Dynamiska duos – King träffar grundarna av All Blues

Hur startade All Blues? 

– (Fredrik) Båda var sugna på att ha ett projekt att pyssla med. Att det blev just smycken var ganska rationellt, vi visste att vi varken hade pengar eller kontakter och ett klädmärke skulle vara för svårt att sälja in. Vi var 18–19 år och knatade runt på stan och funderade på vad vi ville göra. Jacob hade just varit på semester i New York och hittat armband som inte fanns någonstans i Stockholm.

– (Jacob) Det var konstigt att man inte kunde komma på ett varumärke som sålde armband för killar. Det fanns ju för alla andra produkter, vare sig det handlade om en oxfordskjorta eller ett par vita sneakers kunde man säga: ”Just det, det varumärket gör den produkten.” Så var det inte för smycken och då började vi ifrågasätta det. Vi funderade på vad vi själva ville bära.

– (Fredrik) Vi ritade ett antal produkter på ett papper och samma vecka lyckades vi tjata till oss ett möte med Nathalie Schuterman och Paul & Friends grundare Magnus Gustafsson, bara för att få deras feedback. Med oss hade vi det där gulnade A3-arket som vi hade ritat med kulspetspenna, det var riktigt låg nivå. Men de uppfattade oss som eldsjälar som verkligen ville det här på riktigt och det slutade med att båda två sa att de kunde tänka sig att sälja sakerna i sina respektive butiker – om vi lyckades producera det. De orden gjorde att vi var tvungna att göra det. Det var startskottet för All Blues. Vi hade ett startkapital på 20 000 kronor.

Var kom pengarna ifrån?

– (Fredrik) Vi lånade av min mamma. Det skulle täcka produkter, förpackningar, bilder, hemsida, rubbet. Det är helt sinnessjukt i dag, för det är vad en fraktfaktura kan hamna på nu. När vi kontaktade tillverkare och frågade hur mycket det kostade att tillverka lådor svarade de att man måste göra en minimibeställning på 1 000 lådor och att det skulle kosta 60 kronor styck. 60 000 kronor var tre gånger så mycket som vår totala budget, bara på förpackningar. Samma sak med allt annat, så fort vi frågade om foto, hemsida eller material skulle det alltid gå över vår totala budget. Det slutade med att vi gjorde precis allt själva. Vi ritade en mall för lådor i datorn, tog den mallen till ett tryckeri, tryckte upp det på papper och satt och klippte ut och vek ihop och förstärkte med kartong i botten. Första hemsidan designade vi i Microsoft Word. Produkterna tillverkade vi själva och fotade på min balkong. 

Hur hittade ni motivationen?

– (Jacob) Både jag och Fredrik har alltid varit ambitiösa, i alltifrån skola till idrott. Om jag hittar något jag tycker om går jag upp i det helt och hållet, det är så jag är programmerad.

– (Fredrik) Efter så många år i obligatorisk skola var det väldigt frigörande att få göra saker exakt som man ville. Det gav mycket energi.

Många är ju annars sugna på att bara ströjobba eller resa efter studenten.

– (Jacob) Det är inget fel med det. Vi reste också, vi åkte med våra polare till Australien i två månader precis när vi satt i gång företaget. Fast vi fick resa efter de andra, för vi kunde inte åka före julförsäljningen – det var samtidigt som vi släppte vår första kollektion.

– (Fredrik) I början var allting nytt. Och då menar jag verkligen allt. Vi hade till exempel aldrig haft ett möte, så vi hade möte om möten. Alltså ett eget möte där vi gick igenom hur man skulle bete sig på möten.

– (Jacob) Det är faktiskt helt sant. Först hade jag och Fredrik ett möte, sedan gick vi på det riktiga mötet, därefter hade vi ett till möte där vi utvärderade hur mötet hade gått.

Hur kompletterar ni varandra?

– (Jacob) I början kändes det som om vi var exakt samma människa som gjorde exakt samma sak i företaget. Sedan hamnade Fredrik på Berghs för att plugga art direction, medan jag hamnade på Handels och läste ekonomi. Där började våra roller utstakas och där började vi lära oss saker vi kunde applicera på All Blues. I dag är Fredriks titel creative director och min vd.

Bråkar ni mycket?

– (Jacob) Vår interna smärttröskel är väldigt hög. Utifrån skulle våra diskussioner kunna uppfattas som bråk, men vi vet själva att vi bara argumenterar och det är stor skillnad. Bråk för mig är skrik och personangrepp, det händer aldrig. Hade vi haft det så skulle det nog vara kört för länge sedan.

Umgås ni fortfarande privat?

– (Fredrik) Inte så mycket längre. Men det är nog vettigt, vi träffar ju varandra mer än vad vi träffar någon annan i våra liv. Det är bättre att lägga den tiden på flickvän, familj och andra kompisar i stället. 

– (Jacob) Jag kan inte minnas senast vi sa: ”Ska vi käka middag på lördag?” Vi har så mycket annat att ta ikapp på den lilla fritid vi har. Det händer att vi tar en öl, men då pratar vi bara jobb.

Vilka milstolpar räknar ni som företagets viktigast hittills?

– (Jacob) När vi sålde in våra produkter till varuhuset Liberty i London, 2013. Det var vår första butik utanför i Sverige, så det är en tydlig milstolpe. Våren därpå gjorde vi ett samarbete med Acne Studios, det var nästa milstolpe.

Hur skulle ni beskriva All Blues-resan?

– (Jacob) Allt annat än spikrak. Som en orienteringsrunda i mörker. Och det menar jag inte som något negativt. Vi heter fortfarande All Blues och vi gör fortfarande smycken. Det är det viktiga.

Vilka uppoffringar har ni fått göra?

– (Fredrik) Jag ser det inte som en uppoffring att jobba. En bra dag jobbar jag mycket hellre än att gå hem och titta på tv. Men det finns dagar som är raka motsatsen. Då känner man av skillnaden mellan att driva eget och att vara anställd. Det finns aldrig någon att skylla på. 

– (Jacob) Man tar alltid med sig jobbet hem. Även om man är hemma en helg är jobbhjärnan ständigt påslagen. Uppoffringen är att man aldrig får vila helt och hållet. Ibland undrar man hur livet hade sett ut om man hade valt en mer konventionell karriär på H&M eller Acne i stället. Hur hade ens lön sett ut då? Hur hade ens fritid sett ut då? Hur avslappnad hade man varit då? 

Vad skulle ni ge för råd till någon som funderar på att starta eget?

– (Fredrik) Jag har inte så mycket respekt för själva affärsidén. Många sitter och grubblar över hur de ska genomföra saker. Det är bättre att bara sätta i gång, för man kan alltid ändra i efterhand. Jobba i stället för att tänka. Man kommer längre genom att springa lite snett och sedan ändra kurs än att bara stå kvar och rita kartan.

– (Jacob) Ingenting är perfekt. Även om du någon gång känner att någonting är perfekt, så kan jag svära på att du kommer att se tillbaka på det om fem år och tycka annorlunda. Om du jagar hundraprocentig perfektion blir du långsam. Det är bättre att bara göra saker.