Henrik Lundqvist om hjärtoperationen, parfymsatsningen och livet efter hockeyn

Alla gillar en bra framgångssaga. Särskilt i USA – hela den amerikanska drömmen bygger på resan från botten till toppen, from rags to riches. Där är self-made den finaste titel man kan få. Berättelsen om Henrik Lundqvist handlar om pojken från de jämtländska skogarna som kröntes till kung i New York. Killen i blå Jofahjälm som reptilsnabbt fångade de puckar som hans 40 minuter yngre tvillingbrorsa Joel avfyrade mot honom på skolgården i Åre. Som barn ska Henrik ha sagt till sin farmor: ”Tänk om jag blir kvar här i Järpen, så ingen får se hur bra jag är.” Några decennier senare glider han fram på Manhattans glittrande gator som en levande legend vars blotta närvaro kan få stora amerikanska lastbilschaufförer att brista i gråt. King Henrik. Den snabbaste plockhandsken i NHL. The fastest gun in the wild west!

Men ingen kunde förutse den mörka final som Henke Lundqvists karriär skulle komma att få. Inte bara karriären stod på spel, nådens år 2021 var en dramatisk kamp på liv och död. Men historieskrivningen och mytbildningen om kung Henrik blev inte direkt sämre av den, om man tillåts vara cynisk. Hjärtat som brast. Gamarna som började cirkulera runt lejonet. Hjälten måste trots allt vara uträknad före det lyckliga slutet, enligt den dramaturgiska bågen. Alla gillar en bra framgångssaga.

När Henke smäller igen dörren på sin svarta Porsche Panamera Hybrid utanför hotell Jacy’z i Göteborg är han märkbart uppjagad. Han som annars brukar vara så soft vill se tempo i alla led och meddelar att han gärna skippar lunchen om det kan vinna oss en timme. Det är ”tjopp tjopp” och ”kom igen nu”. Men det tar inte lång tid innan teamet synar bluffen och Henke spricker upp i sitt sneda avväpnande leende. Den stressiga energin visar sig vara ren taktik från 41-åringens sida. Han är varken särskilt jäktad eller irriterad, det är slutet av juni och han vill bara återvända till familjen och lantstället i Onsala så snabbt som möjligt. Efter ett tvåsiffrigt antal Kingomslag (fler än både Zlatan och Jens Lapidus) är han slipad som en skridsko och vet hur utdragen en omslagsfotografering kan bli. Hår- och makeuppersonen ska botanisera bland sina krämer som man ändå inte förstår vad de ska vara bra för (vad är ens ett ögonserum?), stylisten ska testa otaliga klädkombinationer och se uppriktigt sårad ut om man inte testar den senaste modetrenden; pärlhalsband, handväska och lårhöga platåskor, fotografen ska prata med en som en hund (”rulla runt”, ”titta hit”, ”testa att lägga dig i badkaret”) medan journalisten vill veta saker av så privat natur att man inte ens skulle avslöja dem för sin psykolog under pistolhot.

Det nyöppnade hotellet är ett 27 våningar högt glashus, rutmönstrat av bruna balkar. Enligt göteborgarna ser det ut som en stor kexchoklad. Från sviten ser man rakt ner i Ullevi som stadens hedersmedborgare Bruce Springsteen har ockuperat under en vecka för tre maratonkonserter. Henke var på plats under den första spelningen på midsommardagen – enligt recensenterna 73-åringens tröttaste Ullevikonsert någonsin, där 65 000 bakfulla svenskar inte gjorde saken enklare. Bättre var det när Henke (i sällskap av Paul McCartney – finns på bild) såg Springsteen på Madison Square Garden några veckor tidigare.

– Det var sådär på Ullevi, men han varvade upp sista timmen. Han var mycket bättre i New York, säger The King om The Boss (till Bossens försvar fick de två sista Ullevigigen högsta betyg).

Som centralgestalt i en av världens mest populära sporter i en av världens mest populära städer rör sig Henke Lundqvist i det yttersta skiktet av kulturstratosfären. Ett slagskott bort från hotellet ligger biograf Bergakungen som skyltar med sommarens storfilm Barbie, vars huvudrollsinnehavare Margot Robbie är en hängiven New York Rangers-supporter som alltid går på matcherna i Henkes nummer 30-jersey (finns också på bild).

