Krönika: Andres Lokko om stoner-kulturens renässans

Få ställer sig de viktigaste frågorna om hur hiphoppens dominans påverkar två ofrånkomliga ämnen: din garderob samt eventuella knarkkonsumtion.

Andres Lokko  |  Publicerad 2018-05-17 11:58  |  Lästid: 3 minuter

Det talas oproportionerligt mycket om hur hiphoppen har gått förbi rocken i global popularitet. 

Hiphop är nu större än rock. 

Gud ske pris! Äntligen! 


Jag får höra det i tv:s morgonsoffor, under senvinterns samtliga musikprisgalor och
det upprepas i musikjournalistiska sammanhang på daglig basis. Säger man det själv står man på modernitetens sida. Det är ju så det mesta funkar. Följdfrågorna om vad som lett till detta och hur det påverkar oss i ett större perspektiv ställs mycket sällan. Störst räcker visst gott och väl som argument i en tid då entreprenör är det vackraste ord vi känner till.  

Få ställer sig de viktigaste frågorna om hur hiphoppens dominans påverkar två ofrånkomliga ämnen: din garderob samt eventuella knarkkonsumtion. Vi drar ju i Sverige gärna alla droger, alkohol givetvis traditionsenligt undantaget, över en kam. Brittiska musik- och subkulturhistoriker har länge hävdat att det är valet av favoritdrog som egentligen är det enda som har skapat nya moderna musikformer. Först kommer drogen, sedan konsten.
Hiphoppens spikrakt uppåtgående kurva har skett parallellt med legaliseringen av marijuana i USA. 

I Sverige är detta en betydligt hetare potatis. Ty översatt till svenska har stoner-kulturen levt och verkat i en egen värld av kulturella signaler som väldigt få utanför den ens har noterat. Väldigt, väldigt mycket hiphoplyrik är en del av detta underhållande internationella signalsystem, och att inte begripa vad världens största artister skaldar om blir ju lätt en smula meningslöst. Sverige 2018, detta kanske ödesdigra valår, är polariserat i en mängd frågor, men vad än exempelvis Jan Björklund tvärsäkert må tycka så har stoner-kulturen dragit in i alla våra vardagsrum. 

För bara ett år sedan visade Netflix en dokumentärfilm om Snoop Dogg där han reser till Jamaica och under spliffrullande ceremoniella omständigheter byter artistnamn till Snoop Lion.
I alla fall tillfälligt. Sedan jag sett den fylldes min "rekommenderat för Andres"-rad plötsligt med ren och oförfalskad stoner-kultur. Jag hade inte letat efter den innan och därför inte ens förstått hur stort utbudet av den var på svenska Netflix. Stoners är helt enkelt en viktig målgrupp för tv-streamingtjänster. Närmare hundratalet dokumentärer kring weed och 4/20 ur olika synvinklar har kommit och gått på Netflix, för att inte tala om den fascinerande höga procenten uppenbart skräddarsydda stoner-
komedier. Inför premiären av den renodlade marijuana-komedin Disjointed bestod Netflix pressmaterial av lite weed för journalistens eget bruk. För att bättre kunna tillgodogöra sig underhållningen, helt enkelt. 


Dock, förstås, inte i Sverige. 

Jag har inte upplevt ett strutsigare ursvenskt beteende sedan rave-kulturen under 1990-talets första år på allvar nådde hit och ingen låtsades om att musiken och MDMA var precis lika viktiga ingredienser. 

"Nejnej, vi behöver inget knark! Vi går på rave med några nyttiga äpplen i ryggsäcken. Äpplen får en att dansa i tre dygn!" Typ så kunde det låta. Detta var givetvis trams.

Och nu är vi där igen fast med ett nytt yttre tryck från en omvärld som allt mer ser marijuana som en relativt harmlös fritidssyssla, dessutom med en lång rad användningsområden och bieffekter – inte minst ekonomiska – som blir svårare och svårare att blunda för. Men det går en sorts outtalad gräs-gräns i vattnet precis ovanför Danmark och Holland. HÄR OVANFÖR ÄR VI PURITANER OCH PYSSLAR INTE MED SÅDANT! HÄR HALSAR VI VODKA! 


Jag är personligen varken för eller emot legaliseringar. Generellt tycker jag ju förmynderi oftast är en ganska bra idé. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är omåttligt spännande och underhållande när Sverige måste tampas med något som en hel nation så länge låtsats som om det inte ens existerar. 

Nästa gång: hur våra garderober påverkas av det vi har diskuterat i dag.

Dela på Facebook
Tweeta