King träffar Rami Malek från succéfilmen ”Bohemian Rhapsody”

Intervjun publicerades först i King nr 11/2018.

Du spelar en av tidernas största rockikoner i nya biofilmen Bohemian Rhapsody. Lärde du dig något om dig själv av att spela Freddie Mercury?
– Jag tror att jag insåg vad människor faktiskt är kapabla till. Inte bara i vardagen, utan professionellt och kreativt. Jag kom på mig själv med att göra saker jag aldrig trodde jag skulle klara av. Jag spelade till och med piano. Jag hade aldrig ens varit nära ett piano tidigare. Det var grymt att upptäcka att om man bara övar tillräckligt mycket kan man göra vad som helst.

Vad tycker du om Freddie Mercury efter att ha spelat honom?
– Jag älskar honom. Hans karisma och självförtroende på scen framför tusentals människor, samtidigt som han kämpade med sig själv för att hitta sin egen identitet. Framför allt i början av karriären. Han var en otroligt fascinerande person.

Hur var det att klä sig som Freddie?
– Det var bland det roligaste med hela filmen. Det blev otaliga timmar med olika kostymprovningar. Många skådespelare säger att de kommer mycket närmare sina karaktärer när de får på sig kostymerna, och det kunde inte vara mer sant när det gäller att spela Freddie Mercury. Att dra på sig de där trånga, glittrande kroppsdräkterna var något jag var väldigt nervös inför. De är extremt vågade, särskilt i jämförelse med mina vanliga kläder. Men till slut sa jag bara: ”Mer! Ge mig mer!”

Har det påverkat din egen stil?
– På ett sätt, ja. Jag älskar att klä upp mig och gör ibland lite mer vågade val inför röda mattan-event. Jag tror att jag har en ganska distinkt stil, men varje gång jag bär något skrikigt känns det definitivt som att jag måste bära upp det. Jag vill inte att folk ska tro att jag har fastnat i den här rollen och inte kan släppa taget.

En speciell detalj med Freddie Mercurys utseende var hans fyra extra tänder. Hur löste ni det i filmen?
– Jag hade tandproteser. Det säger något om Freddies självförtroende att han vågade ställa sig på scen framför så många människor trots att han genom hela livet fick gliringar för sina unika tänder. Han blev ju mobbad för dem när han var liten, men han ville aldrig ändra på dem. Det var något så extremt äkta med honom, han ville alltid vara sig själv till varje pris. Det är nog många som kan känna igen sig i att ha saker med sig själv som man känner sig väldigt osäker på. Komplex, helt enkelt. Att dessutom bli retad för det gör inte direkt saken bättre. Det kan förstöra en människas självförtroende för all framtid, men Freddie hittade ett sätt att hantera det. Så, för att gå tillbaka till din fråga: Tänderna i filmen var tvungna att vara stora och iögonfallande, så att man kunde se hur mycket Freddie var tvungen att komma över. Och det här vara bara en aspekt av hans liv. 

Kan du relatera till Freddies rockstjärneliv? 
– Ja, lite. Men det bästa med att vara skådespelare är ju att ena dagen spela en introvert ung man i New York som kan bryta ner ett samhälles ekonomiska system med ett knapptryck på sin dator, och att andra dagen spela den i min mening bästa artist som någonsin har levat. Och då menar jag inte bara den bästa rockartisten, utan alla kategorier – jag tycker att han är övernaturlig. Så att gå från att spela en enstöring som i Mr. Robot till att spela någon som kan hålla en publik på flera tusen personer i sin handflata som i Bohemian Rhaposy, det är en enorm glädje för en skådespelare. Jag var dock väldigt nervös innan jag gick upp på scenen som Freddie Mercury i början. Men halvvägs genom inspelningen såg jag fram emot varje konsert vi hade. Det var som ett rus, och det var ett rent nöje. Jag tror att det var det Freddie ville, att bara ha sjukt roligt.

Har filmen förändrat din musiksmak? 
– Verkligen. Jag älskar David Bowie, men jag tror inte att jag någonsin har lyssnat så mycket på honom, Elton John och Aretha Franklin som jag har gjort nu. Jag har fallit pladask för Jimi Hendrix också. Alla de här är artister som Freddie Mercury uppskattade väldigt mycket.

Vilken var den sista scen du spelade in som Freddie, och hur var det att ta farväl av honom?
– Det var en konsertscen. Hela ensemblen var med, och vi spelade låten Love of my Life. Freddie dirigerade publiken, eftersom de till hans förvåning kunde texterna till alla hans låtar. Han trodde inte att de skulle göra det, eftersom det var en portugisisk publik. Och så kommer ett fantastiskt ögonblick när han ber publiken att buga sig, bandmedlemmarna bugar sig och jag kände att jag kunde göra en ganska bra bugning också. Jag stod bredvid David Fletcher, vår fantastiska regissör, och han sa åt mig att fortsätta buga, om och om igen. Då började hela ensemblen att applådera samtidigt. Då insåg jag vad han hade gjort. Det var den sista scen vi spelade in, och det var det bästa tänkbara sättet att avsluta. Det var ett avsked för mig, och gav mig en första möjlighet att ta ett steg bort från Freddie. Jag distanserade mig inte helt, men jag skapade försiktigt lite avstånd.

Du jobbar med den svenske skådespelaren Martin Wallström i Mr. Robot. Hänger ni privat?
– En del. När jag började jobba med honom insåg jag direkt att han var en väldigt skicklig skådespelare. Jag såg verkligen fram emot att göra scener tillsammans med honom. Vi är definitivt vänner – alla skådespelare är jättegoda vänner, vi har blivit en sammansvetsad grupp och vi gillar att tillbringa tid tillsammans. Inte minst Martin, han är nog en av de skådisar som jag kommer bäst överens med.

Martin pratar svenska med sin danska fru i serien, som spelas av Stephanie Corneliussen. Har du lärt dig någon svenska av honom? Eller har han lärt dig något om Sverige?
– Jag är väldigt nyfiken på kommunikationen mellan dem, och att de båda förstår vad den andra säger. Martin är en väldigt snäll person. Han är så stolt över sitt hemland och berättar fantastiska historier om Sverige. Jag kommer definitivt att åka dit och hälsa på snart. När jag kan ta en paus. Han har en underbar familj och pratar väl om Sverige på alla tänkbara sätt. Ibland säger han: "Du vet inte vad du missar." Så det borde bli min nästa resa.

Läs också: