Henrik Huldschiner: Här är problemet med företagens kundregister

”Är du medlem?”

Det finns ingen fråga jag hatar mer att få vid kassan när jag ska betala. För jag vet aldrig vad jag ska svara. Jag går självklart inte omkring med 50 fula plastkort i plånboken. Och jag har ingen lust att rabbla upp mitt personnummer inför alla i kön så att butiksbiträdet kan kolla om jag eventuellt är medlem i just deras klubb. Så jag svarar oftast bara ”nej”, oavsett om det stämmer eller ej. 

Men jag lämnar alltid kassan med en gnagande känsla av att jag gått miste om en bra deal. Vilket ju precis är det som butikskedjorna vill uppnå med sina kundklubbar.

"Jag vill inte vara med i en klubb som kan acceptera sådana som jag som medlemmar", sa Groucho Marx. Men uppdelningen borde i stället vara mellan medlemsklubbar som man gärna skyltar med att vara med i och medlems­kort helt utan flashvärde.

Att hala fram Icakortet för att få billigare inträde på Gröna Lund är knappast mitt stoltaste ögonblick. Mitt säsongskort till Hammarby Fotboll stoltserar jag däremot gärna med. Här handlar det ingenting om att spara in några kronor – med tanke på att jag alltid missar en handfull matcher varje år är säsongskortet en riktigt dålig affär – vilket bara höjer dess status.

Men för de flesta företag som inte är i samma gynnsamma position gäller det att skapa kundklubbar som ger reellt värde. Jag gillar till exempel hur flygbolagen jobbar med sina lojalitetsprogram. Samlandet av flygpoäng ger inte bara gratisresor, utan även egen vip-ingång vid incheckningen och tillgång till exklusiva lounger.

På ett storskaligt plan har ingen lyckats bättre inom det här området än e-handelsjätten Amazon, vars medlemsklubb Amazon Prime har hela 90 miljoner medlemmar i USA. För 99 dollar om året får Primekunderna snabbare leveranser, en massa rabatter och fri tillgång till Amazons musik-, tv- och filmtjänster.

På ett sätt kan man dock säga att det här med att frivilligt gå med i företagens kundklubbar är ett passerat kapitel. På nätet hamnar vi i företagens kundregister vare sig vi vill det eller inte. Visst är det bekvämt att ens kunduppgifter är sparade på sajten när man handlar, men priset vi får betala för det är minst sagt högt.

Den tsunami av kritik som Facebook, Google och de andra teknologiplattformarna fått för hur de samlar information om oss och säljer den vidare till högstbjudande är högst välförtjänt. En annan aspekt som ännu inte diskuterats lika mycket är vad som händer den dagen som företagen, med sin djupa och detaljerade kunskap om hur vi agerar som konsumenter, inte bara belönar, utan även straffar, oss kunder.

I en prisad episod av Netflix-serien "Black Mirror" betygsätter människorna varandra hela tiden och alla har koll på varandras snittbetyg genom inbyggda kontaktlinser. De med ett högt snittbetyg ges extra favörer i affären och har hög status bland sina medmänniskor, medan alla under en viss gräns behandlas som paria och stängs ute från samhället; de nekas tillträde till restauranger och får inte ut någon bil av hyrbilsfirman.

Vi är tyvärr inte särskilt långt från denna framtidsdystopi. Som kund till Uber är det exempelvis inte bara du som ombeds sätta betyg på din chaufför efter avslutad resa, utan chauffören sätter även ett betyg på dig. Har du varit otrevlig eller lämnat för lite i dricks kan det vara det som är orsaken till att Uberbilarna i närheten inte tar din beställning nästa gång du söker efter en bil. 

I min framtidsutopi är jag inte med i ett enda kundregister eller en enda medlemsklubb. Att vara helt inkognito som konsument framstår i dag som höjden av lyx.