Ledare: Säg hej till Kings nya chefredaktör

På Kingredaktionen har vi ett ord som används mer än något annat. Ordet ifråga är ”smakfullt”. Samtliga redaktionsmedlemmar ältar ordet till förbannelse. Vi är alla besatta av smakfullhet. Vad är smakfullt? Vem är smakfull? Hur gör man för att framstå som smakfull? Bedömningskriterierna är benhårda, men stundtals också förbryllande. ”Det här är så smakfullt att det blir icke smakfullt”, konstaterade en redaktör på tidningen medan han visade upp en Instagram-post av en stilig fastighetsentreprenör på skidsemester i ett krispigt Gstaad. När jag efter tio år som anställd på King (märkligt nog på dagen) fick den ärofyllda frågan om att ärva chefredaktörsrollen av grundaren och stilprofeten Per Nilsson (som inte gått ur tiden, men valt att gå vidare till nya, lukrativa jaktmarker) så ställde redaktionen mig mot väggen: ”Förutsatt att vi skulle vilja ha dig som chefredaktör, Claes, hur ska du gå till väga för att göra King till en ännu mer smakfull produkt?” Svaret var allt annat än enkelt. ”Låt mig begrunda detta under min stundande långhelg på ett gammalt hotell långt upp på New Yorks Upper East Side” blev mitt genmäle den där onsdagsmorgonen i början av december. ”Smakfullt svar”, nickade redaktionsmedlemmarna godkännande. Jag hade köpt mig värdefull tid. 

Väl på Manhattan slår jag mig ner, med en bunt tidningar som enda sällskap, på kaféet, restaurangen och Madison Avenue-institutionen Sant Ambroeus. När jag inte tror att dagen kan börja bättre så promenerar plötsligt investeraren, konstsamlaren och tidningsmakaren Peter Brant förbi i den kalla morgonsolen utanför fönstret. Han är iklädd en lång dubbelknäppt rock, en stor kashmirhalsduk och en fedora-aktig filthatt. När han hälsar på några fossilgamla plastikopererade damer på trottoaren så lyfter han på hatten. ”Oerhört smakfullt”, mumlar jag tyst för mig själv och sippar på den dyra cappuccino jag har för avsikt att låta min arbetsgivare betala. Efter någon timmes desperat bläddrande i de glansiga magasinen och en vegetarisk eggs benedict loggar jag istället in på Readly-appen i min iPad och börjar bläddra igenom gamla utgåvor av King digitalt. Efter några nummer och ytterligare en cappuccino slås jag av hur stolt jag är över produkten. Nej, jag kan inte direkt anses som opartisk i fallet och nej, allt innehåll har givetvis inte varit bra, snyggt och läsvärt. Ibland har det till och med blivit fel. Som när vi drog stort på citatet ”Jag lär gangsters tvätta pengar” på ett omslag med författaren och brottmålsadvokaten Jens Lapidus. Problemet var, skulle det visa sig, att Jens aldrig sagt något som ens påminde om den meningen. Sorry, Jens. 

King har kommit ut med över 150 nummer och 10 000 redaktionella sidor och det vore idioti att hävda att allt vi tryckt på papper är magi. Men på det stora hela har modemagasinet som Per Nilsson grundade för 14 år sedan alltid hållit hög nivå. När jag återvänt till Sverige och mina kollegor blev således svaret på deras fråga att vi skulle låta King vara som den är. Ja, mer eller mindre åtminstone. Precis som att även passformen på Peter Brants klassiska Anderson & Sheppard-kostymer kan behöva korrigeras då och då så har vi modifierat utgåvan du håller i din hand något. Formen är uppdaterad, några nya typsnitt har tillkommit, papperet känns lite annorlunda mot fingrarna och vissa avdelningar har fått större utrymme medan andra har försvunnit. Men på det stora hela är det samma kvalitativa produkt. Förhoppningsvis upplever du den som precis lika smakfull som vi gör.