Johan Jureskog: ”Jag har en klocka för varje tillfälle”

Du har fått din beskärda del av skit för ditt samarbete med McDonald’s, inte minst av kollegor i branschen. Varför sticker den här typen av samarbeten i ögonen på folk? 

– Man får ju inte säga att svenskar är avundsjuka för då är man en dryg jävel. Så här: Hade du frågat alla kockar om att få den här möjligheten, att vara involverad i något så här stort, hade 98 procent av dem tackat ja. McDonald's sitter absolut på ett av de största reklamkontona; det är självklart världens största egokick. 

Hur känns det att bli kritiserad på det sättet? 

– Jag är en känslomänniska, så det är klart att det påverkar en. Att folk man inte känner skriver elaka saker på sociala medier är en sak, men när kollegor och vänner vänder en ryggen – och jag har torskat några vänner på det här – då blir man så klart ledsen. Jag är inget stort fan av Instagram, det blir lätt så geggigt och folk är elaka. Insta används främst av unga människor, är det verkligen det här budskapet vi ska föra vidare till yngre förmågor?  Det är väl bättre att höja varandra i stället? Är man snäll mot mig finns det inget ont i mig, men visst har jag ryckts med ett par gånger för att jag blir ledsen.

Du är en stor kille med mycket pondus. Händer det att du får avstyra bråk på krogen? 

– Vi är ganska förskonade från bråk, mycket därför att vi har verksamheter som stänger klockan ett på natten.  På Rolfs kök har det aldrig hänt, men på AG kom några i luven på varandra under en firmafest. De stod inne på dass och delade ut slag och blåtiror medan vi ringde snuten. 

Du sitter på en beryktad klock-samling och köpte nyligen en Royal Oak Offshore. Är det på klockor du bränner dina pengar?

– Kommer man från ingenting, och aldrig fått möjligheten att tjäna snabba pengar, får man spara för att köpa så dyra klockor. Jag älskar klockor, men köper dem allt mer sällan. Med åren har jag byggt upp en samling som jag är stolt över. Jag har en klocka för varje tillfälle. 

I första säsongen av Världens bästa burgare tävlade du i burgar-VM. Det gick väl sådär. Tar du revansch i säsong två?

– Världsmästerskapen i hamburgare är ett ganska löst begrepp i USA. Det visade sig att tävlingen var ett "Smaka på Stockholm", fast mycket sämre: feta Floridabor som gått en tvåtimmarskurs för att vara domare i tävlingen som pensionärsnöje. Det var mer fokus på att göra en showburgare vilket jag inte riktigt var med på. Det gick inte bra, och då var man så klart bitter. I år kom jag på en ny idé som går ut på att vi åker till en stad, googlar upp den bästa burgaren och utmanar personen bakom den, till en challenge. Andra säsongen  har fler lager än den förra och vi har haft grymt kul. 

Var hittar man världens bästa burgare?

– På Minetta Tavern i New York. De gör sin burgare på briochebröd, 100 dagars hängmörat kött, short ribs och en bit chuck-biff. Smaken som kommer ur corn-fed-köttet är helt sjuk. 

Hur ska man äta en burgare egentligen? 

– Får du in en burgare på restaurang måste du äta den med händerna och du får aldrig, aldrig, aldrig äta med kniv och gaffel. Aldrig. Men jag brukar skära dem på mitten och käka dem så, för att se köttet och alla ingredienser.

På tal om kött: Hur får man till den perfekta köttbiten?  

– Börja med att köpa en trehundragrammare. Vill du bara ha 150 gram kött per portion är det bättre att tranchera i mitten, annars riskerar du att översteka. Lägg köttet i kylen med papper på båda sidorna. Då slipper du att köttet blir kokt när det steks. Kör stekpannan på full styrka tills den är riktigt varm, vänd sedan ner en klick talg. Ta ut köttbitarna ur kylen och salta och peppra på båda sidorna. I med köttbitarna i stekpannan, och vänd hur många gånger som helst. Stick i en termometer och kör upp köttet till fyrtio grader. Lägg köttet på en kall tallrik och slå gärna fettet över. Gör rent stekpannan, låt bitarna vila i fem minuter och stek på dem igen i 30 sekunder på vardera sida. Då har du en perfekt medium rare. 

AG var först ut i Norden med att servera världens mest exklusiva kött – kobe. Ärligt talat, är det värt priset? 

– Kobe är ett speciellt kött, de slaktar 200–300 djur om året i den japanska provinsen. Det är extremt fett, du får aldrig äta annat än rare. På AG säljer vi 100-gramsbitar, mitt råd är att ta in en sådan och bara smaka en liten bit om ni är ett gäng. Det blir för mycket fett annars. Det har nästan en laxkonsistens, det är en sjuk upplevelse. Om det är prisvärt eller inte är helt upp till konsumenten. 

Vilken av dina matvanor är du minst stolt över? 

– När jag käkar gör jag det ordentligt. Jag äter otroligt fort. När jag träffade min fru Paulina, som äter jättelångsamt, började vi lägga upp all mat på samma tallrik och äta från den tillsammans. Hon har lärt sig att hugga direkt för annars äter jag upp allt. Varje måltid jag äter måste vara en ceremoni, annars struntar jag i det. Jag är inte så mycket för dessert, men i går köpte jag glass och då sänker man en liter.

Har du frikort på Donken? 

– Jag har ett så kallat Guldkort, och får käka gratis. Det får jag väl ha så länge jag är kontrakterad, även om jag gärna vill behålla det resten av livet. Jag tror det är jag, Magnus Uggla och kungen som har det. Uggla för att han samlar på Happy Meal-gadgets, kungen för att han är kung.