– Margot kommer ofta på matcherna, bekräftar Henke.

Henrik Lundqvist kastar en lång skugga efter sig i den internationella hockeyvärlden. När han tog av sig målvaktsmasken efter sin sista och drygt tusende match (887 grundseriematcher och 130 slutspelsmatcher) för New York Rangers säsongen 2019/20 gjorde han det med över 50 klubbrekord och som en av NHL:s mest segerrika målvakter genom alla tider med hela 459 vinster.

Men när han som 23-åring debuterade mellan stolparna för Rangers var det långt ifrån alla som såg framför sig någon minnesvärd hockeykarriär. Varje sommar får klubbarna i NHL välja rättigheter till lovande spelare utanför den nordamerikanska hockeyligan. Draften består av sju rundor, där varje lag har ett val per runda och turordningen styrs av placeringen i föregående säsongs tabell. När alla lag har valt var sin spelare är den första rundan slut. Henrik Lundqvist valdes inte förrän den sjunde och sista rundan, och det som spelare nummer 205. Ett så högt draftnummer innebär i praktiken att man kan glömma NHL. Men historiens dom blev hård mot talangscouterna, och det tog inte lång tid innan Henke blev Rangers förstemålvakt på heltid och smeknamnet King Henrik skanderades på Madison Square Garden. Efter debuten 2005 gjorde han 15 raka säsonger för klubben och var under flertalet av dem ligans bästa målvakt (han både vann och nominerades flera gånger till NHL:s prestigefulla målvaktspris Vezina Trophy). Det blev däremot aldrig någon Stanley Cup med Rangers, men väl ett OS-guld och VM-guld med Tre Kronor samt två SM-guld med Frölunda.

Sedan tog allt en oanad vändning. Alla i Henrik Lundqvists innersta cirkel kände till hans hjärtfel, men det var inte särskilt märkvärdigt. Problemet var medfött och familjen visste att han skulle behöva operera en hjärtklaff den dagen hockeykarriären var över. När blodet pumpas ut stängs klaffarna så att blodet inte åker tillbaka i hjärtat, men i Henkes fall stängdes de inte ordentligt och blodet läckte tillbaka. Även om hjärtat fick jobba hårdare under högre tryck var läget stabilt under många år – så stabilt att han kunde spela NHL-hockey på högsta nivå – men på slutet åkte 60 procent av allt blod som pumpades ut tillbaka i hjärtat.

Sommaren 2020 valde New York Rangers att köpa ut sin älskade förstemålvakt med ett år kvar på sjuårskontraktet. Sorgligt, tyckte Henrik som alltid hade drömt om att avsluta karriären som en Ranger i New York. Efter stor tvekan sajnade Henke då ett ettårskontrakt med Washington Capitals värt 1,5 miljoner dollar, men han hann aldrig spela en match för klubben eftersom en grundlig läkarundersökning visade att hjärtfelet var allvarligare än vad alla trodde. I december samma år efter ytterligare tester fick Henke beskedet att han behövde genomgå en öppen hjärtoperation för att ersätta klaffen som spökat i alla år.

– Den hösten eskalerade allting väldigt fort. Det var en stor grej att gå igenom. När jag fick beskedet om operationen var det uppenbart för mig att det var den vägen vi måste gå. Det var som att gå en match mot sin egen hälsa. Inför operationen var jag extremt lugn, varför vet jag inte. Sedan var det sex timmar livsuppehållande maskiner och slangar överallt. Det var tufft.

Upplevelsen var traumatisk för alla i Henrik Lundqvists närhet, i synnerhet för frun Therese och döttrarna; tioåriga Charlise och åttaåriga Juli.

– Therese grät varje dag när jag låg på sjukhus, men aldrig framför mig, utan i bilen på väg hem.

Operationen gick bra. Henke fick en ny klaff av konstgjord vävnad, i hopp om att kunna återvända till NHL. Alternativet var att operera in en mekanisk klaff i hjärtat, vilket han ändå kommer att behöva göra i framtiden, men då den mekaniska klaffen kräver blodförtunnande medicin är den svår att kombinera med en aktiv livsstil, som en historisk NHL-karriär med ett 80-tal matcher per säsong.

Henke återhämtade sig och kunde börja träna med sin nya fungerande hjärtklaff några veckor senare. Det går fort i hockey. Men med bara tre dagar kvar till första träningen med Washington Capitals kom nästa bakslag. Han hade drabbats av en infektion runt hjärtat – något som egentligen inte var direkt kopplat till operationen.

