Tigerbalsam för själen

Det är inte valår, är jag rädd. Det är Kent-år. Rockgruppen, som jag har för vana att se som ett samarbete mellan en vilsen gymnasieelev och en berusad skivbolagsdirektör, är aktuell med sitt nya album Tigerbalsam. Och det blir aldrig så tydligt hur antiintellektuellt och perifert Sverige är som just under dessa dygn.

Vid förra tillfället Kent-trollen dök upp provocerade de musikjournalister genom att anordna en exklusiv presskonferens. En uppriven radiojournalist förnedrade sig själv i Journalisten den 19/4 2012 och hävdade att rockbandets beslut om en presskonferens som enda intervjutillfälle är ”mediafientligt”, varpå en idealistisk bloggare vidare förnedrade sig själv ytterligare på SVT Debatt den 24/4 samma år och hävdade att en presskonferens kan vara enda chansen för ”nymedia”. Presskonferensen genomfördes. Jag följde den via nätet parallellt som jag tittade på min gamla favoritdokumentär Town Bloody Hall med bland annat Germaine Greer, Norman Mailer och Jacqueline Ceballos. Att det inte skulle gå att ställa intelligenta och vassa frågor på ett presskonferensliknande upplägg slås här i spillror. Fragment av den intellektuella New York-publiken delar här ut fantastiskt vassa repliker till bland annat Norman Mailer. Jag vänder samtidigt blicken mot Kent-träffen: här stammar någon reporter från ”nymedia”, läs digitalt fanzine, fram en fråga om färgen på det nya konvolutet. En representant för SVT berättar att de låtit olika barn rösta om vilken som är deras favoritskiva. ”Du och jag döden” vann. Skillnaden i intelligens och espri mellan Town Bloody Hall och Kent-konferensen är generande. Att slå upp kultursidorna dagen efter är direkt plågsamt. Trötta, okritiska och illa författade transkript från konferensen publiceras.

Jag har länge varit djupt fascinerad över svensk medias intresse av ett så banalt band som Kent. Och som dessutom kommer från Eskilstuna. Men när jag idag läser den nya mediatsunamin rörande rockbandet förstår jag äntligen varför Gud satte Kent-trollen på jorden – naturligtvis för att sätta fingret på vår väg mot att fullständigt banalisera och avintellektualisera musikkritiken som journalistisk konstform. Två skribenter, Annah Björk och Kristin Lundell, har i veckan fått audiens hos stor-trollet Joakim Berg. De båda kvinnliga skribenterna är uppenbart överlyckliga. Så överlyckliga över denna, i deras värld, exklusiva intervju att intelligens, distans och kritik totalt avlägsnas. Deras ”intervjuer” är den mest illa författade och mediokra musikjournalistik jag någonsin har läst.

Den tuffaste frågan från Aftonbladet blir ”Blir ni nostalgiska där i replokalen?” eller ”Hur intresserad är du av politik?”.

Expressen kontrar med ”Varför är skivan inspelad i Los Angeles?” och ”Kontrasten mellan L A och det Sverige ni skildrar på albumet är ganska stor?”.

Men det kanske mest förnedrande:

Annah Björk: En gång bråkade ni med mig.

Kent-trollet: Gjorde vi?

Annah Björk: Jag skrev något om att du diggade din egen låt på Petra Marklunds konsert. Det kom en arg tweet sent på natten som svar.

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Vad är det dessa ”skribenter” saknar för viktiga tankegångar avgörande synapser i sina mindre väl utvecklade sinnen som får dem att frivilligt publicera dessa ogenomtänkta och antiintellektuella intervjuer? Varför knäböjer dessa kvinnor så totalt inför en gammal gubbe? Svara ni på den frågan. För mig känns båda intervjuerna som en samling avbrutna och djupt bristfälliga tankar.

Än mer förnedrande är att de samtidigt accepterar att deras manliga kollegor får breda ut sig och ansvara för analysen och recensionen. Ett par tusen teckens svammel naturligtvis där en Anders Nunstedt i Expressen tycker det är rättframt och bra att sjunga ”Mirage betyder hägring”…

Och där har vi det. Kent-trollen, nya skivan Tigerbalsam och journalistsvansen 2014 är en alltigenom utmärkt avspegling av den totala ointelligens som bandet, samt dess journalistfans, utstrålat sedan dag ett.

Carl Reinholdtzon Belfrage är kulturkritiker och internationell gastronomisk playboy vars äventyr ni kan följa på instagram.com/reinholdtzon_belfrage.