Sveriges nya krimkung Pascal Engman frontar Kings höstnummer

Har du smygsniffat på en klunga fjuniga tonårskillar ­nyligen? Gör det. Chansen är stor att de doftar fantastiskt. Tiden då högstadiekillar överdoserade Axes senaste body spray i omklädningsrummen är sedan länge förbi. I dag flockas generation Z utanför exklusiva parfymbutiker, dissekerar doftnoter som patchouli och sandelträ och tömmer butikernas parfymprovslager innan expediten hinner säga ”Ben Gorham”. Den nya globala dofta gott-trenden kallas ”smellmaxxing” och kan, som så mycket annat, spåras till sociala medier och Tiktok och har på kort tid fått försäljningen av herrparfym att rusa. Bara i USA har unga mäns parfymkonsumtion ökat med 26 procent det senaste året, enligt New York Times. De dofter som trendar på sociala medier säljer slut på rekordtid, världen över. Parfymbranschen jub­lar och föräldrarna, som inte sällan får stå för kalaset, river sitt hår i frustration. 

Mina egna tonår präglades av en betydligt snävare doftsamling. Jag bar i princip bara en doft – Dior Hommes träiga taxfreeklassiker från 2005 – en bra bit upp i tjugoårsåldern. Parfymvalet var en sådan succé att både min bror och min pappa snart följde mitt exempel. Det dröjde inte länge förrän halva den Ågrenska släkten lämnade en angenäm doft av läder, iris och lavendel efter sig. Och någonstans där svalnade också mitt intresse för Diors doftikon. Att kopiera när­ståendes signaturdofter räknas i dag som en dödssynd bland smellmaxxarna, som inte drar sig för att bära flera dofter samtidigt, så kallad layering, för att leverera ett så unikt och långvarigt doftintryck som möjligt. 

Efter över ett decennium i livsstilsjournali­stikens tjänst har min egen parfymgarderob breddats betydligt med åren. I dag varvar jag oud-dofter från Byredo och Tom Ford med dagparfymer från Le Labo och Frederic Malle. Favoriten: ett hopplöst limiterat samarbete mellan Byredo och glasögontillverkaren Oliver Peoples, slutsåld sedan länge och till synes helt omöjlig att få tag på. Skulle ni mot förmodan komma över en flaska – hör gärna av er. Jag betalar bra. 

I nya numret av King ägnar vi en betydande del av sid­utrymmet åt den blomstrande bransch som är manlig skönhetsvård. Sofia Edgren intervjuar modekreatören Pontus Frankenstein, som tillsammans med bland andra stjärn­producenten Max Martin nyligen sjösatte skönhetsvarumärket Obayaty som vill bryta stigmat kring smink för män. Björn Werner undersöker varför killar tycker det är så jobbigt att tappa håret – och vad man faktiskt kan göra åt saken, Daniel Lindström listar nya och gamla doftfavoriter som förtjänar en hedersplats i badrumsskåpet och Tom Cehlin Magnusson tecknar historien om metrosexualitetens evige poster boy – David Beckham. På omslaget: Sveriges mest välgroomade författare – Pascal Engman – som öppnar upp om drömlivet som Sveriges nya krimkung.

Trevlig läsning!

Joel Ågren, chefredaktör, King Magazine