”I framtiden kommer vi tvingas att byta karriärer”

Lyssnar på Fredrik Virtanen i Söndagsintervjun i P1. Den före detta Aftonbladetkrönikören känner en massa saker, men framför allt oroar han sig över hur han ska kunna försörja sin familj. Metoo-stöket innebär att inga mediebolag längre vågar anlita honom – kanske temporärt, kanske för alltid. Och, som han utrycker det, ”att skriva är ju det enda jag kan”. Hans situation är förstås unik. Men grundproblematiken är något som berör de flesta.

I det 21:a århundradet behöver vi nämligen kunna återuppfinna oss själva. Eftersom den tekniska utvecklingen och artificiella intelligensen accelererar i ett tempo vi inte kan hänga med i – redan idag finns tidningar som ersatt journalister med robotar som skriver blixtsnabbt och dessutom aldrig sitter och gaggar på brunpubar, blir bakfulla och försover sig – gäller det att kunna skifta riktning.

Guldklockor för lång och trogen tjänst är lika daterat som faxen. I framtiden kommer vi tvingas byta karriär. För 20-åringar är det inga problem, med deras fräscha och receptiva hjärnceller. För en 40-plussare är det knepigare. Bortsett från att inlärningsförmågan är klenare, saknar man dessutom ungdomarnas naiva det löser sig-attityd. Det krävs en viss mental flexibilitet för att inte drabbas av panik när livet tvingar en att starta om.

När ens arbete inte längre efterfrågas, kan man välja mellan att kravla in under en sten och dö eller att ta ett djupt andetag och göra något nytt. Steve Jobs höll ett legendariskt tal till avgångstudenterna på Stanforduniversitetet. Det handlade bland annat om hur han som 30-åring kastades ut från Apple, tio år efter att han och polaren Steve Wozniak startat bolaget i föräldrarnas garage. ”Allt jag fokuserat på under mitt vuxna liv rycktes plötsligt bort, och det var knäckande”, förklarade han. Men Jobs bet ihop och startade företaget Pixar, som revolutionerade filmvärlden med sin datoranimeringsteknik. Sen startade han företaget Next.

När Apple så småningom köpte upp Next, återvände Jobs till moderskeppet och under sin andra sejour förvandlade han Apple till planetens mest framgångsrika bolag. ”Förmodligen hade inget av detta hänt om jag inte hade fått sparken från Apple”, förklarade han i sitt tal. ”Medicinen var fruktansvärt otäck, men jag antar att patienten behövde den. Ibland slår livet en i huvudet med en tegelsten, och då gäller det att inte tappa tron.”

"Helst vill jag vara popstjärna, men jag skulle även nöja mig med att bli någon slags hotellbarsunderhållare."

Jag har min egen mentala förberedelse för det ögonblick då mediebranschen inte längre behöver mig. Kväll efter kväll sitter jag i vårt lilla gästrum, dubbelvikt över ett elpiano. Blicken ömsom riktad mot en iPad, ömsom mot tangentbordet. Med hjälp av Youtube-tutorials försöker jag lära mig att spela piano. Jag gör små, små framsteg varje dag. Visst, det är mest för nöjets skull, men någonstans i bakhuvudet lurar även drömmen om en andra karriär.

Helst skulle jag bli popstjärna, men jag skulle även nöja mig med att bli någon slags hotellbarsunderhållare. Ni kan sorten. Sliten vit smokingkavaj och en rejäl jordgubbsnäsa efter alla tusentals whiskypinnar. Sitter bakom flygeln och klinkar fram evergreens för några livströtta knivförsäljare som då och då önskar en Cornelis-låt. Det är inget dåligt liv. Och snart är jag redo för det.