Johnossi: ”Vi drack massor med ayahuasca”

Var kommer nya albumtiteln Blood Jungle från?

– (John) Vi var i Peru för några år sedan och bodde i Amazonas i några veckor. En riktigt inspirerande resa som formade oss mer än vad vi tror. För första gången kände vi en riktig connection till naturen; vi drack massor med ayahuasca (psykedeliskt te, reds anm.) i två veckor och bodde med fyra shamaner djupt inne i Amazonas. 

På riktigt?

– (John) De hade ett väldigt strikt schema kring ayahuasca, och Blood Jungle kom naturligt. Planeten är ju en levande organism, och skadar du den så blöder den. Båda hade väldigt kraftiga psykedeliska upplevelser där vi kände att hela djungeln pulserade precis som blodet i våra ådror, det finns en underliggande rytm som man inte uppfattar i det vanliga sinnestillståndet. Tar du ayahuasca kommer du in i den rytmen; shamanerna sjunger låtar och skapar en rytm.

– (Ossi) Skivan har en rytm som vi inte riktigt jobbat med tidigare. Musiken känns närmare naturen än tidigare. 

Ni är kompisar sedan barnsben. Hur gör ni för att inte tröttna på varandra?

– (Ossi) Det går i perioder, när vi är ute och turnerar blir det så klart extremt tajt. Sedan en ganska lång tid tillbaka har situationen förändrats, man har en familj man måste ta hand om. Vi är först och främst vänner som startat band, det har inte satts ihop av någon annan. Det är den bästa formen av band; det har alltid varit vi två mot världen.

Hur mycket vila behöver man efter en turné?

– (John) Den här gången behöv-de
framför allt Ossi återhämta sig. Vi turnerade inte klart, utan körde bara ett halvår innan Ossi blev sjuk och förbjöds att turnera. Locket lades på hela det -al-bumet, det blev ett avbrutet samlag. Säger man så? 

– (Ossi) Ja, om man är äcklig.

– (John) Hur som helst, det blev ett väldigt tvärt avslut på hela förra albumcykeln, något som vi inte är vana vid. Den tiden vi egentligen skulle turnerat var vi bara lediga i stället, det gjorde att vi för första gången på länge kunde tänka på lite andra saker och återhämta oss ordentligt. Det blev per automatik en period där vi kunde nollställa oss. En period som varade i åtta månader ungefär, och efter det kunde vi börja prata om framtiden igen.

Ni har turnerat över hela världen i över tio år nu. Vem är den coolaste person som kommit fram och uttryckt sin uppskattning över er musik?

– (Ossi) Elton John spelade oss på sin radiokanal i USA. Jag är själv mer den som kan gå fram och säga att man gillar någons musik eller så, men har svårt att själv ta emot det. Det är ett bra sätt att få energi och pepp över lag, men personligen är jag nog för feg för att ta in sådant där.

– (John) Vi springer heller inte runt och träffar kändisar, det är sällan vi är i sådana sammanhang. Vi träffar mycket roligt folk visserligen, men inte så många som säger att de gillar oss. När jag träffade Mick Jagger och Ron Wood sa jag att jag gillade dem, men de visade inte direkt uppskattning tillbaka. 

Händer det att ni uppträder berusade?

– (John) Vi är aldrig nyktra när vi spelar.

– (Ossi) Men det är en väldigt stor skillnad på att vara onykter och berusad. Vi kan ta några drinkar före ett gig, men man har så mycket adrenalin i kroppen att alkoholen inte biter riktigt. Det har hänt en gång, när vi var i Sälen och skulle spela. Vi fick ett stort relaxrum som loge, med bubbelbad, kallbad och ett stort drinkbord. Vi satt där, drack drinkar och värmde lite före spelningen. Sedan när det var dags visade det sig att något var fel på scenen som de var tvungna att åtgärda. Vi fick sätta oss och vänta, och det hann gå runt 40 minuter innan det var löst. Då hade allt adrenalin lagt sig, vi hade fortsatt skicka i oss drinkar, och när vi greppade instrumenten och skulle börja insåg vi att vi var skitfulla. Det blev bara kaos, vi kom ihåg låtarna men det var inte så bra. 

– (John) När jag spelade med Håkan Hellström under två år var jag generellt sett mer packad. Jag gjorde många gig där jag var rejält full; jag visste att det inte skulle skada giget. Håkan var i stort sett konstant orolig att någon skulle vara för full, det är lätt hänt när sju åtta pers dricker att åtminstone en av oss blir för berusad. Sedan kan man bli full under gig också. Det är ju världens enklaste låtar, man kunde stå och hoppa och njuta i stället för att vara den som har alla ögon på sig.

Hur fick du giget som gitarrist åt Håkan egentligen?

– (John) Han såg oss när vi var förband åt Soundtrack Of Our Lives, vårt fjärde gig någonsin. Sedan träffade jag honom av en slump på stan, och då frågade han om jag ville börja spela i hans band. Bara en vecka senare gjorde jag första giget. Det var precis när Johnossi börjat och vi släppt vår första singel.  

Hur tänker ni kring scenkläder?

– (Ossi) Jag har nog alltid haft på mig samma typ av jeans, rätt skor och T-shirt. 

Jeans känns lite tajt att ha som trummis?

– (Ossi) Jag sitter ju ganska brett med benen, så det går självklart inte att ha rådenim. När jag ska köpa nya gigbrallor måste jag verkligen testa att sitta som jag brukar, sträcka ut benen och se att de funkar. Om man skulle börja plocka upp någon sorts fåfänga skulle allt paja fem sekunder in i en låt, jag börjar svettas ef-ter tre sekunder och ser ut som ett mähä direkt. Man vill samtidigt inte gå upp på scenen i vad som helst, men eftersom det är så fysiskt behöver kläderna vara ganska funktionella. Även om det skulle se jävligt coolt ut kan jag inte spela i en läderjacka, jag får blodstopp i armarna och det blir kaos. Jag behöver kortärmat och John kan inte ha för hala skor.

– (John) Jag provade nyligen ett par nya skor på ett gig i London, det slutade med att jag snubblade på skorna för att de var så tunga – och kraschade in i trumsetet och pajade min gitarr. 

Du missar väl inte Kings nyhetsbrev?