• Få kingmagazine.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Recension: "Den blomstertid nu kommer"

    Crazy Pictures ställde sig frågan vad som skulle hända om flyglarmet gick – och det var på riktigt. Resultatet är en actionfylld långfilm som egentligen handlar om en helt annan typ av tragedi.

    Recension: "Den blomstertid nu kommer"

    Det är december 2005, och Alex (Christoffer Nordenrot) liv vänds upp och ned. Hans katastrofalt dysfunktionella familj splittras, kärestan Anna (Lisa Henni) flyttar till Stockholm och Alex blir ensam kvar med sin oberäknerliga och agressiva pappa Björn (Jesper Barkselius) innan han också får nog och sticker till storstan.

    Ett hopp i historien. Tio år senare är Alex en framgångsrik pianist i Stockholm, och har ingen kontakt med vare sig föräldrarna eller ungdomskärleken. Han spelar på de stora scenerna och får stående ovationer, men tycker sig ha tappat känslan och bestämmer sig för att åka tillbaka till sin barndomsby för att köpa loss pianot i kyrkan där han och Anna brukade sitta och spela som barn.

    Samtidigt inträffar en rad mystiska attacker i Sverige. Västerbron sprängs i luften. På nyheterna pratas det om IS, och konspirationsteoretikerna menar det är ryssarna som ligger bakom.

    Katastrofscenariot eskalerar mer och mer under filmens gång, och det blir mer och mer tydligt att någon vill Sverige illa. Hesa Fredrik ylar, telefoner och internet slås ut och Alex pappa, som har något slags militärt arbete i en bunker, anar tidigt oråd. Han tror att attackerna har något med Ryssland och gasledningar att göra. Hans kollegor kallar honom för konspirations-Björne medan han börjar rusta upp det gamla skyddsrummet.

    Sedan spårar det ur en aning. Förvirrade människor börjar krocka sina bilar. Döda fåglar regnar från himlen, soldater i gasmasker och automatvapen springer fram ur skogsdungar och börjar skjuta. Helikoptrar störtar och riksdagshuset står i lågor.

    Som tittare är det svårt att hänga med. Vad är det som händer? Vilka är soldaterna i gasmaskerna? Vad vill de? 

     

    Förvirringen är total, något som till viss del har varit meningen – historien är berättad ur perspektivet av en vanlig invånare, som dessutom varken har tillgång till internet eller telefoner och därför omöjligen kan veta vad det egentligen är som pågår.

    Det är en intressant vinkel, men gör också att man som tittare några gånger saknar en kontext, och det är många lösa ändar i historien som aldrig riktigt knyts ihop till en sammanhängande, röd tråd. Många frågor förblir obesvarade.

    Men det gör inte filmen ointressant. Den är en fantasifull lek med tanken på vad som skulle hända om katastrofen faktiskt skulle inträffa. Den är snygg, stämningsfull, dramatisk och annorlunda. Det är en gripande berättelse om en son till en far som aldrig förstod sin uppgift som förälder, men också om hur människors empati byts mot iskall egosism när de står säkra bakom en bepansrad port och vägrar släppa in de som skriker på hjälp där utanför.

    Är det en trovärdig krigsfilm? Inte riktigt. Är den sevärd? Självklart. Och jag ser verkligen fram emot vad Crazy Pictures har att komma med i framtiden.

    Läs också:

  • Få kingmagazine.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!