Mot väggen: Mats Knutson

Vilken politiker är bäst på sitt jobb just nu?
– Ett exempel är Jimmie Åkesson, som har fått ett väldigt stort självförtroende, som i grunden är en väldigt duktig debattör som nu försöker ta sig in i den politiska mitten och gör det på ett väldigt skickligt sätt. Han slipar ner trösklar mot nya väljargrupper och försöker framstå som en vanlig politiker. Det lyckas han bra med. En annan som gör sitt jobb bra är Jonas Sjöstedt. Hans parti är inte på långa vägar lika stort som Sverigedemokraterna, men han har också lite i det tysta lyckats öka stödet för vänstern genom att ifrågasätta Socialdemokraterna och deras ambitioner och samtidigt lyfta fram vad hans eget parti har gjort. Han har lyckats framställa sig som både en del av regeringen och att samtidigt vara i opposition.

Vad skiljer årets valrörelse från tidigare år?
– Den extrema osäkerheten. Det ser ut att bli extremt fragmenterat i svensk politik framöver. Även om vi har ett valresultat den 9 september är det väldigt lite i dag som tyder på att vi kommer att veta vilken typ av regering vi får. Det kan bli en väldigt stökig mandatperiod, väldigt olik allt annat vi har haft tidigare, med återkommande regeringskriser och extraval.

Vad är det mest oväntade som händer bakom kulisserna i tv-studion?
– Att några av politikerna, trots att de är bittra fiender i debatterna, kan vara ganska goda vänner vid sidan om. Carl Bildt och Gudrun Schyman, till exempel. När Schyman hade alkoholproblem gick Bildt ut och stöttade henne offentligt. Gustav Fridolin och Annie Lööf är också två som gillar att debattera med varandra, trots att de tycker väldigt olika. De möts i korridorerna och pratar lite extra med varandra före eller efter sändning.

Vilka politiker pratar inte alls med varandra?
– Det har varit så för Jimmie Åkesson under lång tid. Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt pratade inte heller med varandra inför förra valet. De var motståndare och ville inte ha något gemensamt.

Du har jobbat som politisk reporter sedan 80-talet. Var kommer politikintresset från?
– Dels har jag alltid varit intresserad av samhälle och historia, dels är det nog dramatiken. Det är mycket oglamoröst slit, men de stora händelserna är ofta väldigt dramatiska. Det är möjligt att det var det som fångade mitt intresse. Pulsen i politiken.

Vad är det värsta du har varit med om i en direktsändning?
– Vi blev av med strömmen när viskulle vara med i Aktuellt en gång. Vi hade lånat el från en småbåtshamn vid Göta Kanal, men vaktmästaren stängde av strömmen när vi skulle sända. Så det blev bara en frysruta.

 När är du som mest trött på ditt jobb?
– När partierna lanserar en nyhet under buller och bång som man har hört flera gånger förut.

När trivs du som bäst?
– När jag känner att jag gör skillnad, när jag lyckas ta fram eller visa något som får dem som tittar att förstå vad det handlar om.

Hur viktig är klädseln för en politiker?
– Det har stor betydelse. Det signalerar vem de är. Ett bra exempel är Moderaterna, som för några år sedan gick ut med en uppmaning till medlemmarna att lämna slipsarna och halsbanden hemma, för att man skulle vara ett nytt, mer inbjudande och mindre överklassigt parti. Omvänt – inom Miljöpartiet bad ledningen sina ombud att se hyggligt hela och rena ut, så att de inte uppfyllde fördomarna om miljöpartister. Det spelar ju roll vilka signaler man skickar ut.

Vilken politiker är bäst klädd just nu?
– Oj, svår fråga. Men en av dem är naturligtvis civilministern, Ardalan Shekarabi. Han har en väldigt medveten klädstil. Ofta polotröja, ibland fluga. En annan som alltid har snygga kläder är Ulf Kristersson. Han har en mer traditionell businesslook med skräddade kavajer och så.

Hur tänker du själv när du klär dig?
– Jag ska inte ha så iögonfallande kläder att tittarna tänker på det, och då får jag varken vara för uppklädd eller för nedklädd. Jag försöker att inte se ut som en kamrer, men jag ska heller inte se
ut som om jag kommer direkt från en modevisning.

Har du någon arbetsskada?
– Många. Att jag aldrig säger någonting som kan uppfattas som att jag tar ställning för eller emot någon politisk fråga, till exempel.

Inte ens privat?
– Nej. Jag känner inte att jag har något större behov av det heller. Jag är inte den typen av person. Det kan politiker ha svårt att förstå ibland – folk som har hållit på med politik i hela sina liv. Men man behöver faktiskt inte ha en åsikt. Det låter lite tråkigt att aldrig få tycka något.

"Jag är gammal punkare."

Känner du dig hindrad från att göra det, eller är det bara så du är?
– Jag tror att det är en kombination. Men jag vet ju att det skulle vara till men för mitt uppdrag, som ändå är att så långt som möjligt agera opartiskt. Men mitt intresse för politik har alltid varit mer akademiskt, varför politiker gör som de gör och varför vilka blir mer framgångsrika än andra.

Men du måste ju ha åsikter om något? Finns det någon musikgenre du gillar?
– Egentligen inte nu, nej. Men jag är ju gammal punkare.

Jaså? Där kan man ju ändå dra paralleller till vänsterpolitik.
– Ja, absolut. Det var anti-etablissemang och anti-överhet och lite anarkistiskt. Och så blev den lite mer vänsterdriven. Så det skulle man kunna göra. Men det var på 70-talet så det är nog preskriberat nu.

Jag antar att många hör av sig och har synpunkter på det du gör. Vad är det vanligaste klagomålet?
– Att vi inte har varit opartiska eller sakliga, eller att vi har presenterat saker på fel sätt.