Det går bra nu
Andres Lokko om kärleken till ett par vanvettigt dyra eskimåstövlar från Japan.
Jag hade en relativt ny vän på besök i lördags kväll. Det var första gången han var hemma hos mig.
Vi drack vin, diskuterade Nicolas Jaar och Dolly Partons så vackra originalinspelning av Hard Candy Christmas när han plötsligt tog mod till sig, harklade sig försynt och frågade:
– Andres, kan jag få träffa dina Visvim-Uggs?
Ja, han använde ordet träffa, inte se.
Så jag gick till min garderob och hämtade dessa eskimå-inspirerade stövlar som för ett otränat öga mycket riktigt påminner en hel del om ett par Uggs. Han tog bilder av dem, han la ut dem på Instagram, Facebook och Twitter. Flera timmar senare satt han med dem på händerna som vore de hans egna vantar och finstuderade varenda söm. Jag tror att han faktiskt antecknade. Världen omkring honom försvann, han var helt förlorad i vad vi kanske kan kalla visvimism.
Först dagen efter kom jag på att fråga mig själv hur han ens kände till att jag hade dem.
Jag har den största respekt för den här formen av sartoriell fanatism. Jag är ju likadan själv, i synnerhet just när det kommer till Visvim.
Några av er känner förstås till detta så åtråvärda japanska klädmärke som i synnerhet har gjort sig känt för sina ytterst egensinniga och dyra skor.
Visvims grundare och chefsdesigner Hiroki Nakamura visste exakt vad han gjorde när han för tolv år sedan smög ut sin första kollektion.
Hela hans koncept handlade från första stund om otillgänglighet.
Jag besökte en av hans få butiker i Hongkong för några år sedan och det var där jag förälskade mig i dessa herr-Uggs. Som den dokumenterade champagnesocialist jag är så tar det emot att erkänna att dessa boots troligen är något av det dyraste jag någonsin har köpt. Jag tror faktiskt att de kommer på fjärde plats efter min första bostadsrätt, en oljemålning av Stig Claesson samt en vacker soffa.
Men just Visvims plagg och skor är också så snarlika just konstverk och följer en japansk tradition som påminner mer om hur musiksnobbism fungerar snarare än hur vi i vanliga fall konsumerar mode och kläder. Där modevärlden alltid rusar framåt och drömmen så ofta är att få drapera dig i nästa säsongs kollektion av din favoritdesigner långt före dina vänner så har Japan i allmänhet och just Nakamura mer än någon annan en helt annan syn på detta: Så fort en kollektion ersätts av en ny rusar priserna på den utgångna i taket. Både på Ebay och i Tokyos second hand-butiker. Visvim är därför ett av ytterst få klädmärken vars andrahandsvärde är högre än den ursprungliga prislappen i butiken.
Idealet är ju alltid att det ska se ut som om du har varit nere med dina favoritmärken sedan dag ett.
Jag tror att detta hör ihop med hur just musiken och skivsamlandet sakta men säkert blev ointressant tack vare nätets alla streamingtjänster och youtube, och med Visvim i spetsen ersattes sökandet efter popmusikens heliga graalar med ett par eskimå-inspirerade och vanvettigt limiterade stövlar från Japan.
Nyfikna besökare läser vidare om Visvim här.
