Ikonen: Joan Didion – mode, kaos och stilbildande journalistik

Hon festade med rockstjärnor, intervjuade mördare och hade Harrison Ford som snickare. I sin gula sportbil på Highway 1 blev Joan Didion en av USA:s coolaste författare. In i det sista vägrade hon att väja för livets svåraste frågor.

Rasmus Blom | Foto: Getty Images  |  Publicerad 2022-03-18 07:07  |  Lästid: 7 minuter

Startskottet för Joan Didions karriär kan fungera som en lärdom för alla föräldrar där ute. Familjen Didion bodde vanligtvis i soliga Sacramento i norra Kalifornien, men pappa Franks jobb i amerikanska flygvapnet gjorde att familjen flyttade omkring. Det ständiga flyttandet underlättade inte direkt livet för en introvert tjej som Joan, som i stället för att skaffa nya vänner ägnade dagarna åt att skriva i sina anteckningsböcker och läsa Hemingway. Dagen som skulle sätta den berömda snöbollen i rullning var en långtråkig vinterdag när familjen satt insnöad i Colorado, där pappan för tillfället var stationerad. Mamma Eduene kom in till Joan och visade henne en annons i Vogue för den prestigefulla skrivtävlingen Prix de Paris där första pris var ett jobb på modebibelns redaktion i Paris eller New York.

– Det här kan du lätt vinna, sa Joans mamma och övertygade henne att söka.

Joan tog mod till sig, skickade in ett bidrag och vann mycket riktigt. 21 år gammal flyttade hon till New York och började jobba som fast skribent på amerikanska Vogue. 1–0 till Joan Didions mamma.

– Alla filmer, låtar och böcker om New York fick mig att tro att ingenting skulle bli sig likt när jag flyttade dit. Och faktum var att det var helt sant, skrev Joan Didion i essän Goodbye to All That.

Det unga stjärnskottet klättrade i hierarkin på Vogue och blev snart en profilerad redaktör på tidningen, vilket på den tiden innebar enorm makt och status. Men hur livsomvälvande och framgångsrik flytten till New York än var för Joan längtade hon hem till Kalifornien, vilket hon skrev om i debutromanen Run River från 1963 som dröp av nostalgi över den amerikanska västkusten och hemstaden Sacramento.

– Jag tror den sålde i elva exemplar, sa Joan Didion självironiskt i Netflix-dokumentären The Center Will Not Hold från 2017.

Joan Didion var en frontfigur i New Journalism-vågen Hon var även en modeikon som förutom en karriär på Vogue gjorde kampanjer för Gap och Celine. Foto: Getty Images

Hon fick hjälp med boken av Time Magazine-journalisten John Gregory Dunne som hon lärt känna i New Yorks mediekretsar. Vänskapen utvecklades så småningom till Joan Didions livs kärlek, och tillsammans skulle de bli något av ett skrivande kändispar. I samband med att paret gifte sig beslutade de sig för att flytta till Kalifornien, till att börja med i sex månader.

– Det är alltid lätt att se när saker och ting börjar, och svårare att se när de slutar. Jag kan minnas nu, med en klarhet som får nerverna i nacken att dra ihop sig, när New York började för mig, men jag kan inte sätta fingret på när det slutade, skrev Joan Didion.

Året var 1964, Joan Didion var nyss fyllda 30 och den tillfälliga Kalifornien-flytten skulle bli allt annat än tillfällig. Joan och John hyrde ett hus på en klippa i Portuguese Bend i Los Angeles med utsikt över Stilla havet. För att betala hyran skrev de artiklar för tidningar som Saturday Evening Post, Holiday, Life och Esquire. De var varandras mest hängivna läsare, och varje krönika, artikel eller bokmanus passerade alltid den andres kritiska ögon innan den skickades in till redaktören. Kvaliteten på texterna var således skyhög och parets inkomster täckte snart mer än bara hyran, de kunde unna sig dyra restaurangbesök och Joan Didion körde omkring i en ”bananfärgad Corvette Stingray”. 1966 adopterade de dottern Quintana Roo Dunne.

