Magic Numbers är tillbaka

Ni är inte direkt kända som fashionistas . Men ni har ändå en rätt tydlig stil. Kan du beskriva dig själv?
– Ända sen jag var femton har jag gillat utsvängda byxor. Jag brukar också ha en brun kostym och någon slags t-shirt. När det kommer till skor gillar jag allt utan skosnören.

Varför?
– Just because I can´t be fucking bothered! Det är lätt. Vi gör vår grej bara och det blir mycket 60 och 70-tal. Men jag tycker att vi har en look.

Vilka skivomslag kollade du på som ung?
– Jag gillade Stones, Gram Parsons. Tom Waits såg alltid bra ut på de svartvita ikoniska bilderna av honom. Jag tycker också att White Stripes är väldigt visuella. Mycket hippie-stilen också såklart  – som Neil Young med det långa håret. Jag har själv haft långt hår sen jag var pytteliten.

Hur skulle det vara om någon av er dök upp i en helt annan stil?
– Om någon av oss kom med bakvändkeps och massa bling, då skulle jag nog bara skrika ”OUT!”

Vilken är den värsta stilen du vet?
– Hängande brallor är inte så snyggt.  Och jag gillar inte starka färger. Gula jeans och sånt, det tål jag inte.

Ditt skägg är väldigt Björn och Benny. Hur länge har du haft det?
– Innan skägget hade jag gigantiska polisonger. Jag fick ansiktshår tidigt, när jag var 13, så då var det ju rätt häftigt. Men Sean (bandets trummis) odlade skägg först.

Hur länge har du känt Sean?
– I 13 år. Han är mer inne på cowboyskjortor, blå jeans, gamla boots – Marlboro Man-looken.

Så han står för countryn och du för folk och hippiedelen?
– Ja, det kan man väl säga. Michelle är rockbrud.

Vad gör en bra t-shirt?
– Jag gillar röda t-shirts. Gärna med lite psykadeliska tryck.

Gillar du turnélivet?
– Det är jobbigt, men roligt. Det är ju livet vi alltid drömt om. Turnera världen över, träffa folk och spela musik. Det kan ju inte bli bättre än så.

Vad gör du i bussen?
– Man pratar mycket, eller skriver låtar. Vilket jag gjorde. Att lämna ett ställe och åka till ett annat utan att ha en aning om vart man är på väg är fantastiskt.

Du måste bo på väldigt mycket olika hotell. Någon favorit?
– Åååh, ja! Ett hotell i Wien – the Meridian. Otroligt! De hade en dusch med ett gigantiskt duschhuvud – det var som att stå i ett vattenfall. Och de hade en gigantisk jacuzzi. Det var när vi supportade U2 under några spelningar – vi var otroligt bortskämda. Men vi har råkat ut för några skräpiga hotell också. De värsta är i USA. Ett i Portland luktade som döda människor.

Blev du överraskad av succén med förra skivan?
– Jag ville att skivan skulle slå för jag älskade den och tyckte att det var ett klassiskt debutalbum som skiljde oss från mängden. Jag visste i hjärtat att den borde slå. Men jag blev ändå överraskad över hur mycket folk faktiskt tyckte om den.

Men känner inte alla band att deras skivor är bäst?
– Du skulle bli överraskad över hur många band som faktiskt inte gillar sin musik. Vi har pratat med stora band som är missnöjda med sina skivor och sin musik. Vi skulle aldrig släppa något vi inte gillar, till och med vårt art work bestämmer vi noggrant över. Vi gör det inte själva, men vi säger exakt hur vi vill ha det. På senaste singeln ”Take a chance” har vi plåtat Ed Harcourts skrivmaskin och flyttat lite bokstäver så det står Magic Numbers – det var vår egen idé.