Andres Lokko: ”De är djupt ondskefulla modefascister med humor”

Kings krönikör om modeslangens anförare.

Andres Lokko | Publicerad 2017-11-16 15:53 | Lästid: 3 minuter

Jag vet inte om det är det smått geniala Twitterkontot Four Pins som själva uppfann ordet ”clout” eller om de stal det från något gathörn i valfri storstad.

Four Pins driver herrmodet och dess vokabulär framåt i en hastighet som få andra. Möjligen har de viss – men bara viss – konkurrens av brittiska Palaces produktbeskrivningar.

”Clout” är alltså ordet som har fått ersätta ”swag”. Det är samtidigt mycket möjligt att Four Pins-redaktionen just nu, medan jag skriver det här, har dömt ut sitt eget ”clout” och ersatt det med något annat.

De har gjort det förr med, kanske mest framgångsrikt, sin egenhändigt skapade subkultur "fuckboys". Och, ja, det finns lika många stavningar av "fuckboy" som det finns definitioner av vilka de är.

Men det är just så det här ska fungera: Finns det ingen som smågäspar och skrattar i realtid åt dem/oss som tror sig besitta denna "clout" – eller till och med stå över sådan kategorisering – så läser vi fel medier.

Det finns alltid någon eller något som befinner sig i en framkant vi andra inte ens skulle våga närma oss.

De anonyma avsändarna till Four Pins beskriver sig som "dudes wearing clothes on the internet" men är i själva verket bara djupt ondskefulla modefascister med humor: I en strid ström av larvigheter
tjatar de så mycket om vad de gillar eller hatar att de får sina närmare 500 000 dedikerade följare att göra som de blir tillsagda.

Four Pins uppmanar oss att bränna våra Roshe Runs (den fulaste Nike-modell de känner till) och de följer maniskt skådespelaren Jonah Hills minsta rörelse ty de har utsett honom till någon med, well, detta så eftersträvansvärda "clout".

Men bäst av allt är Four Pins på ögonblicklig modeslang.

Ibland når den långt utanför deras konto. I synnerhet ordet "jawnz" för kläder och, än mer, "jawnz enthusiast" som en benämning på män med ängslig garderob.

En serie som ständigt återkommer är de homoerotiska blickar "fellow jawnz enthusiasts" ger varandra och de har döpt om artisten John Mayer till Jawn Mayer samt utsett honom till "The Jawnlord" eftersom hans besatthet av just de klädmärken som Four Pins tycker om – i synnerhet Supreme och japanska Visvim – till och med överstiger deras egen.

Problemet i min egen vardag är att de flesta av Four Pins alla så fina nyord är väldigt svåröversatta.

Det enda jag märker att jag har lyckats överföra till svenska är just "entusiast".

Råkar jag studera någon i ögonvrån på stan i, säg, Fear of God-strumpor eller ett par half-cabs från Vans senaste samarbete med Places+Faces så frågar alltid min flickvän: "En entusiast?"

Det hela har utvecklats till en ständig jakt – ett slags streetwear-ornitologi – där vi ständigt befinner oss i ett parti "entusiast eller ej entusiast".

Ibland är det ett knepigare spel än man kan tro. Det räcker förstås inte med en Four Pins-godkänd logotyp på ett plagg. Vem som helst kan råka pricka in en grej rätt, men för att förtjäna "entusiast"-status måste man göra det i minsta detalj. Annars: "Ej entusiast!"

Rationell vän av ordning frågar sig förstås om det ens är så eftersträvansvärt att kategoriseras som "entusiast".

Det är mycket oklart.

"Entusiastens" främsta igenkänningstecken är ju egentligen inte vad han har på sig, utan den flackande blicken – den som säger "Är det här tufft?", "Gäller jag nu?" eller "Är de här skorna helt jävla av eftersom de droppade redan i torsdags?".

Likt sina urfäder, det tidiga 1960-talets brittiska modernister, gör "entusiasten" en lika självdestruktiv som kostsam pionjär-insats.

Vi som befinner oss i farozonen snarare än i stormens öga kan studera "entusiasten" på avstånd och mest anteckna vad som inte alls fungerar (Off-White och Anti Social Social Club) men också noggrant notera hur de allra mest beigea sandfolket-bootsen från Kanye Wests Yeezy-kollektion för hösten 2017 ändå är ganska åtråvärda.