Ikonen: Enzo Ferrari – den italienska sportbilens gudfader

Enzo Ferraris väg var kantad av blod, adrenalin och svarta solglasögon. King hyllar den italienske biltitanen vars högoktaniga liv snart ska bli Hollywoodfilm.

Rasmus Blom | Foto: Getty Images  |  Publicerad 2023-03-24 10:12  |  Lästid: 6 minuter

Snöstormen som härjade i den norditalienska staden Modena den 18 februari 1898 gjorde att Alfredo och Adalgisa Ferrari fick vänta i två dagar innan de kunde registrera födseln av sin andra son Enzo.

90 år senare dröjde beskedet om Enzo Ferraris död i två dagar. Det var Enzos sista önskan för att kompensera för den sena födelseattesten.

Däremellan pågick ett liv i rasande hastighet som upphävde naturlagar. Ferrari etsade in sitt namn i historien och blev synonym med den röda sportbilen med den stegrande hästen.

Den italienska sportbilens gudfader.

Hans förkärlek för snabba bilar kickstartade i tioårsåldern när hans pappa Alfredo tog med sig honom och storebror Alfredo Jr till en Grand Prix-tävling i Bologna. Enzo beskrev senare loppet som livsavgörande och började drömma om ett liv på racingbanan. En annan klart livsomvälvande händelse ägde rum några år senare, när han förlorade sin far och bror med några månaders mellanrum i ett omfattande influensautbrott. Året därpå, 1917, skickades Enzo in i armén för att strida för Italiens alptrupper under första världskriget. Hans militära karriär fick ett abrupt slut när han själv insjuknade i spanska sjukan, en pandemi i kölvattnet av första världskriget som skördade fler människoliv än antalet stupade under kriget, som han med nöd och näppe överlevde. 

Det var på 20-talet, för goda hundra år sedan, som Enzo Ferrari inledde sin bana som racerförare. Efter några amatörtävlingar gjorde han en elitsatsning och blev värvad till Alfa Romeos prestigestall. Där tävlade han bland annat mot legendariska racerförare som Tazio Nuvolari (typ 30-talets Michael Schumacher) och Antonio Ascari (pappa till världsmästaren Alberto Ascari). Enzo var en begåvad racerförare som brände igenom 41 Grand Prix-lopp bakom ratten, men han blev med tiden allt mer intresserad av andra mekanismer bakom motorsporten. Han lockades av tanken att själv bygga motorer, designa bilar och leda stall. Beslutet att sadla om blev inte svårare när racerförarna Ugo Sivocci och nämnde Antonio Ascari körde ihjäl sig, något som tog Enzo hårt.

Enzo Ferrari gasade sig genom livet.

1923 gifte sig Enzo Ferrari med Laura Garello som skulle bli hans officiella livskamrat i 55 år fram till hustruns bortgång. Märk väl: officiella. Paret höll fortet utåt, men Enzo skulle inte vara en italiensk företagsledare värd namnet badande i världsberömmelse och pengar om han inte hade älskarinnor vid sidan. I äktenskapet med Laura fick han sonen Dino och med älskarinnan Lina fick han i hemlighet sonen Piero. Den senare erkändes inte officiellt som Enzos son förrän Laura gick bort 1978, men i dag är Piero vice ordförande i Ferrari och äger tio procent av bolaget, vilket gör honom till mångmiljardär. Varför inte den äldste sonen Dino gick samma öde till mötes återkommer vi till.

Enzo Ferrari startade stallet Scuderia Ferrari som en racingdivision för Alfa Romeo, men när den milanesiska biltillverkaren drabbades av ekonomiska problem gick parterna skilda vägar. Under åren i bilbranschen hade Enzo blivit en hyfsad ingenjör, och för att försörja sitt racingteam började han snart tillverka egna bilar. Han märkte sina bilar med samma lyckobringande emblem som syntes på den italienske krigshjälten Francesco Baraccas stridsflygplan under första världskriget: Cavallino Rampante, den stegrande hästen. Enzo kommenterade själv logotypen så här:

– Jag träffade krigshjältens föräldrar, som sa: ”Ferrari, sätt vår sons stegrande häst på dina bilar. Det kommer att ge dig tur.” Hästen var, och är fortfarande, svart, och jag la till den kanariegula bakgrunden som är min hemstad Modenas färg.

Den stegrande hästen, Cavallino Rampante på italienska, är en av världens mest kända logotyper.

Så var ett av världens mest ikoniska bilföretag i rullning. Ferrari producerade lyxiga supersportbilar som skrek framgång och som gjorde succé både på och utanför racingbanan.

– Alla drömmer om en Ferrari, det var hela idén från början, sa Enzo.

Under 2023 ska Enzo Ferraris liv gå upp på vita duken. Det är Heat-regissören Michael Mann som filmatiserar författaren Brock Yates biografi Enzo Ferrari – The Man, The Cars, The Races, The Machine från 1991 med Adam Driver i rollen som bilmogulen.

Michael Manns planer på en Ferrari-film började redan år 2000. Först med Christian Bale och sedan med Hugh Jackman påtänkt för huvudrollen. I ett skede skulle svenska Noomi Rapace spela hustrun Laura, men rollen gick i stället till Penélope Cruz. När filmen, som kort och gott heter Ferrari, har premiär är inte spikat, men troligtvis under andra halvan av 2023. Senast Enzo Ferrari porträtterades på film var i Ford v Ferrari från 2019 och i Lamborghini – The Man behind the Legend som kom 2022.