– Jag behövde inte lägga ner hockeyn på grund av operationen, utan det var inflammationen efteråt som gjorde det.

I augusti 2021 kallade en känslosam Henrik Lundqvist till presskonferens i Göteborg. Inför pressuppbådet avslöjade han vad många befarade:

– Jag har valt att lägga ner min hockeykarriär.

För att sluta cirkeln hölls presskonferensen i Scandinavium, där Henriks hockeydrömmar en gång startade och där han spelade otaliga matcher för Frölunda tillsammans med brorsan Joel innan han flyttade över Atlanten och erövrade USA.

– Vi är här i Scandinavium eftersom det var här det började. Jag var fem år när jag såg min första hockeymatch här. Det var så det började, sa han under presskonferensen.

Beslutet att lägga ner hockeyn tog hårt, när han ser tillbaka på det i dag.

– Det är en stor sorg. För jag ville verkligen spela i några år till. Men det gick inte, och då var det bara att skifta fokus i livet. Från att tävla och vinna till att hitta lyckan på nya sätt. Men jag skulle inte kalla den här tiden för en kris, en sådan kanske kommer i 50-årsåldern – just nu trivs jag otroligt bra med livet.

När Henke byter skjorta under fotograferingen i Göteborg, inte långt från Scandinavium, ser man det stora ärret som löper lodrätt över bröstkorgen. Som ytterligare ett manifest över den turbulenta tiden har han en kompass tatuerad på höger underarm för att alltid hitta rätt i livet om han, som det stora kontrollfreak han är, tappar greppet om tillvaron igen.

– I det stora hela var det viktigaste för mig hur bra jag mådde mentalt. Fysiskt var det en utmaning, men psykiskt var jag på en bra plats. Jag var glad och närvarande. Det är väl det som är den största lärdomen för mig genom hela den här grejen. Ju mer jag var i nuet – tänkte på dagen och inte på vad som togs ifrån mig eller vad som skulle hända sedan, utan bara vara här och nu – desto bättre mådde jag. Det är väl det man försöker ha med sig när man går framåt. Man pratar ofta om att leva i nuet, men det är svårt att göra i praktiken. Det är så jag försöker leva mitt liv i dag.

Bara någon vecka innan vi ses i Göteborg har dokumentären Open Heart haft premiär på Tribeca Film Festival i New York, filmfestivalen som Robert De Niro startade för att få fart på ekonomin och kulturlivet på nedre Manhattan efter 9/11-attackerna. Henke, som bor i Tribeca, kunde promenera till filmpremiären. Open Heart är en intim skildring av Henkes resa genom hjärtproblematiken, där tittaren bland annat får följa med på läkarbesöket där han och Therese får beskedet att Henke måste avsluta hockeykarriären om han vill överleva. Första gången Henke såg filmen i sin helhet var tillsammans med tvillingbrorsan Joel i lägenheten i Tribeca.

– Det var tufft att se allting utifrån.

Hjärtoperationen var förresten inte första gången Henke var en hårsmån från döden. Under en match med New York Rangers fick han en gång ett skott på halsen som nästan drog av ett blodkärl till hjärnan. Han spelade klart matchen, och spelade ytterligare en match efter det, utan att veta att blodkärlet hängde som ett löst hårstrå. Efter känningar i nacken gick han till läkaren som skannade honom och snabbt kunde konstatera att han inte fick spela på två månader, minst.

– Hade jag fått ett slag till hade jag fått en hjärnblödning direkt. Det var så extremt nära, säger Henke och skakar bekymrat på huvudet.

