Klockvärldens 25 klassiker – Omega Seamaster

Den allra första Seamastern skapades 1948 av designern René
Bannwart. Marknadschefen Adolphe Vallat hade efterfrågat en vattenskyddad,
automatisk herrklocka av ett robustare slag än vad som var brukligt vid tiden
och Bannwart hade en idéskiss liggande som inte hade passat in i det tidigare
eleganta sortimentet. Detta var dock inte den första vattenskyddade klockan
Omega tillverkat utan redan i början av trettiotalet konstruerades modellen
Marine som bestod av två delar som trycktes ihop för att forma en vattentät
enhet och som tillsammans med exempelvis tidigare modeller från Panerai kan
räknas till de första dykaruren (en tradition Omega med den äran fört vidare,
som vi ser framöver...). Ursprungsmodellen Seamaster är idag en populär
samlarmodell, uppskattad inte minst för den karakteristiska boettformen med
sina kraftiga bandhorn. I samband med London-OS släpps den i en nyutgåva baserad
på orgiinalet från 1948 (jajamen, det råkar vara samma år som senaste Londonolympiaden
också). Senare exemplar från 50-, 60- och tidigt 70-tal från den mer eleganta
delen av Seamasterlinjen är populära och ännu relativt överkomliga
vintagemodeller för de som söker en billigare kostymklocka.

Seamastern som vi bäst känner den, ett dykarur, släpptes
1957 tillsammans med systermodellerna Speedmaster och Railmaster (som
Omegasamlarnas "heliga treenighet") under namnet Seamaster 300. Modellen blev snabbt
mycket populär och bars bland annat av Jacques-Yves Cousteau vid experimentet
"Precontinent II" i Röda Havet 1963. I mitten av sextiotalet uppdaterades den med
en kraftigare boett, tydligare tavla och visare samt en vridring som var
tåligare än ursprungsmodellens tunna bakelitinlägg. Något som uppskattades av
många, inte minst Royal Navy som i slutet av sextiotalet tilldelade sin personal
i dyktjänst modellen (vilka senare också bytte ut den mot Rolex Submariner då
Seamaster 300 tenderade att läcka in vatten på grund av den "självtätande"
kronan).

I slutet av sextiotalet började Omega utveckla dykarur för en annan typ av användare än de militärdykare med skokräm i ansiktet och kniv mellan tänderna som varit i fokus under femtio- och sextiotalet  – nämligen den kommersiella dykindustrin som inte minst var i ropet tack vare offshore- och oljeindustrins framfart och exploatering med oljeborrplattformar och tillhörande pipelines. Byggd för och döpt efter havens hårdast arbetande dårar utvecklade Omega tillsammans med det franska dykföretaget Comex (som vi lär återkomma till...) första varianten av Seamaster Professional, känd för världen som "PloProf" (efter franskans "plongeur professionnel"); en klocka som inte liknar någon annan och välförtjänt har såväl kultstatus som en stor skara hängivna beundrare. Klockan står ut på många sätt; den har en monococqueboett för vattentätheten, vridringen är spärrad och låses upp med den röda knappen, kronan är inte bara placerad på vänster sida för att öka handens rörlighet utan även inskruvad med en stor mutter. Estetiken där den mattblå tavlan möter de vita och orange visarna blev en omedelbar klassiker. Senare följde ett antal andra dykare i samma Professional-linje med liknande utseende, bland annat en 1000m-variant och en kronograf. Det var inte bara professionella dykare som tyckte PloProf var tuff, utan även en viss italiensk industrimagnat med smak för det fräsiga.

Nästa stora händelse och succé för Seamasterlinjen kom i början av nittiotalet. Med hjälp av marknadsföringsgeniet Jean-Claude Biver, som på tio år lyckades tretusenfaldiga värdet på Blancpain och nu senast förvandla Hublot till det hetaste man kan ha på handleden, tog Omega fram en ny Seamasterdykare, tät till 300 meter. Modellen är extra känd för att ha produktplaceras på Pierce Brosnans handled i Goldeneye. Det var en nystart av rang – en ny Bond, en ny firma som Bondklocka och inte minst en ny Seamastermodell som gjorde rent hus i branschen och omedelbart blev en enorm succé. Idag ses den som 90-talets kanske allra kändaste modeller alla kategorier.

Alla de ovanstående finns på sätt och vis fortfarande representerade i Omegas sortiment; ur-Seamastern från 1948 kommer som sagt i en begränsad nyupplaga, "Bond"-Seamastern har uppgraderats med det nya Co-Axialverket, och samma verkstyp sitter både i Planet Ocean (som släpptes 2004 och är starkt inspirerad av Seamaster 300) och PloProf 1200 (som släpptes 2009) – och Marine fanns också i den mer exklusiva Museum-linjen.