Svenskt herrmodes mäktigaste

Du har gått hela vägen från butiksgolvet själv, i och med ett jobb på Don & Donna. Hittar du många kollegor på din nivå som delar den bakgrunden?


– Nej, det kan jag inte säga, men en person som jag ser upp väldigt mycket till och som har gjort exakt samma resa som jag är Ann-Sofie Johansson, som är designchef på H&M. Vi har samma bakgrund, mer eller mindre, även om hon började på butiksgolvet hos H&M, vilket inte jag gjorde. Vi har båda haft extremt mycket tur, träffat rätt människor, varit nyfikna, ganska orädda men samtidigt ödmjuka inför vad vi har tagit oss an. Det är nog en stor anledning till att både hon och jag befinner oss där vi är idag.


Det måste vara värdefullt att ha sett en verksamhet underifrån på det viset?


– Jag jobbar ju faktiskt fortfarande i butik, två dagar om året. Det är en policy vi har. Det kan vara lite motigt ibland, när man har en kalender full av möten och kreativ planering, fotograferingar och allt möjligt, men det är väldigt givande att träffa kunden, försöka förstå honom, se med egna ögon vad det är som uppskattas, vad som fungerar och vad som inte gör det. Det är viktigt: Utan den kontakten är det lätt att bara sitta och producera, och satsa på att göra starka produkter. Det tjänar ingenting till om inte kunden förstår och uppskattar det vi gör.


Var hittar du inspiration?


– Det beror på var i processen jag befinner mig. Jag känner mig lyckligt lottad som bor i Stockholm, en stad som åtminstone i mitt tycke känns väldigt modern. Att bara kunna gå, åka buss och ta tunnelbanan till jobbet är väldigt givande: Jag ser åtminstone tio killar varje dag som inspirerar mig med sin stil, vilket sätter igång det kreativa tänkandet direkt. Att jobba med extremt talangfulla och spännande människor – man får inte glömma bort att vi har 1 500 människor som sitter bara i Stockholm – som bidrar till en extremt kreativ miljö. Jag har en kompis som jobbar på en designfirma i USA, och som brukar säga att den mest inspirerande platsen har känner till är att stå och vänta på mig utanför dörrarna till H&M, för att det passerar så många tjejer och killar med inspirerande stil. Självklart reser jag mycket, besöker mässor, och tycker ofta att det är mer sporrande att se hur mina kollegor klär sig och ser ut än vad som visas på själva mässan. Det hör till mina arbetsuppgifter att göra en konkurrensanalys och se vad andra sysslar med, vilket också ofta är inspirerande. Film, musik, utställningar. Jag var på Dries van Noten-utställningen i Paris nyligen, och den lämnade mig så fulltankad med energi att jag bara kan hoppas på att jag kan utnyttja den på något vis.


Du upplever inte skandinaviskt herrmode som ganska snävt, och att det bara finns improvisationsutrymme inom visst ramar?


– Jag bor på Söder nu, och bodde på Kungsholmen förut, och märket definitivt av skillnaderna bara mellan två stadsdelar. Samtidigt var jag nere i Paris nyligen, och där är det fortfarande sneakers, tajta jeans och mc-jacka som gäller bland killar, och så ser det mycket ut här också.


Vad glad jag blir över att kunna dra en lans för icke-konformismen genom att bära chelseaboots till mina tajta jeans och mc-jacka just idag.


– Jag tycker inte att jag ser killar sticka ut så värst mycket någonstans, egentligen. Kanske är den en jantelagsgrej, där det inte finns så mycket tolerans för påfåglar.


Finns det en balans mellan att skapa mode och att följa mode där det gäller för er att ligga precis rätt?


– Absolut. Jag sitter och jobbar med våren 2015, vilket kan vara tufft: Det är många intryck som ska tas in, filtreras och trattas, saker ska väljas till och andra väljas bort. Mitt i den processen slog det mig att det för min del inte känns viktigt att sätta en trend. Jag tror inte att det är så viktigt för oss på H&M:s herravdelning, och jag tror inte att vår kund förväntar sig att vi ska sätta en trend. Däremot är det jätteviktigt i att vi följer med vår omgivning och är uppmärksamma på tendenser i nuet. Det är en ganska stor risk att ha som ambition att sätta trender, när man jobbar hårt för att göra något som i slutändan blir för unikt och därmed misslyckas. Jag har jobbat så länge i den här branschen, och jag älskat att arbeta kommersiellt. Vill man jobba med unikt mode tror jag att man ska ha sitt eget, och i mycket mindre skala, där man kan leva ut sina egna visioner förbehållslöst. Jag jobbar snarare med att tillfredsställa en stor massa.


Hur långt in i den trendmässiga framtiden är det möjligt för dig att se?


– Åtminstone till hösten 2015. Det är en ganska skön tid nu för att det finns vissa trender inom herrmode som har kommit för att stanna. Jag jobbade på Levi’s för 15 år sedan, och där pratades det varje säsong om när denimen skulle dö. Denimen är inte död, och den kommer inte dö heller. Just nu finns det ett förhärskande mode som är väldigt lätt att bära som kille. En del av det är skräddat, men utan att vara stelt. Alla kan se bra ut i det, och det märker branschen av. Man behöver tweaka det modet inför varje säsong så att det känns nytt och fräscht, men jag tror att det kommer dröja länge innan vi tar oss härifrån. Jag tror inte att saker och ting kommer att se väldigt annorlunda ut under våren 2016.


Läs hela intervjun med Andreas Löwenstam och se hela listan över svenskt herrmodes 100 största makthavare 2014 i det nya numret av King Magazine. Finns i butik den 20 maj.