Klä din son

De skriker på bussen, kräks sporadiskt och väcker dig mitt i natten. Listan över argument mot att skaffa barn kan göras lång. Tills dagen du inser att det finns tweedkavajer från Hackett och Ralph Lauren i barnstorlek.

Medan andra drömmer om att lära sin son cykla eller fiska, är andras högsta önskan att få introducera sin son för skräddaren. En av dem var John Brodie som skrivit en lysande artikel i ämnet för Men's Vouge. Brodie var trött på att behöva klä sin son i t-shirts med superhjältar eller kläder för minihipsters. Han valde därför att besöka de klassiska modehusen och insåg där att utbudet av barnkläder ibland överträffade det för vuxna.

" When he rolled into nursery school one morning in a navy-blue cardigan, a Brooks Brothers repp tie, jeans, and a pair of black Jack Purcell sneakers, he looked cooler than I could ever hope to be — like a shrunken member of the Strokes."

Att klä sitt barn utifrån sin egen fåfänga betraktats vara ett lika politiskt inkorrekt agerande som att tömma en oljetanker i Östersjön. Barn skall växa upp med sunda värderingar om att det är insidan som räknas. Detta förutsätter att mode är en ytlig uttrycksform som uteslutande grundar sig i samhällets skeva ideal, där kläder endast är en uttryck för bärarens snobberi. Som att kläder med något dyrare prislapp av ren automatik rymmer blaffiga logotyper.

Det är tydligt att debatten är skev. Det är fullständigt acceptabelt att köpa en stylad barnvagn med aluminiumfälgar åt sitt barn, men att vilja klä sitt barn i snygga kläder är allt annat än accepterat. Ingen skulle tveka om det gällde att lära sitt barn uppskatta god mat eller bra musik. Varför skulle det vara något skillnad att lära sitt barn uppskatta välsydda kläder?

En hundtandsmönstrad linnekavaj från Ralph Lauren för farsan? Vänta lite här nu, 29 cm i bröstmått?

Går det att få bort jordgubbssylt från en Seersuckerkavaj?

Läs även Men's Vouges snygga modereportage med barnkläder. Översta bilden från Brooks Brothers.