När beslutet var fattat och nyheten om att King Henrik abdikerade rullade ut i världsmedia byttes huvudpersonens ilska och sorg mot stolthet och tacksamhet. Henrik Lundqvist firades med en storslagen ceremoni på ett fullsatt Madison Square Garden som gästades av bland andra vännen och tennisikonen John McEnroe – som Henke har rockbandet The Noise Upstairs tillsammans med – som lämnade över en svensk Hagströmgitarr, specialmålad av David Gunnarsson som målat masker åt stora delar av målvaktseliten i NHL. In kom även Rangers materialare som presenterade en tavla med puckar från alla de matcher som Henke höll nollan i (64 i grundserie, tio i slutspel). Fansen på läktarna mässade ”HEN-RIK” om och om igen och var alla klädda i Henkes kleinblå nummer 30-tröja när de tackade av den målvakt som varit en del av inredningen på Madison Square Garden de senaste 15 åren. På isen satt en tårfylld Henrik omgiven av hustrun Therese, döttrarna Charlise och Juli, brorsan Joel, storasystern Gabriella, föräldrarna Peter och Eva och en rad tunga Rangersprofiler. Ceremonin avslutades med att Henkes tröja hissades upp i taket på hemmaarenan, som ett bevis på svenskens oefterhärmlighet och betydelse för organisationen New York Rangers. ”The king is gone but he’s not forgotten”, som Neil Young sjöng.

– Att se min tröja hissas upp i taket var nog det starkaste ögonblicket under hela min karriär. Just för att jag fick dela stunden med så många människor. Alla mina vänner och familj var där samtidigt, vilket aldrig hände under hockeykarriären när alla hade fullt upp. Det var så stort att få ha alla på plats. Det är så mycket känslor. Du är glad, stolt, tacksam. Du tänker på alla år du spelat. Hur mycket hockeyn har betytt för dig. Du tänker på alla som har stöttat dig. Nästan alla satt där. Familjen och vännerna. Det finns fantastiska minnen under olika matcher och slutspel, men det här var så starkt känslomässigt.

Mitt i all glädje och tacksamhet händer det dock fortfarande att det stora vemodet rullar in.

– Jag saknar att spela, så är det. Det finns ett vemod och det finns en sorg. Jag försöker att se framåt i stället för att hänga kvar i det som var, men jag blickar tillbaka mer än vad jag gjorde förr. När jag ser killarna spela är det klart att jag blir påmind om allt. När man ser hur mycket det betyder för dem och hur mycket det betydde för en själv. Framför allt nu under slutspelen saknar jag att hoppa ner på isen. Men jag får ändå vara kvar i lokalerna och känna stämningen. Jag vill hålla en viss kontakt med sporten utan att för den sakens skull bli tränare. Det här har varit mitt liv sedan jag var sju år och sedan är det plötsligt inte det längre. Det är svårt att jämföra den känslan med något annat yrke. Men alla idrottare går igenom detta. Förr eller senare tar det slut.

Tidigare i juni exploderade en annan supernova på den svenska idrottshimlen när Zlatan tillkännagav slutet på sin episka fotbollskarriär inför ett slutsålt San Siro i Milano. En era med start vid millennieskiftet börjar lida mot sitt slut. Märkligt nog har Zlatans och Henkes vägar aldrig korsats. Två av de mest profilerade svenska idrottsmännen, födda med bara några månaders mellanrum, som har dominerat de största sportligorna i världen under 20 års tid.

– Aldrig. Varför vet jag inte, men det har inte blivit så, säger Henrik.

Har du några råd att ge till Zlatan som nybliven pensionär?

– Vad man inser, framför allt när man håller på med lagidrott, är hur viktigt det är att ha en god grupp runt omkring sig. Det är något man saknar och uppskattar när man går vidare i livet. De man jobbar med betyder otroligt mycket, oavsett vad man gör. I slutändan handlar det om människorna. Om man har ett bra gäng runt sig kan man göra vad som helst.  Det blir ganska tydligt när man går ifrån sporten och gör andra saker, hur mycket man uppskattar bra konstellationer.  

Så hur kanaliserar man all den energin, kämpaglöden och adrenalinjakten som man fick utlopp för på daglig basis i NHL med ständiga matcher, stenhård mediebevakning och skrikande fans? Efter hjärtoperationen får Henke inte ens höja pulsen med risk för komplikationer. Från att ha presterat på den absoluta världstoppen får han varken gå till gymmet eller sticka ut och springa.

– Sanningen är att jag inte får utlopp för det alls. Under två år har jag inte kunnat träna över huvud taget. Jag har fortfarande problem med inflammationen runt hjärtat. Förut handlade livet om att tävla och vinna, men det gör det inte längre. Mitt mål är inte att försöka ersätta det. Målet är min egen lycka. Mitt liv handlar om att vara glad. Att hitta lycka i de saker jag gör och få vara med människor jag tycker om. Jag måste inte hitta något som triggar de där kickarna. Jag försöker bara gå in i en ny fas i mitt liv.  