Den trehövdade familjen flyttade till en bedagad lyxvilla på Franklin Avenue i de ruffigare delarna av Hollywood med porrbutiker och ljusskygga typer som grannar. Huset var stort och de hyrde det tillsammans med musiker, skribenter och bohemer. Joan Didion beskrevs av de andra i kollektivet som en tystlåten figur som alltid bar solglasögon inomhus och som levde på en diet bestående av salta mandlar och Coca-Cola.

– Jag var tvungen att ha Coca-Cola i kylen, de skulle vara iskalla. Om någon tog min sista cola ställde jag till med en stor scen, berättade Joan Didion i The Center Will Not Hold.

Hippierörelsen stod i full flower powerblom i 60-talets Kalifornien, och som journalist kom Joan Didion att beskriva den fredsförespråkande, psykedeliska och sexuella revolutionen inifrån. Hon skrev gränsöverskridande artiklar om femåringar som tog LSD och fick hänga med under skivinspelningar med The Doors.

– Jag var galen i The Doors. Varför? De var bad boys!

Joan Didions samhällskritiska texter om Kalifornien på 60-talet samlades i boken Slouching towards Bethlehem år 1968 och anses i dag vara ett standardverk inom det som kallas New Journalism, en stil som beskrivs som personlig och skönlitterär trots att den berättar om verkliga händelser. Precis som In Cold Blood av Truman Capote eller Fear and Loathing in Las Vegas av Hunter S Thompson. Boken gjorde Joan Didion till rockstjärna i journalistvärlden.

Hippieeran slutade i tragedi den 9 augusti 1969 när Charles Mansons mördarsekt bröt sig in hos filmregissören Roman Polanski i Beverly Hills och högg ihjäl hans höggravida hustru Sharon Tate och fyra andra personer. När Joan Didion, som var bekant med Roman Polanski och Sharon Tate, intervjuade Mansonfamiljens Linda Kasabian i fängelset berättade Kasabian att sekten hade varit utanför Didions hus tidigare under kvällen för morden. Artiklarna om Mansonmorden, Svarta pantrarna, musikscenen och drogkulturen i Kalifornien under 60- och 70-talet gavs ut i boken The White Album, döpt efter Beatles-plattan med samma namn som Charles Manson var besatt av. Joan Didion skrev om när hon hämtade upp klänningen som Linda Kasabian bar under Mansonrättegången och hur hon festade med Janis Joplin hemma i sitt hus i Hollywood. Essäsamlingen var en mörk uppföljare till Slouching towards Bethlehem och cementerade Joan Didions roll som orädd och banbrytande samtidsskildrare. 

Joan Didion i Malibu med maken John Gregory Dunne och dottern Quintana Roo Dunne. Foto: Getty Images

Efter Mansonmorden lämnade Joan Didion och familjen Hollywood och flyttade till stranden i Malibu. Huset renoverades av skådespelaren Harrison Ford, som på den tiden arbetade som snickare. Harrison Ford, som bara några år senare skulle katapulteras ut i världsberömmelse med Star Wars och Indiana Jones, arbetade i huset under flera månader och blev nära vän med Joan Didion och hennes familj.

– Jag kände alltid att alla var smartare än jag och mer bildade, men de fick mig alltid att känna mig välkommen och bekväm, berättade Harrison Ford i The Center Will Not Hold.

Vad som skulle bli den där tillfälliga flytten till Kalifornien i början av 60-talet varade ända till 1988, när Joan Didion och familjen återvände till New York. Sex månader hade blivit 25 år. Samtidigt hade dottern Quintana kämpat med psykisk ohälsa och alkoholism under många år. 2003 hamnade hon i koma efter en influensa som utvecklats till lunginflammation och svår blodförgiftning. Men katastrofen skulle snart ta en oanad, ännu mörkare vändning. När Joan och John kom hem från sjukhuset där Quintana svävade mellan liv och död drabbades plötsligt John av en massiv hjärtinfarkt och dog. Det var kvällen före nyårsafton 2003 och paret hade precis satt sig för att äta middag.

– Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut, skrev Joan Didion i The Year of Magical Thinking.

The Year of Magical Thinking blev en enorm succé och fungerade som en fackla i mörkret för såväl Joan Didion som hennes läsare.

– Det var veckor och sedan månader som vände uppochned på alla de föreställningar jag någonsin haft om döden, om sjukdomar, om sannolikhet och slump, om tur och otur, om äktenskap och barn och minnet, om sorg, om hur människor handskas eller inte handskas med det faktum att livet tar slut, om hur ytlig den mentala hälsan är och om livet självt.

Mindre än två år efter makens bortgång dog även dottern Quintana Roo Dunne efter att ha slagit huvudet i marken, 39 år gammal. Joan Didion skrev om förlusten i boken Blue Nights som kom ut 2011, ett slags ofrivillig uppföljare till The Year of Magical Thinking.

Joan Didion såg ut som en ömtålig fågelunge, men i det allmänna amerikanska medvetandet var hon en gigant. Alla texter om henne har försökt fånga den där kontrasten mellan hennes stentuffa inre och spröda yttre. Ett av de mer bisarra exemplen var i Los Angeles Times, som 1970 liknade henne vid en ”plågad alv”. När Joan Didion fick ta emot den ärofyllda National Humanities Medal av president Barack Obama i Vita huset såg det nästan ut som om hon skulle falla under tyngden av den stora bronsmedaljen. Men ingenting kunde knäcka Joan Didion.

– En av våra skarpaste och mest respekterade observatörer av amerikansk politik och kultur, kungjorde Obama.

Vid sidan av sina romaner, pjäser och filmmanus var Joan Didion en pionjär inom journalistiken som bevakade amerikansk politik under hela sin 65 år långa karriär. Foto: Getty Images

Joan Didion slutade aldrig vara cool. 80 år gammal fotograferades den legendariska författaren och forna Vogue-journalisten i stora svarta solglasögon för det franska modehuset Celine i en av de mest hyllade modekampanjerna under senare år.

Hon dog den 23 december 2021 i sin lägenhet i New York, 87 år gammal.

Didion – år för år
1934 Föds i Sacramento i Kalifornien. Börjar skriva redan vid fem års ålder.
1956 Tar examen, flyttar till New York och börjar jobba på modetidningen Vogue.
1963 Ger ut sin debutroman Run River som utspelar sig i hemstaden Sacramento. 
1964 Gifter sig med Time Magazine-journalisten John Gregory Dunne och flyttar tillbaka till Kalifornien.
1966 Paret, som inte kan få egna barn, adopterar dottern Quintana Roo Dunne.
1968 Släpper essäsamlingen Slouching towards Bethlehem som beskriver hippierörelsen. Boken blir en klassiker inom New Journalism-genren.
1979 Ger ut The White Album som innehåller artiklar om allt från Mansonmorden till en personlig artikel om hur Joan Didion får ett psykiskt sammanbrott.
1988 Flyttar tillbaka till New York och skriver om krig och uppmärksammade brottsfall.
2004 Skriver boken The Year of Magical Thinking för att bearbeta chocken efter sin makes hastiga bortgång.
2005 Dottern Quinana dör 39 år gammal efter att ha ramlat och slagit i huvudet på Los Angeles flygplats.
2013 Hedras för sitt litterära arbete med en medalj av president Barack Obama.
2015 Fotograferas av Juergen Teller för modehuset Celine.
2021 Går bort 87 år gammal i sviterna av Parkinsons sjukdom i sitt hem på Manhattan i New York.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2022-03-23 21:37