Netflix-stjärnan Evin Ahmad om makt och pengar

Pandemin har fått många av oss att fundera på vad vi egentligen håller på med – är det samma för dig?

– Verkligen. Jag började läsa en utbildning till manusförfattare under pandemin. Så det senaste året har handlat mycket om plugg för min del. I nya Snabba cash-serien spelar jag en tech-entreprenör, och eftersom jag inte visste någonting om startup-världen gick jag en onlinekurs på Stanford University som hette How to Start a Startup. Det väckte ett nytt intresse för entreprenörskap och att bygga bolag hos mig. Jag har även läst ryska inför en roll i tv-serien Max Anger som kommer i höst. Jag har lätt att snöa in på saker och pandemin har verkligen plockat fram nörden i mig.

Från skådespelare till finanskvinna, har pandemin plockat fram det värsta hos dig?

– Haha, ja! Det kanske blir en finanskvinna av mig nu. Min bild av entreprenörskap var väldigt snäv tidigare. Jag visste till exempel inte att det hette riskkapitalist, jag trodde det hette ”rikskapitalist”, alltså att de var riksrika, svinrika liksom. ”De är så jävla rika, de där rikskapitalisterna”, kunde jag tänka innan jag förstod vad riskkapital innebar. Det har varit lärorikt. Jag har insett vikten av kvinnligt entreprenörskap och kvinnligt ägande. Entreprenörer är ju med och skapar vår framtid, tänk bara hur många som använder WhatsApp, Spotify, Klarna eller Uber. Det är inte bra för mänskligheten om det bara är män som bygger framtiden. Kapitalet hos de rikaste kvinnorna på jorden kommer fortfarande från deras män eller gamla pengar, därför är det viktigt att fler kvinnor startar bolag. Jag hängde en del på Handelshögskolan inför rollen i Snabba cash vilket fick mig att förstå att studenterna där också är med och bygger svenskt näringsliv och på sikt Sveriges framtid. Det var en ögonöppnare. Man måste förstå hur makten funkar för att kunna ifrågasätta den.

Är du alltid lika ambitiös inför dina roller?

– Jag försöker alltid att förstå karaktären och vilken värld hon befinner sig i. Det passar mig bra, för jag är väldigt nyfiken som person. Jag har till exempel ett enormt intresse för kriminologi. När jag var yngre och mina kompisar gick på bio brukade jag åka till Stockholms tingsrätt och titta på rättegångar i stället. ”Åh, en misshandelsrättegång om fem minuter, perfekt!” Så satte jag mig där och tittade. Hade man otur var det någon rättegång om en tråkig tvist, men ibland kunde man se väldigt spännande saker. Jag låter kanske som en konstig person nu, men jag lärde mig i alla fall otroligt mycket.

Hur var det att slå igenom redan som 16-åring?

– Det var bra, tror jag. Det har gjort att jag i dag har samlat på mig en massa erfarenheter. Jag har gjort mina hundår. Som nioåring var jag statist i en musikvideo där jag skulle stå i en publik, och jag minns att jag knuffade mig fram för att synas ordentligt. Sedan gick jag fram till producenten efteråt och bad honom skicka videokassetten till mig, vilket han också gjorde. Sedan på fritids tvingade jag alla att titta på den och pausade när jag var med. Så jag började tidigt. Men när jag fyllde 18 sa min pappa till mig att han önskade att jag hade varit busigare och mindre duktig – han tyckte att jag hade blivit vuxen för snabbt, och det där har fastnat hos mig. Han hade en poäng.

Din pappa var också skådespelare, va?

– Han var med i en amatörteatergrupp i Stockholm. En kurdisk politisk teatergrupp. En gång var de och såg en Dramatenpjäs med Peter Stormare, och efter föreställningen bad pappa att få låna manuset så att hans grupp också kunde sätta upp den. Då sa Peter Stormare att han gärna hjälpte till och kom flera gånger och regisserade pappa och hans teatergrupp. De kom trea i en amatörteatergrupp med den och fick ta emot pris. Pappa har alltid varit väldigt kulturell. En filmnörd.

Var det därför du ville bli skådespelare själv?

– Inte alls faktiskt. Jag visste knappt att pappa var amatörskådespelare, för mig var han vaktmästare. Han stack i väg någon kväll i veckan och sysslade med skådespeleriet. Man är så narcissistisk när man är liten, man tänker bara på sig själv och inte på att ens pappa också har ett liv. Han berättade säkert om skådespeleriet, men då var jag väl för upptagen med puberteten eller något. Jag minns att han berättade sagor och gjorde skuggteater med enorm inlevelse. Men jag trodde aldrig att skådespelare var ett yrke som kunde betala en hyra. Det var inte förrän jag kom in på Scenskolan som jag började tänka i de banorna.

Trivs du som skådespelare?

– Man måste vara galen för att klara av det. Du kan inte sjuka dig om du har migrän eller ont i magen när du ska upp på Dramatens scen samma kväll. I så fall förstör du för ett helt arbetsteam och en stor publik. Ibland har kollegors barnbarn rest från utlandet för att se föreställningen – ska du då vara den som ställer in? Skådespelare och entreprenörer är väldigt lika när det kommer till arbetsmoral.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Jag har inte tid för något annat, och jag älskar det.

Namn: Evin Ahmad
Född: Den 8 juni 1990 i Stockholm.
Bakgrund: Slog igenom som 16-åring i filmatiseringen av Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött och har sedan dess medverkat i en rad stora pjäser, tv-serier och filmer. 2017 gav hon ut sin första roman En dag ska jag bygga ett slott av pengar och samma år gjorde hon ett hyllat Sommar i P1.
Aktuell: I rollen som startup-entreprenören Leya i thrillerserien Snabba cash på Netflix.
Samt i Max Anger som har premiär på Viaplay i höst.