Fråga Manolo – När klä sig riktigt elegant?

Hej Manolo, era artiklar om klassiskt herrmode har verkligen inspirerat mig att i högre utsträckning våga börja använda alla de där plaggen jag samlat på mig för att de helt enkelt varit för oemotståndliga, trots att det oftast blev jeans och t-shirt till vardags. När jag nu istället nästan alltid åtminstone har skjorta blir det allt tråkigare att gå på många tillställningar, då folk går i t-shirt på allt från festliga middagar, barndop, (vissa) bröllop, teater och restaurang. På ett dop häromveckan, i kyrkan, bar endast en liten minoritet av männen ens skjorta. Vid ett teaterbesök nyligen var det bara ett fåtal som bar kostym, och de flesta av dessa var uppenbart utländska besökare. Jag har väl inga direkta synpunkter på hur folk klär sig, det är upp till var och en (så länge det inte är rent smärtsamt för ögonen), men det medför trots allt vissa problem för mig. Jag vill ju nämligen gärna klä upp mig själv, men kan inte med att komma mycket bättre klädd än värdarna eller andra huvudpersoner vid tillställningen! Även min flickvän, med förkärlek för eleganta klänningar, har liknande problem; när kan man egentligen klä sig riktigt fint, om inbjudningarna till överklassens herrgårdar inte direkt hopar sig på dörrmattan? mvh, Jacob

Lika intressant som denna fråga är att diskutera kring, lika omöjligt är det att ge ett bra och konkret svar. Med största sannolikhet finns det inget, men jag skall försöka att ge dig ett svar utifrån min egna uppfattning utan att sväva iväg allt för mycket.

Att stilen skall spegla ens egen personlighet är närmast grundskola inom begreppet mode. Även om det är lätt att säga, efterföljs det väldigt sällan. För om sanningen skall fram är detta betydligt svårare än vad det verkar. Utan att förkovra sig allt för djupt i detta ämne är det bara att inse att en stil som byggs kring osäkerhet aldrig blir bra, och tyvärr har väldigt många en hämmande respekt för det välklädda. Många skulle säga att det är svensk jantelag. Jag tror helt enkelt det handlar om en vanor. Det finns en felaktig uppfattning, som inte minst har diskuterats flitigt här tidigare, att en klassisk kostymstil är stel och snobbig. Denna bild bygger på okunskap och tyvärr förstärks den av ibland snorkiga klassiska herrekiperare som själva lever i denna bubbla.

Andras osäkerhet skall dock inte hindra varken dig eller din fru från att känna er välklädda. I mitt tycke så länge eventuella klädkoder följs är det närmast omöjligt att vara för välklädd. Saknas det klädkoder på tillställningen är det egentligen fritt fram för en klädsel upp till kostymens formalitet. Sedan tycker jag att man skall utnyttja de tillfällen som ges. Ett besök på restaurangen eller teatern är utmärkta tillfällen att klä upp sig. Ett av mina absolut främsta stilminnen är från La Scala i Milano. Det var väldigt lätt att särskilja två typer besökare. Dels milaneserna själva som bar mörkblå kostym, perfekt putsade skor och snygg slips på sitt alldeles eget personliga sätt utan att bli en i mängden. Sedan fanns det turisterna. Inte sällan i urblekt skjorta, jeans och på sin höjd en illasittande kavaj. Efter den kvällen stod det väldigt klart vilken av dessa grupper jag ville identifiera mig med.

Även om majortiten av besökarna på en restaurang bär t-shirt och jeans finns det ingen som helst anledning för er att följa deras standard. Ett geniunt intresse för kläder och stil övervinner andras osäkerhet att våga klä upp sig. Även om du i kostym idag inte sällan betraktas som en påfågel i sammanhanget går det inte att låta andra styra över din stil. Att känna sig säker över sin egen stil gör att det är väldigt svårt att ta till sig konstiga blickar från de som tror att Café uppfann herrmodet.

Bild: Gieves & Hawkes