Bianca Kronlöf om nya serien Deg och öppna brevet till Soran Ismail

Tunna blå linjen, Snabba cash och nu Nexiko-produktionen Deg, där du gör en av huvudrollerna. Har svensk tv någonsin varit bättre än nu? 

– Det känns som om ribban höjs hela tiden, och det är underbart. Det betyder att det är mindre dålig skit som kommer igenom filtret för finansiering. 

Deg är bra skit, alltså?

– Ja, jag är så jävla, jävla glad för den här rollen och för det här manuset. Det är en blandning av så många olika genrer. Man skulle kunna jämföra Deg med Snatch, för även om den utspelar sig i en kriminell miljö så är den långt ifrån den vanliga svenska krimserien. Det är mer en spänningsserie med humor, även om den är spelad på lika dödligt allvar som ett relationsdrama. Inspelningen var som en militärträning i skådespeleri. 

Berätta om din karaktär Liana.

– Grundpremissen är att hon är en ensamstående mamma som har förlorat allt på grund av att hennes kille, som sitter inne för ett rån, har satt henne i skiten. Så nu har hon alla hans skulder att tampas med och hela hennes liv har slagits i spillror. Det är där vi möter henne. 

Vad är din relation till karaktären? 

– Jag känner ett väldigt starkt systerskap till henne. Känslan av att inte ha pengar är någonting jag har haft med mig hela livet, fram till typ nu. Klumpen i magen av att inte veta om man kan betala hyran eller kunna ge sitt barn det man vill. Den smärtan såg jag själv i mina föräldrars ögon när jag växte upp. Med den här karaktären vill jag även berätta vad det gör med en människa att inte ha pengar och utbildning. Oavsett hur fan du försöker så blir det jävligt svårt, och det är den känslan som till slut leder fram till ett förakt för ett system.

Rollen i Deg specialskrevs för dig. Hur mycket har du fått vara med och utforma karaktären? 

– Jag, Levan (Akin, regissör, reds anm.) och manusförfattarna Sara och Mattias hade jättemycket samtal fram och tillbaka, det var skitfint. Då fick jag chansen att berätta om saker som jag varit med om som liten, vad jag tänker när man inte har pengar och saker som jag tycker att man aldrig får se på svensk tv.

Vad kan det vara för saker?

 – De där små vardagliga sakerna som visar på något större, som ”fan jag måste köpa gummistövlar till mitt barn”. Och så har man låtit sina barn gå i för små gummistövlar lite för länge. Vad händer när dagispersonalen påpekar det?  

Du har ett starkt rättspatos. Var kommer det ifrån?

– När man väl börjat säga ifrån så är det svårt att sluta. Som med Soran-dokumentären. När jag såg den kände jag: ”Helvete, vad är det jag faktiskt sitter och tittar på här?”

Vad händer med dig då?

– Det är som att jag får en stark känsla av att något är fel, sen blir jag livrädd och tänker ”säg ingenting, det kommer bara bli skitjobbigt”. Men det som gör att jag blir rädd och osäker är också det som får mig att ryta ifrån, för då finns det antagligen andra som är ännu räddare än vad jag är, och då tycker jag att man ska ta ansvar för den position man har. Det är som Astrid Lindgren säger: ”Man måste göra saker man inte vågar, annars är man bara en liten lort.”

Hur ser du på din position i branschen? 

– Inom komikerbranschen är alla frilansare. Man är beroende av sina kontakter för att få jobb. Jag är en person som just nu har jobb och som folk ser upp till. Då får man använda sig av sin position för att hjälpa andra. På samma sätt som äldre skådespelerskor som Gunilla Röör och Ann Petrén på Stadsteatern plöjde vägen och tog hand om mig när jag började. Det handlar inte om att snacka om sig själv som att man har ett stort ego, jag är fortfarande jätte-osäker, det handlar egentligen bara om att vara snäll. 

Ditt öppna brev fick enorm respons, var det väntat?

– Inte någonstans, jag var i chock. Först var jag så jävla rädd för att göra det, sen blev jag glad när jag såg responsen, sen blev jag jätterädd när jag såg responsen och så – jag stängde av allting. Jag gjorde två intervjuer direkt inpå, sen har jag inte pratat i media alls om det. Tanken är att breven ska få prata för sig själva.

Har du träffat Soran än?

– De här grejerna har jag bestämt mig för att inte kommentera alls. Vissa samtal behöver ske i det privata. Men jag förstår ju att folk vill veta. 

Så här några år efter #metoo, upplever du att det har skett en förändring i branscherna du är verksam i? 

– Det #metoo gjorde var att lyfta frågorna till ytan. Det ger en känsla av att man åstadkommit någonting, framför allt medialt. ”Nu har vi tagit upp det där, vad skönt”. Jag skulle säga att #metoo var steg ett. Men vi är långt ifrån färdiga. 

Vad blir nästa steg? 

– Det som Ebba Busch brukar avfärda som genusflum, det vill säga att jobba preventivt med barn, att prata om normer och lära dem om rätten till sina egna kroppar är en viktig del. Och att de kvinnor som lever gömda ska få hjälp att få sina liv tillbaka. 

Till sist, hur ser dina sommarplaner ut?

– Förhoppningsvis ska jag ta mig till Vasa i Finland och visa upp mitt barn, som lejonkungen, för min finska släkt.

Namn: Bianca Kronlöf.
Född: Den 30 mars 1985.
Bakgrund: Skådespelare och komiker som slog igenom med sina Youtube-videor där hon spelar karaktären Snubben, som belyser ämnen som sexism och rasism. Har bland annat skrivit och medverkat i humorserien Full patte på SVT och spelat huvudrollen i Ronnie Sandahls film Svenskjävel, som gav henne en Guldbagge som Årets nykomling 2016. 
Aktuell: I hyllade And then we danced-regissören Levan Akins dramaserie Deg, som producerats av Filip och Fredriks produktionsbolag Nexiko. En ”spänningsfylld dramaserie” med premiär på SVT i augusti.