Handlingen i den nya filmen är förlagd till sommaren 1957 under en stormig period i Ferraris liv när både hans företag och äktenskap står på ruinens brant. Enzo förbereder sig inför den viktiga racingtävlingen Mille Miglia som ska komma att sluta i katastrof när en Ferrari 335 S kraschar in i publiken i 250 km/h och dödar, förutom förste- och andreföraren i bilen, nio åskådare varav fem barn. Enzo Ferrari och däcktillverkaren Englebert åtalades för mord i en lång, utdragen rättsprocess som pågick ända fram till 1961 då den slutligen lades ner. 

Ferrarigrundarens liv ska bli Hollywoodfilm i regi av Michael Mann.

Mellan 1955 och 1971 dog åtta racerförare när de körde Ferrari, och även om dödstalet inte stack ut nämnvärt i racingvärlden skrev den vatikanska tidningen L’Osservatore Romano att Enzo Ferrari var som den romerska guden Saturnus som åt upp sin egna söner.

Av hänsyn till alla motorstjärnor som riskerade livet för Ferraris stall hävdade Enzo alltid att föraren var lika viktig som bilen när det gällde att vinna ett lopp. Men privat ska han ha sagt att ”bilen ligger bakom all framgång”, enligt mångårige vännen och kollegan Carlo Benzi.

Enzo Ferrari var känd för sin starka personlighet och hårda ledarstil. Han är kanske den mest kände italienske industrialisten tillsammans med Gianni Agnelli, Fiatgrundaren som köpte Ferrari 1969. Ferrari kallades Il Commendatore (Befälhavaren) eller Il Drake (Draken) och på senare år Il Grande Vecchio (Den store gamle mannen), medan Agnelli gick under namnet L’Avvochato (Advokaten). Förutom den uppenbara makten – Gianni Agnellis affärsimperium utgjorde fyra procent av Italiens samlade BNP – blev de båda bilmagnaterna vida omtalade för sin oklanderliga och banbrytande stil. Agnelli hade uppknäppta buttondownkragar och bar gärna klockan över skjortmanschetten och robusta mockakängor till kostym – en medvetet slarvig elegans känd som sprezzatura. Ferrari bar även han perfekt skräddarsydda kostymer, men hans utmärkande signum var solglasögonen som alltid vilade på den markerade näsan och som gjorde det svårt för omgivningen att tyda hans humör.

Enzo började bära solglasögon när hans förstfödde son Dino dog i en muskelsjukdom 24 år gammal. En svart skugga som i både bokstavlig och bildlig mening vilade över hans blick.

– Den enda sanna kärleken är en fars kärlek till sin son, sa Enzo Ferrari.

Enzo Ferrari, en man med tusen hästkrafter.

En annan italiensk gigant som Enzo Ferrari delade flera likheter med var operasångaren Luciano Pavarotti. Varken Ferrari eller den berömde tenoren rörde sig gärna utanför den gemensamma hemstaden Modena trots sina internationella karriärer. Här föddes, levde och dog de och ses i dag som stadens stora söner. Ferrari, som själv drömde om en operakarriär i unga år, levde ett tillbakadraget liv och gav sällan intervjuer. Om han lämnade Modena var det för att besöka de italienska stortävlingarna i Monza och Imola (racerbanan Autodromo Enzo e Dino Ferrari i Imola är döpt efter Enzo och hans bortgångne son Dino). Enzo reste i stort sett aldrig utomlands, och under sina 90 år på jorden satte han aldrig sin fot i ett flygplan.

Enzo Ferrari var den italienske arbetarklasspojken som förändrade bilvärlden och skapade ett av tidernas mest kända varumärken på kuppen. Allt efter den egna devisen:

– Om du kan föreställa dig det, så kan du förverkliga det.


Enzo Ferrari – år för år
1898 Föds i Modena i norra Italien. 
1908 Ser som tioåring den italienske racingstjärnan Felice Nazzaro vinna en Grand Prix-tävling och bestämmer sig för att bli racingförare.
1917 Strider i den italienska arméns bergstrupper under första kriget.
1918 Stryker nästan med i spanska sjukan som härjar över hela världen och blir entledigad från armén.
1919 Debuterar som racingförare i en tävling i norditalienska Parma där han slutar på fjärde plats.
1920 Börjar tävla för Alfa Romeo och tar snart hem sin första Grand Prix-seger.
1923 Gifter sig med Laura som han ska komma att leva med livet ut.
1929 Startar det egna stallet Scuderia Ferrari.
1932 Avslutar förarkarriären. Samma år föds sonen Dino.
1945 Får i hemlighet sonen Piero med en älskarinna.
1947 Börjar tillverka bilar under eget namn och startar sitt självbetitlade varumärke.
1949 En Ferraribil vinner sin första stora tävling i Le Mans 24-timmarslopp.
1956 Sonen Dino dör i sjukdom.
1957 En Ferrariförare kraschar in i publiken i Mille Miglia.
1962 Ferraris ledning slutar i protest mot Enzos ledarstil. 
1969 Ferrari säljer 50 procent av företaget till Fiat.
1978 Hans fru och livskamrat Laura dör.
1988 Enzo går bort, 90 år gammal.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-03-24 11:02