Så blev Diego Maradona fotbollens sista rebell

Det är någon vecka innan fotbolls-VM i Mexiko ska sparkas igång. Laget bor på en nedgången träningsanläggning där hälften av spelarna saknar badrum. Spelartruppen ser i ärlighetens namn ganska svag ut. Den tryckande hettan i Mexiko gör det omöjligt att träna för länge. Den 165 centimeter långa lagkaptenen har en hel nations förväntningar på sina axlar. Utöver det har han också en del annat att tänka på.

En otrohetsskandal är på väg att brisera. Sedan några år är Argentinas nummer tio också beroende av kokain.

Diego Armando Maradona är trots detta i sitt livs form. Argentinas landslagsstab förbjuder honom att träna mer, livrädda för att han ska skadas. Maradonas lösning är att smita ut bakvägen med utvalda lagkamrater för att spela tvåmål på en gräsplätt. Ur en röd bergsprängare pumpar Bonnie Tylers Total Eclipse of the Heart samtidigt som Maradona klackar, tunnlar och dribblar på den gropiga gräsmattan på eftermiddagarna.

Ett par veckor senare har han dribblat bort Beardsley, Reid, Butcher, Fenwick och Shilton inför uppemot 100 000 åskådare på Aztekastadion och avgjort kvartsfinalen mot England. Maradona har på egen hand tagit revansch på England för Falklandskriget med världshistoriens två mest ikoniska mål. 

– I intervjuerna innan matchen sade vi att fotboll och politik inte skulle blandas ihop, men det var en lögn, sade Maradona senare. 

– Helvete heller att det bara var en match! Det var mer än att vinna en match, mer än att slå ut England ur VM. På ett sätt så klandrade vi de engelska spelarna för allt som hade hänt, för det argentinska folkets lidande.

Efter att Argentina hade städat av Belgien och Västtyskland så återstod bara för lagkaptenen att lyfta bucklan. El pibe de oro, guldpojken, hade stått bakom tio av lagets fjorton mål. Argentina var världsmästare och Diego Maradona var bäst i VM-historien. 

Efter att ha proffsdebuterat som femtonåring så hamnade Diego i sin drömklubb Boca Juniors. Efter att ha tagit hem ligatiteln gick han till Barcelona för rekordsummor. Maradona blev den första Barca-spelaren som fått stående ovationer av Real Madrids läktare, men efter ett tag gick det tyngre.

Skador och sjukdomar avlöste varandra. I hans sista match i den rödblå tröjan hamnade han i slagsmål med hela Athletic Bilbao framför ögonen på kung Juan Carlos på läktaren. Han fick be om ursäkt till kungen och börja packa för att flytta till ett italienskt bottenlag. 

När Maradona kom till Neapel så flyttade han till en av Europas fattigaste städer, till en fotbollsklubb som aldrig vunnit ligan. Staden var nedgången och märkt av korruption och organiserad brottslighet. Neapel hade inte återhämtat sig efter avindustrialisering, jordbävningar och kolerautbrott. När Maradona till slut löstes för en ny rekordsumma så trängdes 90 000 inne på Stadio San Paolo. Frälsaren var kommen. 

När klubben reste upp i norr för att möta storklubbar som Juventus, Milan och Inter fick Maradona möta den rasism som napolitanarna blivit vana vid från sina landsmän. Banderoller och läktarsånger om att Neapel var en skam för landet, att invånarna var smutsiga koleraoffer.

Diego Maradona lovade sig själv att varje söndag skulle bli Neapels revansch och att han skulle leda tåget mot toppen. Han var inte lagkapten för Napoli, han var lagkapten för Neapel.

På läktarna slog supportrarna på trummor som Maradona bekostat ur egen ficka. När han skruvade in en frispark mot Juventus så svimmade fem personer på läktarna, och två fick en hjärtattack.

När så Napoli till slut tog hem sin första ligatitel så hade Diego Maradona på ett år hunnit bli världsmästare och italiensk mästare, men framför allt hade han blivit dio även i Neapel. 

Firandet pågick i tre månader. Under Maradonas tid hann laget ta ytterligare en ligatitel, en cuptitel, vinna UEFA-cupen och den italienska supercupen. I det lokala valet efter den första titeln skrev ungefär 20 000 invånare ”Viva Maradona” på röstsedlarna i stället för namnet på en borgmästarkandidat.

Men sprickorna började synas. I Neapel var han så påpassad att han inte kunde lämna sin lägenhet.

– Jag kan inte gå ut. På tre år har jag inte lärt mig ett enda gatunamn i Neapel, berättade Maradona.

