Ikea-möbler och furufynd: 11 designklassiker som du inte visste att du borde vara på jakt efter

Vägen till nästa designklassiker är lång och snårig. Och danska trästolar i all ära, men är man inte lite trött på många av klassikerna som skymtar förbi vart man än vänder sig? King guidar därför till ditt nästa designfynd – via sportstugemöbler i furu och Ikea-klipp.

PK11, Poul Kjærholm

Karmstolen PK11 är en av Poul Kjærholms mest komplexa skapelser. Det är ett slags extremt väl-ritat Frankensteins monster, både mjuk och hård, med lädersits, armstöd i ask och en ställning i rostfritt stål. Som ung studerade Kjærholm till snickare, och hans minimalistiska formspråk vilade på enkla fundament. Under sina år som formgivare föredrog han material som stål, glas och läder. Stolen erbjuds fortfarande endast med lädersits, helt enkelt för att man ända sedan lanseringen vid slutet av 50-talet var tvärsäker på att stolen skulle hålla över tid. Stolen tillverkas i dag av Fritz Hansen, men den omtänksamma designen och de högkvalitativa materialen gör att en begagnad variant är det bästa köpet – om inte annat av estetiska skäl. 

Etcetera, Jan Ekselius

Jan Ekselius kämpade med sitt examensprojekt vid Royal College of Art i London i slutet av 60-talet när han fick hjälp på traven av – Volvo. Bilföretagets nyuppfunna svankstöd visade sig vara just precis det som den nybakade formgivaren behövde till sin stol Etcetera. Den vågiga fåtöljen är en av tre stolar från Sverige med i boken 1000 Chairs, som samlar de bästa sittdonen från de senaste tvåhundra åren, och har varit hett eftertraktad på andrahandsmarknaden sedan dess födelse 1970. För ett par år sedan introducerades stolen på nytt tillsammans med Artilleriet. 

Triva, Stig Lindberg

1936 klev en 20-årig Stig Lindberg in på Gustavsbergs porslinsfabrik. Fabriken gick dåligt, men Lindberg var självsäker. ”Om ni anställer mig så ska jag se till att det blir jobb på fabriken”, menade han. Lindberg kom att bli legendarisk för sitt porslin och blev också senare konstnärlig ledare för Gustavsberg vid två perioder. Utöver det illustrerade han bland annat Lennart Helsings barnböcker om Krakel Spektakel. När han arbetade med badkarsemalj en dag på 40-talet insåg han att det gick att arbeta konstnärligt med materialet. Lindberg fick fram en färgpalett på upp till sju tusen nyanser och tog tillsammans med NK fram en rad bord som lika gärna kunnat hängas på väggen. Varför man nu skulle vilja det.

Bibliothéque, Charlotte Perriand

Den franska arkitekten och formgivaren Charlotte Perriand fick länge stå i skuggan av några av arkitekturhistoriens mest inflytelserika namn. Under slutet av 20-talet ritade hon några av designhistoriens mest klassiska stolar tillsammans med Le Corbusier och Pierre Jeanneret. Hon beskrev arbetet som att de var som tre fingrar på samma hand (men vilken trefingrad hand!). Efter ett decennium lämnade hon för att arbeta med den legendariske arkitekten och formgivaren Jean Prouvé. Men Perriands karriär står helt på egna ben: Hennes ikoniska möbler bygger på ett skarpt intellekt och teoretiskt kunnande, hon funderade kring kompakt förvaring långt innan Kamprad och ritade allt från hela skidresorter till teträdgårdar. 

Snäckorna, Barbro Nilsson

Om du alltid har drömt om att få gå omkring och stampa på ett konstverk, se hit. Barbro Nilsson började göra stora gobelänger av verk från konstnärer som Sven Erixson på 20- och 30-talet men kom att skapa egna konstverk som konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävateljé ända in på 70-talet. 1943 tog hon fram mattan Snäckorna som i dag återfinns på Nationalmuseum i Stockholm. Det är en av hennes mest vävda mattor, och den gav upphov till en ny typ av vävteknik i Måås-Fjetterströms vävateljé. 

