Kläderna gör mannen

Jag sitter och bläddrar i Levi’s Vintage Clothings lookbook för höst- och vinterkollektionen 2012/2013 och noterar till min stora glädje att den största delen bilder i den är tagna i och utanför The Ace Café på North Circular Road i nordvästra London. I nw10 för att vara mer exakt. De vurmar ju för sina postummer i den där staden.

Jag älskar Ace Café. Det är ett klassiskt subkulturellt rocker-fik som endast befolkas av besatta bikers, alltså de som hellre skulle begå harakiri än synas på en japansk mc. De flesta stamgästerna på just Ace Café är så pass hardcore att de till och med ställer sig tveksamma till en Harley Davidson och varje gång jag har varit där är mycket riktigt också de flesta bågarna som står uppställda på parkeringen utanför fönstret klassiskt brittiska Triumphs.

Samtidigt följer jag min ungdomsidol Kevin Rowlands just triumfartade (ursäkta) återkomst med Dexys första album på 27 år, One day I’m going to soar, i den engelska pressen.

Som några av er vet är hans besatthet av kläder – och i synnerhet sådana med en subkulturell historia – inte av denna värld. Han sjunger till och med på sitt aktuella album om hur vackra kläder är något av det mest eftersträvansvärda i livet, kanske viktigare än sådana trivialiteter som familj eller kärlek. En intressant poäng som alltför sällan får plats i modern poplyrik.

Och Rowland har alltmer valt att snegla på Ace Cafés klientel när han med stormsteg närmar sig en detaljerat fulländad bikerlook cirka 1949-1952. Kevin Rowland är 59 år gammal.

Det är en krävande utstyrsel. I synnerhet om du väljer att kröna den med både en bandana under läderjackan och en tidsenlig liten bikerkeps på huvudet. Givetvis kompletterat med överdimensionerade otvättade jeans med enorma turnups.

Men Kevin löser det.

Precis som den gångna sommarens överdimensionerade Ferris Bueller-skjorta så har den här looken en åldersgräns. Skillnaden är bara den att Ferris Bueller-skjortan har en övre åldergräns som går ungefär vid 29. Efter det ser du blott ut som en amfetaminist med subventionerad loftgångslägenhet med gångavstånd till valfri pendeltågsstation. Den utstuderade bikerlooken har snarare en undre åldergräns som dock är betydligt svårare att sätta en bestämd siffra på.

Den bygger helt och hållet på en fårad, ärrad och emotionellt skadeskjuten uppsyn. Några besitter den redan vid 19, de flesta är inte i närheten av den före 45.  

På någon som just Kevin Rowland fungerar den så väl eftersom han med sina sorgsna irländska ögon utstrålar just "jag har levt ett jävla hårt liv" och precis som det är svårt, kanske till och med omöjligt, att som 17-åring bära tweed är bikerlooken något som inte går att ens överväga att stjäla ur den medelålders mannens garderob.

Det ska givetvis också påpekas att bikerlooken inte på något vis kräver vare sig en motorcykel från Triumph som accessoar eller ens mc-körkort. Allt den vill ha av dig är ett tillräckligt skrynkligt ansikte med noggrant insjunkna kinder.

Allra mest imponerande är den mc-lösa bikern om man dessutom kompletterar looken med en mc-hjälm från Buco buren under armen. Som en otymplig variant av totebagen att förvara päron och ditt förköpshäfte i eller – allra helst – bara helt i onödan för att den är snygg.

Tidigare publicerad i King nummer 8 2012.