Krönika: Konstinvesteringar – en bra affär?

Hur gick tankarna hos den köpare som ropade in tavlan Salvatore Mundi av Leonardo da Vinci för rekordsumman 3,8 miljarder kronor på en auktion i New York i november? När världspressen rapporterade om affären var det många som skakade på huvudet. Nu hade konstvärlden verkligen blivit tokig. Men en hel del talar för att det finns en ekonomisk kalkyl bakom rekordköpet.

När detta skrivs är det ännu okänt vem köparen är. Många ser säkert framför sig en excentrisk multimiljardär som förtjust hänger upp da Vincis lilla Jesus-porträtt i sitt privata guldpalats, men den klichébilden är sannolikt långt från sanningen. Enligt branschkännare är det högst troligt att köparen är någon som är beredd att låta den numera världsberömda målningen ta plats på ett museum, genom gåva, utlåning eller uthyrning. Och då blir köpet mer rimligt. Det museum som kan stoltsera med ”världens dyraste konstverk” har onekligen fått en publikdragare av rang, som kan räknas hem över en lång tidsperiod.

Tänk bara på hur många miljontals biljetter som Louvren i Paris sålt genom åren till besökare som vill få en skymt av Mona Lisa, da Vincis – och hela världens – mest berömda konstverk. En vild gissning är att Salvatore Mundi hamnar i Abu Dhabi, på det ”systermuseum” till Louvren som öppnades i höstas. Emiratet har redan pumpat in närmare 30 miljarder kronor i prestigebygget (bara att få använda namnet Louvren kostade över 5 miljarder) i förhoppningen att det ska locka konstturister från hela världen till ökenstaten.

Men det vimlar av aspiranter till troféverket. Under 2000-talet har det öppnat en rad nya storsatsande museer runt om i världen och många vill kunna ståta med konst från de absoluta världsnamnen, som da Vinci, van Gogh och Picasso. Och eftersom antalet framstående verk av dessa bortgångna konstnärer är konstant av naturen är det bara logiskt att priserna rusar.

För konstmarknaden, som har två år med vikande prisutveckling bakom sig, spås rekordaffären peka ut riktningen för ett starkt 2018 med en rad nya prisrekord för flera av världens största konstnärer, både nu levande och gamla mästare.

Men det är en högst splittrad marknad. En analys av den globala auktionsmarknaden 2016 visade att verk sålda för över en miljon dollar – den absolut dyraste prisklassen – stod för nära halva försäljningsvolymen, men mindre än en procent av transaktionerna. Mycket talar för att den klyftan kommer att öka ytterligare de närmaste åren.

Hur står sig då konsten som investeringsform? Jo tack, bra. Artprice Global Index, som visar prisutvecklingen på den globala konstmarknaden, ökade klart mer än det breda amerikanska börsindexet S&P 500 under åren 2000–2015. De senaste två åren drog aktiemarknaden förbi konsten. Det som tappat i pris är 1900-talskonsten och måleri från tidigare århundraden, medan den samtida konsten har haft en stark prisutveckling de senaste åren.

Hur hittar man de framtida klippen? Precis som med alla investeringar gäller det att ha koll, göra sin egen analys och förutspå vart marknaden är på väg. Alla som köpte en lägenhet i Stockholms innerstad för tio år sedan gjorde en bra affär – i dag är det ett helt annat läge.

Men det här gäller alltså för dem som ser på konst som investeringsobjekt. Jag själv, som gärna köper konst av unga oetablerade konstnärer, struntar i vad grafer och trender säger. Konsten betalar sig genom det nöje den ger, allt annat kan ses som bonus.