Henrik Schyffert: ”Absurt att vi ska ha det så mysigt jämt”

Henrik Schyffert spelar en konflikträdd narkosläkare i Felix Herngrens nya serie "Sjölyckan" på TV4. Han har dessutom fyllt 50 år, köpt en Tesla och står för den antiklimax-artade avslutningen på tv-serien "Köttets Lustar."

Magnus Kvandal  |  Publicerad 2018-04-06 13:50  |  Lästid: 3 minuter

Han är Sveriges meste ironiker och en av våra mest omtyckta komiker. Turnén med den kritikerrosade standupshowen ”Var inte rädda” fortsätter ända in i maj, och nu är Henrik Schyffert aktuell i rollen som den konflikträdda narkosläkaren Thomas Kling i Felix Herngrens nya humorserie ”Sjölyckan”, som har premiär på TV4 i kväll klockan 21:30.

Bakom serien står en välmeriterad ensemble, och många känns igen från ”Solsidan”. Skådespelare som Hans Mosesson, Malin Cederbladh, Gustaf Hammarsten och Shima Niavarani regisseras av Felix Herngren och Emma Bucht.

Handlingen i serien kretsar kring Kling-familjen, och vad som händer när tre generationer ska samsas i en sommarstuga i skärgården en hel sommar. Maskerna spricker, och det blir inte alls så mysigt som det var tänkt.


Är det här något du känner igen dig i själv?
– Det finns ju ett absurt krav i Sverige på att vi ska ha det så mysigt jämt. Men i de här lägena kommer det rätta jaget alltid fram till slut. Det är en rolig grej med serien.

Du fyllde 50 år i februari. Hur kändes det?
– Det var ganska jobbigt att gå igenom det där, faktiskt. Det är lätt när man ser ut som Fredrik Lindström, men det är svårare att gå omkring med The Orb-tröjor i 50-årsåldern som jag gör. Jag var ju ungdomlig i ungdomsåren och får räkningen nu.

Du har hunnit med väldigt mycket på de här 50 åren. Vilka är höjdpunkterna i karriären, hittills?
– Jag hörde Johnny Cash-låten "Like a Soldier" på radion här om dagen och tänkte att det där är exakt jag. Den handlar om en man som kommer ut ur kriget i ett virrvarr av suddiga minnesbilder och undrar vad som händer.

Så du minns inte, menar du?
– Jag fick ett mail i dag från en kille som ska skriva en bok om Metallica, och sa att jag hade hängt backstage med James Hetfield när de spelade i Globen 1996. Men jag kommer inte ihåg det. Mitt liv mellan 1987 och 1999 är som en stor bilkrasch.


Ångrar du något då?
– Jag ångrar jättemycket. Det här med "Non, je ne regrette rien" tror jag inte på. Men det går samtidigt inte att göra något åt det.

Du tränar rätt hårt. Har det något med åldern att göra?
– Ja, det är klart det hänger ihop. Det är en komplicerad spindelväv av ångest, självbevarelsedrift, bekräftelsebehov och förnekelse.

Vad mörkt det här blev, helt plötsligt…
– Haha ja, sån är jag. Man ska inte ringa komiker om man vill ha roliga svar. 

Din nya Tesla, är den också ett sätt att kompensera för åldern?
– Nej, inte direkt. Men det är väl så gubbar gör när de blir gamla – köper bilar som spelar musik när man trycker på fjärrkontrollen. Och någon måste ju våga investera i onödigt dyra elektriska grejer om det ska bli någon förändring. Någon måste våga hoppa först.


Det var flera som blev sura på dig och kallade dig hycklare efter det sista avsnittet av "Köttets lustar", när du fortsatte äta kött trots att du inte kunde skjuta grisarna Vickan och Madde. Kan du förstå vad de menar?
– Det är inte svartvitt det där. Det blir bäst för alla om man hamnar någonstans i mitten, men det är svårt att göra i den här kvällstidningsskitvärlden. Det är så polariserat, det ska antingen vara bu eller bä.

Hur går det med köttätandet då?
– Det går bra, jag håller mig till mina 75 gram om dagen. Det är lika mycket som förut ungefär, men varannan dag. Jag äter aldrig kött på restaurang, bara hemma om jag inte orkar laga något annat. 

Du turnerar med "Var inte rädda" fram till den 12 maj. Vad händer efter det?
– Jättebra fråga. Efter den 15 maj har jag ingenting planerat. Jag hoppas att någon ringer.

Dela på Facebook
Tweeta