Henrik blickar ut över Göteborg från hotellsviten på 18:e våningen. När familjen Lundqvist inte är hemma i New York är det den svenska västkusten som gäller. Familjen rör sig mellan lägenheten i centrala Göteborg och huset i skärgården varje sommar. Senare i veckan bär det av till Lysekil för att se Håkan Hellström vars bandmedlemmar Henrik umgås med privat (och som blir mäkta avundsjuka när Henke går på Springsteenkonserter med gamla Beatlesmedlemmar). Det var i Göteborg som Henrik byggde upp sitt liv innan han bytte Frölunda mot New York Rangers i början av 2000-talet. Det är här han känner sig hemma i Sverige, även om pappa Peter (som kommer från Göteborg) och mamma Eva (från Stockholm) bor i Båstad sedan början av 90-talet, då Henriks och Joels syster Gabriella kom in på stadens tennisgymnasium.

Men även om kärleken till Göteborg är stark som bohusgranit råder det inga tvivel om att Henke och tjejerna kommer att bli kvar i New York.

– Förut var det hockeyn som styrde var vi bodde. Nu är det barnens skola, säger Henrik. 

Båda döttrarna är födda i New York, och även om de tillbringar hela somrarna med släkten i Sverige är Henrik noga med att slå vakt om barnens svenska identitet.

– De pratar svenska, men leker på engelska, vilket väl säger någonting. Jag är framför allt på den minsta om att hon måste vässa svenskan.

Henrik Lundqvists sobra och stoiska fasad gör att företag bildar långa köer för att samarbeta med honom. Han sällar sig till en liten exklusiv gentlemannaskara med David Beckham och Roger Federer som klockvarumärken, biltillverkare och mjällschampoföretag betalar dyra pengar för att synas tillsammans med.

– Förut handlade allt om att vinna. Nu handlar det mer om att inspireras, menar Henrik.

Henkes senaste projekt är parfymsatsningen HL Perfumes Next Chapter i samarbete med svenska livsstilsvarumärket Morgan Madison. Lundqvist är varken den första eller sista idrottsmannen med en egen parfym, ta bara Rafael Nadal, Cristiano Ronaldo eller för den delen Zlatan. Premiärkollektionen består av två fräscha och maskulina dofter, den ena en sportig citrushistoria och den andra en mer elegant kvällsdoft. Produkterna är så kallade nischparfymer där fokus ligger på naturliga ingredienser med hög koncentration av parfymolja. Nischparfymen är även skiktad i olika lager vilket gör att doften utvecklar sig på huden under tiden man bär den.

För att understryka namnet Next Chapter, en referens till Henkes citat ”ett nytt kapitel i min historia” från presskonferensen på Scandinavium, kommer parfymen i en låda som liknar en coffee table-bok. Kungen vänder blad. Själva parfymflaskorna är gjorda av anrika glasbruket Orrefors.

– Att lansera en egen parfym är något jag har funderat på genom åren. Det har funnits där i bakhuvudet. Så när Morgan Madison hörde av sig för två år sedan kollade jag upp dem och fick direkt en bra känsla för varumärket. För första gången kände jag att jag hade mer tid att engagera mig i nya projekt.

Hur delaktig har du varit i processen?

– Jag har varit med hela vägen. De har skickat prover till mig i New York och jag har valt ut de toner jag gillar. Det har varit en lång, noggrann urvalsprocess. Redan från början var vi överens om att vi ville skapa något av hög kvalitet. När vi fick med oss Orrefors med sin långa glashistoria att designa flaskan kändes det som om bitarna började falla på plats. Det här är nischparfymer med högre koncentrerad olja som håller längre. Det är inte bara en parfym du sprutar på och som sedan försvinner. Den får en mer personlig doft efter några timmar, ju längre du använder den.

Ett annat av Henkes nya uppdrag är som ambassadör för Madison Square Garden, arenan på Sjunde Avenyn som varit hans hem sedan 2005. Uppdraget är något av ett drömjobb för en musik- och sportfantast, där han får medverka i allt från Taylor Swift-konserter till NBA-matcher med olika arbetsuppgifter.

– Varje gång jag kliver in på Madison Square Garden känns det som att komma hem. Att få representera arenan känns oerhört hedrande.

