Ledare: Claes Juhlin pratar pengar

”Jag älskar dina pengar vem vill inte vara rik, jag vill resa och se världen vem vill ha ett vanligt liv” sjöng Jocke Berg våren 2014 i Kent-låten Svart snö. Jag har lagt detta på minnet, för det var just denna vår som jag gjorde entré på aktiemarknaden. Min nyvunna fäbless för börsspekulationer hade dock inte huvudsakligen med Kent att göra, utan kom sprungen ur ett möte med en gammal bekant på en trevlig hemmafest. Personen ifråga förfasade sig över att jag hade lagt stora delar av mina besparingar på vintagemöbler och övernattningar på hotell av typen Claridge’s.

Han förklarade över cirka tre Gin & tonic att det var idioti av mig att inte planera längre än till nästa Axel Einar Hjorth-stol. Med en överdimensionerad aktieportfölj – till följd av en lukrativ bakgrund inom såväl svenska som internationella investmentbanker – hade han dessutom mandat att läxa upp mig. Tipset han gav mig var att avsätta en summa pengar varje månad till sparande som sedan ”investeras med hjärta”. I mitt fall så betydde ”hjärta” kort och gott att bara handla med aktier i företag som intresserade mig. Mina första aktieköp blev trivsamma matvarukedjan Whole Foods och anrika auktionsfirman Sotheby’s. Med vind i seglen köpte jag några månader senare en post Tesla-aktier.

Vintern 2014 kände jag sådant sprudlande självförtroende att jag seriöst började överväga att köpa en likadan Cartier-klocka som Gordon Gekko bar i filmen Wall Street: Santos de Cartier Galbée i helguld. Jag köpte aldrig någon klocka. Inga hängslen heller. Andra saker kom emellan. Exempelvis att min aktieportfölj gått ner 28 procent vid hösten 2015. Det var bara början. 

I februari 2016 äter jag lunch i London med ovan nämnda bankbekant. Tesla-aktien handlas vid detta datum för rekordlåga 150 dollar och resten av portföljen hade gått samma bistra öde till mötes. Jag hade en tydlig agenda för lunchen. 1: Äta på Scott's i Mayfair. 2: Låta honom betala notan. 3: Skälla ut honom för hans taffliga aktietips. "Vad har du köpt för aktier egentligen?" frågar han uppriktigt förvånad. "Sotheby's, Whole Foods, Tesla … Plus några andra …" svarar jag. "Men, vänta nu ..." avbryter han. "Vad är det för himla livsstilsportfölj du ­sitter på?" "DU SA ÅT MIG ATT HANDLA AKTIER MED HJÄRTA" kontrar jag, nu med höjd röst. "Hjärta?!" svarar han och fortsätter: "Jag sa HJÄRNA! Ingen är väl så dum att den ger sig ut på börsen och köper aktier som om det vore accessoarer?"

Jag tystnade. Det var precis det jag gjort. Jag hade köpt snygga aktier i bolag som kändes trevliga att prata om när man promenerade ett varv runt Djurgården eller stod i en smakfullt inredd hotellbar. Företagsnamn som var angenäma att uttala iklädd en välsittande kostym … "Sotheby's." Den våren sålde jag alla mina aktier till stor förlust och köpte möbler för återstoden av kapitalet. Jag vill helst inte prata mer om det. Men på tal om just välsittande kostymer så är detta något vi fokuserar lite extra mycket på i detta nummer av King.

Att vara välklädd torde åtminstone inte vara negativt i just din väg mot ekonomiskt oberoende. Vi har även ett matigt skrivjobb om musik­entreprenören Joel Borg som, såvitt jag förstår, blivit framgångsrik helt utan några som helst Gordon Gekko-ambitioner. Som om detta inte vore nog så finns från och med detta nummer nye skribenten Filip Strömbäck till ditt förfogande rörande frågor om din kommande eller nuvarande karriär. Samman­fattningsvis är vi på King glada att kunna hjälpa dig med det mesta, utom aktier. Om det får du fråga en vän. Eller inte.