”Bert blev arg”

David Hellenius långe sidekick om gräsrökning, 10 000 galna häcknyperskor, sin rojalistiska mormor och filmdebuten Sommaren med Göran.

I sommar har din debutfilm Sommaren med Göran premiär. Kommer du att ladda ner den?

– Jag har slutat med det. Men jag har laddat ner förut… Ganska mycket, måste jag erkänna.

På lagligt vis?

– Det verkar svårt att göra det på lagligt vis. Det finns konstiga tjänster, men de suger väl.

Fast som nybliven filmmakare är du förstås motståndare till olaglig nedladdning?

– Nej, jag kan ju inte göra en 180-graders u-sväng… Men jag har faktiskt slutat, som sagt. Dels för att jag tycker att det är förjävligt att ladda ner – jag skäms varje gång – och dels av den enkla anledningen att alla torrentsajter har stängt ner. Du ser, vilken ädel anledning…

Hur kommer det sig att du har gjort en film?

– Tja, varför inte? Jag har velat göra det i hela mitt liv – jag pluggade ju film innan jag började göra tv – och plötsligt så hade jag både tid och tillåtelse.

Hur skulle du beskriva Sommaren med Göran?

– Det handlar om en lite ängslig kille som har svårt att bestämma sig för vad som är viktigt här i livet, och vad man ska prioritera när det handlar om saker som kärlek och jobb.

Vilken är den största skillnaden mellan att göra film och tv?

– Att man jobbar igenom saker. När vi höll på med Fredag hela veckan så skulle vi skriva, spela in och sända 46 minuter tv på en vecka. Det var ett tempo som var så extremt högt att jag ärligt talat tror att få andra har gjort det. Ibland blev det bra, ibland mindre bra – och det finns någonting charmigt i det. Samtidigt så har jag saknat att kunna göra saker utan att lämna något åt slumpen – Sommaren med Göran är 90 minuter som vi har arbetat med i två år.

Är du nöjd?

– När jag tittar på den så är jag ju självkritisk, och tänker enbart på allt jag irriterar mig över. Men ja, jag är stolt och står för varje sekund – till skillnad från en hel del sketcher jag har gjort, som verkligen har sugit.

Kan du ge något exempel?

– Massor. För några år sedan skulle jag imitera Göran Persson, vilket jag inte hade lyckats med om jag fick 100 år på mig. Jag såg ut som en tjock, svinpestsmittad gubbe – det var så olikt Göran Persson som det kunde bli – och så sitter man där inför publiken som undrar: ”Vem ska han vara?”.

Är det många som har blivit upprörda över dina imitationer?

– Ingen har sagt någonting i alla fall – folk är smartare än så. Fast Kungen har ju uttalat sig i en massa intervjuer och sagt att det vi gör är förjävligt. Jag tycker mest att det är smickrande att han har noterat oss och sett programmet, och jag undrar hur upprörd han egentligen var. Det var ju extremt mycket ett tag där – hovet rasade hit och dit – men jag tror mest att det var kvällspressen som hetsade upp hans kompis kompis eller någon stackars vikarie på ett kansli ute på Drottningholm.