Henke har upplevt några av sina starkaste konsertminnen på ”The Garden”och har genom sin nya ambassadörsroll fått tillfälle att upptäcka nya favoritartister.

– Harry Styles körde 15 kvällar på arenan under en månad, det var helt hysteriskt. Det kändes som att se Elvis. Alla bara skrek. Det var en kul upplevelse. 

Sedan nästan 20 år arrangerar Henke och brorsan Joel även en hockeyskola för ungdomar under tre veckor varje sommarlov på Öckerö i Göteborgs skärgård.

– Det drar i gång om någon vecka. Det är lika kul som alltid, och varken jag eller brorsan har några planer på att sluta. Att få se barnens glädje är oslagbart.

För första gången har Henke annat i huvudet än den senaste Rangersmatchen och kan vara en mer närvarande familjefar med mer tid över att skjutsa döttrarna till skolan och gymnastiken.

– Den största skillnaden är tiden. I dag lever jag mycket friare, jag kan planera resor och tillbringa helger med familj och vänner. Jag är mycket mer spontan. Somrarna i Göteborg har alltid varit fantastiska, men jag har ändå behövt träna hela tiden för sedan var det träningsläger i september och därefter körde man på fram till maj. Under de 15 år jag spelade därborta var det inte jättemånga breaks. Under julen fick man två dagar ledigt och då hann man aldrig åka hem till Sverige. Så den största skillnaden efter min retirement skulle jag säga är hur jag kan prioritera min tid. Jag tillbringar väldigt mycket tid hemma nu. Jag kan sitta inne en hel dag och spela gitarr. Det har tagit ett tag att vänja sig, men nu älskar jag det och nu har jag dessutom en mängd olika uppdrag att sysselsätta mig med.

Hur gör du för att hålla formen när du inte tränar?

– Jag äter mindre. Förut åt jag ett lass pasta inför varje match, men nu får jag tänka helt annorlunda.

Så trots att hockeykarriären är lagd på is är Henrik Lundqvists vardag lika späckad som alltid. I dagarna har han som åttonde svensk någonsin blivit invald i Hockey Hall of Fame. För att få utmärkelsen krävs det, förutom legendariska meriter, att minst tre år har passerat efter att karriären avslutats – och Henke blev invald så fort vänteperioden var över.

– Det kändes som med tröjan i taket på Madison Square Garden – jag är stolt och tacksam. Det är väl ett kvitto på att man har åstadkommit någonting. När jag tittar tillbaka hade jag velat göra mer, men jag förberedde mig alltid till punkt och pricka och gav allt jag hade. Jag måste vara stolt över det. Jag ser fram emot att gå på ceremonin med familjen i november.

Han gör sällskap med bland andra Peter Forsberg, Nicklas Lidström, Mats Sundin och husguden Börje Salming som gick bort i sviterna av ALS i vintras.

– Jag kände inte Börje så väl. Jag träffade honom några gånger och han var alltid supersnäll och reko. Han var en av de första hockeyspelarna jag såg upp till när jag började följa honom och Tre Kronor på tv i slutet av 80-talet. Det fanns så mycket mystik runt Börje. Han är fortfarande otroligt stor i NHL. Han har enorm respekt och symboliserar det hårda.

Börje Salming fick ikonstatus i Toronto. Henrik Lundqvist blev King Henrik med hela New York. Vad det var som fick New York-borna att ta just honom till sina hjärtan vet han inte.

– Mycket i livet handlar om tajming. Det hade gått tungt för Rangers i många år. Det var ett nytt lag och ganska låga förväntningar på hela laget. Plötsligt började det gå bra, och det var under mitt första år. Publiken hade längtat efter framgång. Jag älskade att spela i New York och att vara en del av stan, och jag tror att de kände det också. Jag var ingen som bara försökte passa in, utan jag ville verkligen vara där. Det kändes hemma.

Med sin tröja upphissad i taket på världens mest kända arena, Madison Square Garden i New York, och sitt ansikte förevigat i Hockey Hall of Fame kommer Henrik Lundqvist alltid att vara ett av ishockeyvärldens största namn. I det mänskliga schackspel som är hockey förblir Henke kung. Alla gillar en bra framgångssaga.

Intervju: Rasmus Blom
Foto: Andreas Johansson/Agent Bauer
Styling: Natalie Olenheim/Rockson
Grooming: Martina Dahlqvist/Mikas Looks