorade sitt serveringstillstånd samma år och därmed avslutade sin fotnot i den svenska kroghistorien. Vakterna på Crazy Horse ämnade avhysa Sjödin på grund av överförfriskning, detta efter att sällskapet vägrats vidare servering av samma skäl, och blivit på sämre humör av beskedet än vad som ansågs acceptabelt. Vakten Babak Jemai fick motta slag i såväl bakhuvud som ansikte, fick skjortan söndersliten, radion krossad och vaktbrickan knyckt, samt hänvisad till med tillmälet “jävla svartskalle”, det sistnämnda något oväntat då Sjödin bland annat tillbringat tid på en israelisk kibbutz och gjort förhandlingsarbetet i Mellanöstern till en personlig stridsfråga. Sjödin dömdes mot sitt nekande i tingsrätten för våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, förolämpning samt egenmäktigt förfarande. Såväl LO:s dåvarande ordförande Wanja Lundby-Wedin som nio SSU-distrikt förordade Sjödins avgång, och efter att ha klamrat sig fast vid posten medelst överklaganden och debattartiklar i elva månader kastade hon in handduken i mitten av december.

10 politiska skandaler som skakade Sverige
Illustration: Mia Nilsson

2006: Hela havet stormar

När den första regeringen Reinfeldt skulle bildas efter Alliansens valframgångar 2006 blev det inte helt utan barnsjukdomar. Handelsminister Maria Borelius blev åtta dagar gammal på posten, då det snabbt avslöjades att hon hade svart arbetskraft i hemmet och att diverse tveksamma lösningar förekom i hennes privatekonomi – bland annat ett sommarhus ägt av ett bolag på Jersey. Enligt den nyblivne stadsministern lämnade hon in sin egen avskedsansökan, vilken kvickt beviljades. Nästa huvud att rulla tillhörde kulturministern Cecilia Stegö Chilò, som underlåtit att betala sin tv-avgift under sexton års tid, ett missförhållande som korrigerats fem dagar före regeringsbildningen då hennes make plötsligt anmälde tv-innehav. Hon lämnade regeringen två dagar efter Borelius. Även migrationsminister Tobias Billström konfronterades med anklagelser om tio års utebliven tv-avgift, men dessa visade sig lika effektiva som vatten på en gås gentemot det överraskande ångerslösa försvar han redovisade som genmäle:

– Jag tyckte inte att SVT levererade bra produkter och gillade inte licenskonstruktionen.

Många licensskolkare i väljarleden tycktes kunna relatera till detta, och Billström kunde därmed sitta kvar. Turbulensen var dock inte slut för den skull: Ett drygt år in i mandatperioden tvingades statssekreterare Ulrika Schenström avgå efter att ha fotograferats berusad pussandes TV4:s politiske reporter Anders Pihlblad, detta under en period då Schenström ingick i det regeringsjour som hade krisberedskap, information som rimmade dåligt med den fortfarande högaktuella kritikstormen kring svenska politikers agerande under den julhelg tre år tidigare då tsunamin i Indiska Oceanen inträffade.

Dela på Facebook
Tweeta