Exklusivt: Gary Oldman om skådisgager, fylleminnen och favoritregissörer

Du har varit öppen med dina tidigare alkoholproblem och att du nu är nykter sedan många år tillbaka. I Parthenope spelar du en alkoholiserad författare, Jackson Lamb i Slow Horses är alkoholiserad. Kan du när du gör sådana roller gå tillbaka och minnas dina egna erfarenheter?

– Självfallet så är det skillnad mellan att vara full och spela full. Man spelar en karaktär som vet vad som finns i kylskåpet. Lamb eller Mank eller Cheever, man känner samhörighet med dem, man känner igen dem och sedan påminns man om hur det kändes. Kaoset, som det var då, instinktivt påminns man. Det är som att spela en övergiven älskare. Man påminns om någon som drog, och man använder det, själva minnet. Sen handlar det också om fantasi. Jag menar, jag har aldrig varit en trollkarl.

Cheever i Parthenope är en mycket ensam man. Vad är ensamhet för dig?

– Jag har varit ensam stora delar av mitt liv. Här i Cannes har jag familjen med mig, jag jobbar och reser med min fru. Men under många år kändes det som en rockstjärna måste ha det, ständigt på resa. Jag har verkligen besökt min beskärda del av hotell, det är en enslig tillvaro. Men man kan även vara ensam i ett överfullt rum. Det är också lite grann av den alkoholiserades tillvaro. Jag tror att det är bra för en skådespelare att bli äldre. Man har livserfarenhet att dra från.

För många år sedan regisserade du filmen Nil by Mouth, som blev väl mottagen. Inga nya regiplaner?

– Jag har försökt sedan dess. Jag hade ett bra manus, men där ville de att jag skulle anlita en skådespelare som jag inte ville ha. En bra skådespelare men fel för rollen. I elva år har jag velat göra Flying horse, som handlar om filmens födelse. Men jag får inga pengar. Jag skulle kunna få 10 eller 12 eller 14 miljoner, men jag behöver 30. Jag vet vad som behövs, då väljer jag hellre att inte göra den. Det verkar som om det man får för att göra en film är antingen en miljon dollar eller hundra miljoner. Förr tog jag det personligt, men det gör jag inte längre. Jag har ingen kontroll över det. Det är ett bra manus, och en underbar story, men ingen vill ha den.

I Parthenope gör du en relativt liten roll. Vad fick dig intresserad?

– Paolo Sorrentino. Jag var på en festival på Amalfikusten och nån frågade: ”Är det nån du vill jobba med?” Jag svarade Paolo. Det hörde han talas om och han skrev till mig och undrade om jag vill vara med i filmen. Jag svarade att jag kunde spela jultomten eller påven eller en skugga på väggen bara för att få vara med. När jag sen var på inspelningen var jag tvungen att nypa mig, och jag har ändå varit med ett tag. Jag är ju 66.

Att vara med i en framgångsrik tv-serie, gör inte det att du ibland kan känna dig instängd, att du tvingas tacka nej till filmroller?

– Det har hänt, filmer som kolliderat med serien. Men det gör inget, jag älskar Slow horses, den är min pension. Snart börjar vi spela in säsong fem, det är därför jag har långt hår. Fyran är klar, den kommer i september och de skriver redan på säsong sex. Jag älskar verkligen att göra serien. Sen blir det korta uppehåll då jag kan göra annat. Parthenope tog tio dagar, varav fem på Capri. Jag gjorde en dag på Oppenheimer, det var inget jag tjänade några pengar på, tror mest jag gjorde det eftersom jag var smickrad över att Christopher Nolan ville jobba med mig igen. Vi har ju känt varandra länge, sen Batman-filmerna.

Parthenope är fotograferad av Daria D’Antonio. Eftersom mycket handlar om en underskön kvinna, gjorde det nån skillnad att fotografen var en kvinna?

– Hon sa från början att ”min blick är min blick, den har inget med kön att göra”. Hon plåtade också Paolos film Hand of God, den och den här hör ihop. I Paolos filmer förväntar man sig lite filosofi, en syn på livet, en skildring av vackra men bristfälliga människor, och man får överraskningar. Jag tror att det hos europeiska filmfotografer finns en annorlunda känslighet. Ja, det finns hos australiensiska fotografer också.

Har du ännu en drömregissör du vill arbeta med?

– Paul Thomas Anderson. Han vet att jag vill det. Han gör, precis som Paolo, intressanta filmer. Jag skulle vilja veta vad som rör sig i hans huvud.

I Parthenope spelar du ju John Cheever, en verklig författare. Varför?

– Jag tror Paolo beundrar honom. Jag har inte läst så mycket av honom. Jag gillar det där med att en verklig person dyker upp och passerar genom en story. Cheever är där, han är en romantisk, melankolisk konstruktion. En ensam, berusad poet.

Hur ser du på relationen mellan Cheever och Parthenope?

– För henne är det en flört, en crush, ett stopp på vägen på hennes livsresa. Hon har aspirationen att bli författare, kanske finns han där som en varning, ”vill du verkligen leva detta ensamma liv?”. Senare har hon en önskan om att bli skådespelerska, men hon möter en kvinna som avråder henne. Hennes verkliga väg, den leder till antropologi. Detta ingår i att vara ung, man har alla dessa tankar. Cheever är gammal och i slutet av sitt liv, hon är i början på sitt. Det är samma dynamik som mellan mig och Celeste, som spelar Parthenope. Jag är äldre, jag har haft en lång karriär, det här är hennes första jobb, hon är fortfarande naiv och har en oskuldsfullhet och en renhet som hon aldrig kommer att kunna få tillbaka när filmen gått upp.

Vad är skönhet för dig?

– Med risk för  att låta pretentiös vill jag citera Keats, som sa: ”Skönhet är sanning, sanning är skönhet, det är allt.” Vänlighet är skönhet. Det finns alldeles för mycket hat och vitriol i världen i dag. Det har i och för sig alltid funnits, men inte lika mycket som i dag. Det finns så mycket oärlighet och ondska.

Hur tacklar du det?

– Jag vill inte ha något med världen att göra. Galenskapen har nått en punkt som är outhärdlig. Jag bor i Palm Springs, det är lugnt, det finns berg, jag bor enkelt, inte i något jättehus. Jag håller mig där. Under pandemin lämnade jag inte mitt hem på tre månader. Sen gick jag ut, såg att allt var tomt, gick in igen och stannade där i ännu en månad.

Gary Oldman.
Född: 1958 i London.  Familj: Fru och tre barn.
Karriär: Fick sitt internationella genombrott som Sid Vicious i filmen Sid and Nancy 1986. Har bland annat medverkat i filmer som JFK, Dracula, True Romance, Romeo Is Bleeding, Leon, Air Force One, Hannibal, Harry Potter, Batman, Tinker Tailor Soldier Spy, The Darkest Hour, Mank och Oppenheimer. Anses av såväl kritiker som kollegor som en av vår tids bästa skådespelare.
Aktuell: Med fjärde säsongen av hyllade tv-serien Slow Horses, som visas på Apple TV+ i höst och i filmen
Parthenope, regisserad av Paolo Sorrentino.