Fantasma, Tobia och Afra Scarpa

Det italienska paret Tobia och Afra Scarpa studerade båda på Instituto Universitario di Architettura i Venedig och har sedan 60-talets början tagit fram soffor, fåtöljer och stolar åt företag som Cassina, B&B Italia och Flos. Tanken har varit att lyfta fram formgivning som en yrkesutövning där en regelbok ska vara strängt förbjuden. Ett gott exempel på det är 60-talslampan Fantasma för Flos. Den hartsliknande ytan ska ge intrycket av en kokong med en perfekt dimmad upplevelse. Eller, ja, snarare så ska lampan enligt paret Scarpa likna en vålnad insvept i ett lakan, eller en person eller djur som försöker kravla sig ur sitt eget skinn. Mysbelysning helt utan mys, således. 

Cameleonda, Mario Bellini

När Mario Bellini inte gjorde soffor som får en att känna sig som om man sugits in i en av de sämre Bond-filmerna från 70-talet (vilket är en komplimang!) så ritade han bilar, skrivmaskiner och kontorsmöbler. Den italienska arkitekten inledde sin karriär i början av 60-talet och rörde sig över vidsträckta fält. Camaleonda är kanske hans mästerverk, en sammanslagning av de italienska orden för kameleont och våg. Soffan är ett byggbart system som du flyttar runt med hjälp av hakar och öglor, ett slags kostsamt och bulligt Tetris. Camaleonda-soffan återlanserades av B&B Italia häromåret men hittas också ofta på auktionssajter. 

Keramik, Carl-Harry Stålhane

Liksom med det mesta annat i livet så handlar projektet keramiksamlande om att hitta vad du själv gillar. Är du inte ett fan av de senaste årens naiva och lekfulla vaser så kanske strama teserviser från Japan är något för dig. King slår ett slag för svenska keramikern Carl-Harry Stålhane som rörde sig mellan genrer och föremål med lätt hand och tungt sinne. Jazz och Picasso under 50-talet, eldigt spanskt lite senare och ytterligare lite senare poetisk keramik med asiatiska influenser. Dessförinnan hade han målat under Isaac Grünewald, och fått konstnären att utbrista att ”Stålhane målar Grünewald tamigfan bättre än vad jag gör”. Stålhane är en av flera svenska keramiker som det är lätt att fastna för – och börja samla! – med tanke på hans mångsidiga uttryck och varierande prisskala. 

Utö, Axel Einar Hjort

Furu har länge varit i bästa fall bortglömt, i värsta fall bespottat. Men de senaste åren har de hånade möblerna från 80-talets gillestugor gjort comeback. Ordentligt. Allra mest eftertraktade är furumöblerna från Axel Einar Hjorth som går för rakt av hutlösa priser på auktioner världen över. Hjorth fungerade som chefsarkitekt på NK på 30-talet och ritade serien Utö som sportstugemöbler. Länge bortglömda i historiebeskrivningen så ses Hjorts furumöbler i dag som banbrytande och radikala föregångare till exempelvis Charlotte Perriand. 

Vilbert, Verner Panton

De senaste åren har Ikea tagit steget in i finrummet. På auktionssajter världen runt kan Karin Mobrings karmstolar och kurviga 70-talssoffor från Gillis Lundgren klubbas för allt annat än småländska summor. Men det är inte bara 70-talsklassiker som är eftertraktade. 90-talet har liksom i modebranschen gjort comeback i inredningsvärlden sedan några år tillbaka. En hett eftertraktad dyrgrip är därför någon av Verner Pantons postmoderna mdf-stolar som ritades i början av 90-talet. Stolarna gjordes bara i några tusen exemplar och är ett perfekt exempel på danskens lekfulla design. 

Ivory, Ettore Sottsass

Ettore Sottsass har kallats för gudfadern av italiensk coolness. Har du spenderat någon tid på Instagram på sistone så har du säkert sett hans rosa Ultrafragola-spegel skymta förbi, men hans karriär är mer mångfacetterad än så. Den karismatiske formgivarens vänkrets inkluderade namn som Kerouac, Dylan och Picasso. Sotsass startade den legendariska Memphisgruppen på 80-talet (döpt efter Dylans låt från Blonde on Blonde) med målet att skapa debatt kring formgivning. Gruppens leksaksbutiksfärgade design var ofta mer av konstverk än rena produkter och samlades av exempelvis David Bowie och Karl Lagerfeld.