Han blev mer och mer isolerad och började få tajtare band till familjen Giuliano, maffiafamiljen som var en del av camorran. Maradona hade upptäckt kokain redan under åren i Barcelona, nu började det ta över hans tillvaro. Efter matcherna på söndagseftermiddagarna gick han ut. Festandet fortsatte till onsdagen, för att sedan svettas ut på löpbandet fram till söndagen.

Till slut gick det inte längre.

Maradona hade missat matcher och träningar och när han i januari 1991 blev arresterad för innehav och distribuering av kokain så började hjulen lossna. Tre månader senare åkte han fast i en dopingkontroll och stängdes av från all fotboll i femton månader. En ny dopingavstängning följde under VM 1994, och 1997 när han skulle avrunda karriären i Boca Juniors.

Året därpå dömdes han till två års villkorlig dom efter att ha skjutit med ett luftgevär mot journalister som belägrat hans hem i Buenos Aires. Fernando Signorini var Maradonas personliga tränare i många år (på halvtid uppenbarligen) och har sammanfattat Maradonas dualitet. 

– För Diego skulle jag gå till världens ände, men för Maradona skulle jag inte ta ett steg. 

Sällan har en människas dubbelnatur varit så utpräglad som hos arbetarpojken från fattigkvarteret Villa Fiorito. När engelsmän beskriver honom som en fuskare  så menar många att det inte är dribblingarna eller drogerna som definierade Diego, utan hans tro på rättvisa.

Den legendariske backen Paolo Maldini menar att Diego inte bara är den bästa spelaren han har spelat mot, utan också den mest respektfulla motståndaren han mött. 

– Han var en mönsterelev på planen och respekterade alla. Han blev alltid nedsparkad och gnällde aldrig, till skillnad från dagens spelare, sade den forne Milan-eleganten. 

I Napoli kämpade Maradona för att hans egna bonusar skulle splittas på hela spelartruppen, han stöttade antiimperialistiska rörelser i Sydamerika och tog initiativ till facklig organisering för spelarna i proffsfotbollen. När Maradona besökte Vatikanen för att träffa påven Johannes Paulus II så bad han påven smälta ned guldtaket och donera pengarna till jordens fattiga.

– Hur kan han leva med ett tak av guld och sedan resa till fattiga länder och kyssa barn med svullna magar? Jag slutade tro på grund av det jag såg, sade Maradona i sin självbiografi. 

Maradona tvekade inte att ge sig in i politiska debatter. Han tatuerade in Fidel Castros och Che Guevaras ansikte på vaden respektive armen. När regissören Emir Kustarica gjorde en film om sin idol så menade regissören att om Diego inte hade blivit fotbollsspelare så hade han blivit en revolutionär.

De sista åren av Diegos liv präglas av sviktande hälsa. Han tränar lag i Argentina, Mexiko och Förenade Arabemiraten med varierande resultat. På sin 60-årsdag lämnar han tränarbänken under en 3-0-vinst med sin senaste klubb Gimnasia, vilket väcker nya frågor om hans hälsa. 

En knapp månad senare meddelas Argentinas president om Diego Armando Maradonas död. Han ställer genast in alla möten och utlyser tre dagars landssorg. Några dagar senare döps Napolis hemma-arena om till Stadio Diego Armando Maradona. Gud har lämnat byggnaden.

FAKTA: Diego Maradona – år för år

1960 Föds i Buenos Aires den 30 oktober.

1976 Gör sin proffsdebut som femtonåring med en tunnel för Argentinos Juniors.

1982 Spelar sitt första VM. Facit: Två mål och en utvisning. Går till Barcelona från Boca Juniors för rekordsummor.

1984 Lämnar Barcelona för Napoli för nya rekordsummor. 

1986 Leder Argentina till VM-guld som lagkapten. 

1987 Vinner ligan med Napoli för första gången i klubbens historia. 

1990 Vinner ligan med Napoli och slår ut Italien ur VM på Stadio San Paulo. En domstolsprocess om ett faderskapsmål inleds. 

1991 Arresteras för kokaininnehav. Stängs av från all fotboll i 15 månader efter att ha testat positivt i en dopingkontroll. 

1994 Skickas hem från VM i USA efter att ha testat positivt för efedrin.

1997 Avslutar fotbollskarriären.

2000 Lägger in sig på drogrehabilitering på Kuba.

2008 Blir förbundskapten för Argentinas landslag.

2019 Dokumentären Diego Maradona av Asif Kapadia hyllas av kritiker.

2020 Avlider efter en hjärtattack i sitt hem i Buenos Aires.